Jag oroas ibland över att det pedagogiska perspektivet försvinner eller kommer i skymundan när vi ska analysera behov och komma på lösningar för att möta dem i skolan. I det här inlägget delar jag med mig av en samtalsstruktur som jag använder ofta för att träna på att skilja mellan behov och lösning. En elev har till exempel utifrån ett pedagogiskt perspektiv inte behov av att sitta i en mindre grupp eller i en särskild undervisningsgrupp. Det KAN vara en lösning som prövas för att möta behov, men det kan inte vara behovet. En elev har inte heller behov av att lyssna på text istället för att läsa den med ögonen. Det kan samtidigt vara en lösning för att möta behov av att förstå en text, minska stress eller annat under en viss situation eller aktivitet.
Jag menar att ett stort bekymmer med elevhälsoarbetet och det specialpedagogiska arbetet i skolan är att analyserna inte är tillräckligt specifika och inte tillräckligt fokuserade på undervisningen. Den struktur jag berättar om i presentationen nedan kan stärka förståelsen för vikten av att tänka och handla relationellt och kontextuellt så att man inte ramlar in i en mer kategorisk fälla; att tänka att eleven alltid är på ett visst sätt eller tillhör en grupp som alltid ska få något särskilt.
Det är dags att lyfta det pedagogiska perspektivet och utveckla hela organisationens förmåga att pedagogiskt möta alla de elever som finns i skolan. Det är specialpedagogik!
Filmen och samtalsstrukturen får användas fritt om du refererar till mig!
Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.
Om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda". Om skolfrånvaro, hemmasittare, stress och psykisk ohälsa. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.
tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse