Nationella prov- en källa till dubbla budskap i det processdrivna klassrummet

Eleverna sitter i skrivande stund och gör läsförståelsedelen i nationella provet i moderna språk. Jag har tvekat in i det sista om jag verkligen skulle utsätta dem för det men kommit till slutsatsen att jag måste eftersom de andra på skolan gör samma prov och eftersom det är kutym att genomföra det. Jag skriver ändå utsätta för jag inser att både eleverna och jag förstår att de förmodligen inte kommer att lyckas med detta prov. Ändå är jag inte odelat negativt inställd till nationella prov, de är viktiga för likvärdigheten och för att stämma av nationellt och kolla att jag som lärare bedömer rättsenligt.

Varför denna ambivalens då? Jo, provet består av tre texter. Den första handlar om en fotbollsspelare som var populär för 10 år sedan. Jag tvivlar på att eleverna vet vem det är. Den andra texten handlar om en medelålders kvinna som flyttat från Moskva till Paris och jämför den kommunistiska livsstilen med den kapitalistiska. Tredje texten handlar om ett medelålders par som vinner en massa pengar och beskriver vad de har gjort med pengarna och hur kvinnans gamla mamma tänker kring vinsten. Språket är genomgående formellt och med en vokabulär som mer för tankarna till högskoleanpassade texter än tonårsanpassat språk.

I styrdokumenten står att eleverna förväntas förstå och tolka texter om välbekanta ämnen, gärna med anknytning till det egna intresset eller studieinriktningen. Därför har vi läst dagsaktuella artiklar, sagor, berättelser, intervjuer, brev, twitterinlägg mm. Vi jobbar i datorbaserad undervisning så det är självklart att eleverna själva får välja texter som intresserar dem och som är aktuella. Lärobokens texter ger en fingervisning om förväntad språknivå.

De texter som ingår i läsförståelseprovet kan knappast anses som välbekanta ämnen eller som målgruppsanpassade, något som annars genomsyrar styrdokumenten. Är det svårt att hitta texter som handlar om musik, film, teater, mode, miljöfrågor eller andra aktuella samhällsämnen?

Dessutom har läsförståelseprovet mer karaktär av ordkunskapsprov eftersom eleverna ska fylla i rätt ord i luckor i texten samt fylla på påbörjade meningar med rätt ord. Kunskapskraven stipulerar att eleverna ska kunna använda det de hör eller läser och till exempel redogöra för det eller sammanfatta det för att överhuvudtaget nå E. I detta prov krävs bara att fylla i rätt ord på rätt ställe.

Tyvärr, jag kan inte ta detta prov på det allvar som förväntas av mig som lärare när det inte finns en antydan till ansträngning från provkonstruktörens sida att anpassa texturval eller uppgift efter styrdokumenten.

Risken finns att eleverna tänker att undervisningen inte har gått till på rätt sätt när de inte lyckas med att läsa dessa undermåligt tråkiga texter med högtravande språk men i själva verket är ju språkämnet beroende av att man jobbar i process med många olika slags texter och input och inte minst med egen produktion av målspråket.

Återstår bara för mig att ge eleverna dubbla budskap: jovisst, vi ska genomföra provet men vi ska inte lägga för stor vikt vid det. Så synd att du misslyckades, det ska vi inte fästa så stor vikt vid. Se vad du faktiskt lyckades med, synd att poängen inte räckte