Diagnoserna – hur gick det?

Jodå, det gick bra. Eleverna hade sett dem innan och det som var bra var att de gav upphov till frågor som ”hur ser du det?”. I flera fall kunde vi konstatera att eleven ska visa mer och jag ska se till att skapa situationer för att möjliggöra det. Det kändes bra att poängtera att det är ett samarbete, några elever lade all skuld på sig själva. Undrar hur många gånger de har fått höra att de ”behöver lägga manken till”?

Min invändningen mot mig själv är att jag borde göra detta flera gånger per termin. Det tog inte lång tid att fylla i dem och det känns nu som att det är värt det för eleverna vill ju bli sedda. Matrisen i sig skapar ju inte det men som underlag för diskussion om lärande är den suverän. Normalt använder jag matriser efter varje uppgift som eleverna får använda för både självskattning och kamratrespons. Det tänker jag inte sluta med, denna diagnos är ju mer en sammanfattning vid givna tidpunkter. Den lämnar ju också utrymme för individualisering eftersom den inte kräver vissa fastslagna uppgifter utan vi kan modifiera efter behov och önskemål och ändå sammanfatta vad jag ser i elevens lärande och produktion.