Framtidens specialpedagog

Här kan du lyssna på inlägget!

Häromveckan deltog jag i Kompetentos specialpedagogiska forum där jag och andra talade om framtiden. Det är mycket som verkar hänga i luften nu med tanke på den utredning som genomförs och ska presenteras i slutet av november. Direktiven som utreds är bland annat att specialpedagoger ska arbeta närmare elever och inte tillhöra elevhälsans samlade kompetens. Vad kan ett sådant beslut komma att innebära? Detta inlägg är det första i en serie texter för att lyfta och reflektera kring specialpedagogen i framtiden i förhållande till de förslag som väntas läggas fram.

Det kategoriska perspektivet är starkt i de direktiv som givits och i flera av de förslag lagts fram. Beslut och styrdokument ska följas. Samtidigt kan de följas med utgångspunkt i olika perspektiv. Jag menar att det inte finns något som hindrar att man följer besluten med utgångspunkt i ett relationellt perspektiv. Det innebär möjligheter att stärka de olika roller som specialpedagogen ska ha enligt examensordningen men som ofta får stryka på foten av olika anledningar. Här är några av de roller som jag menar att vi skulle kunna lyfta även i en delvis ny ordning. 

Samordnare

Specialpedagoger uttrycker ofta att de är en slags brygga mellan elevhälsan och lärarkollegiet. Det är nämligen så skolan är organiserad. Lärarna här och elevhälsan där. Inte konstigt att man tänker på att vara en brygga mellan stuprören. Stuprören är så vanliga och så dysfunktionella att vi nu står inför ett eventuellt beslut att helt separera dem från varandra. Hur ska bryggan fungera? frågar sig en del och jag undrar om det är rätt fråga. Hur skulle det vara om vi bygger en båt istället? Jag menar att vi inte ens börjat att förstå hur en organisation skulle kunna se ut om vi verkligen omfamnar den evidensbaserade Hela-skolan-modellen. Kanske kan specialpedagogen i framtiden istället vara en samordnare för vissa typer av möten där det krävs flera kompetenser? Ett ankare, en utmanare och den som säkerställer att det som beslutas för skolans del är pedagogiskt förankrat. Även om man nu särar på specialpedagogen och elevhälsan så kan det finnas en möjlighet att lyfta specialpedagogisk kompetens som skiljer sig från lärarens, förstelärarens och övriga i elevhälsan. 

Utredare

En kompetens som specialpedagogen har som inte andra har är förmågan att utreda. Det kommer nog att bli så att specialpedagogiken förväntas fokusera på särskilt stöd framöver. Bra, då kan vi verkligen se till att säkra kompetensen vad gäller att reda ut om en elev behöver särskilt stöd eller om elevens behov kan mötas genom förändringar i skolans lärmiljöer. En utredning ska välkomnas! Då kan man ju verkligen arbeta datadrivet och lägga korten på bordet: ja eleven behöver faktiskt särskilt stöd eller nej, eleven behöver inte särskilt stöd utan skolan behöver göra förändringar inom flera områden. Att utreda behov av särskilt stöd är att granska hela organisationens förmåga att möta en enskild elev. Se till att dessa utredningar blir av högsta kvalitet så att det blir mycket tydligt för hela styrkedjan vad som brister och hur det ska åtgärdas på individ- grupp- och organisationsnivå samtidigt. 

Kvalificerad samtalspartner

Över hela världen talar man om tidiga insatser och refererar till tidiga kvalificerade samtal med främst lärare för att identifiera förändringsbehov och genomföra dem innan problemen har vuxit sig större och kräver större insatser. När extra anpassningar tas bort och stödundervisning införs blir detta centralt. Ingen skola kommer att ha resurser att låta lika många elever gå i stödundervisning som tidigare fick extra anpassningar. Undervisning för alla måste breddas och förbättras utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Annars blir det kö till stödundervisningen. Rektor kommer troligen också att få möjlighet att bedöma om en lärare verkligen har rätt i att en elev behöver stödundervisning eller om lärarens undervisning behöver utvecklas. Det behövs specialpedagogisk kompetens för att ta sådana beslut. Besluten kommer att vägas mellan lärarens beslut och arbetssätt, elevens utveckling och de resurser som står till buds. Specialpedagogen behövs för att stödja rektorns bedömning. Kvalificerade samtal blir ett viktigt verktyg för att följa processen från lärarens oro till elevens framgång. 

Inkluderingsfacilitator på ledningsnivå

Storbritanniens utbildningsdepartement har tänkt om efter 10 år av år av särlösningar och fokus på stöd till varje elev, en i taget. Antalet elever som anses behöva stöd har ökat med en halv miljon samtidigt som resurserna är, i bästa fall, desamma. Det saknas specialister, till exempel speciallärare och skolkuratorer med flera. Föräldrar och elever upplever att de är en belastning i systemet snarare än en del av det. Rapporten Solving the SEND Crisis , SEND betyder Special Educational Needs and Disabilities, inleds med meningen: 

While it is usual for there to be significant numbers of children with SEND in mainstream schools, the current system is not designed with inclusion in mind. As a consequence, it addresses SEND needs on an individual case by case basis as additional to the mainstream and not a part of it, and it cannot cope with the current level of need. Delivering an inclusive mainstream education system is essential both for the quality of provision for individual children and the long-term financial sustainability of the system.

Systemet är inte konstruerat för inkludering. Det gör att skolan försöker ordna stöd för en individ i taget utifrån tanken om att varje individ är en utmaning och en pålaga för systemet snarare än en del av systemet. Konsekvensen är att föräldrar är förtvivlade, lärare går på knäna och eleverna får inte det stöd de behöver. När specialpedagogik kopplas till elever i olika kategorier av svårigheter och typer av belastning för systemet så faller systemet ihop. 

Det skulle kunna vara en beskrivning av svensk skola. 

Specialpedagogisk utbildning i Storbritannien syftar till att utrusta professionen med verktyg för att tillsammans med andra ledare utveckla en inkluderande skola. Rapporten tar upp att de brittiska specialpedagogerna anser sig överarbetade, undervärderade och isolerade. Detta tas på största allvar och man lägger fram förslag om att stärka den specialpedagogiska rollen med ett nationellt erkänt program. Specialpedagogisk kompetens ska finnas på ledningsnivå i alla nivåer av skolan enligt förslaget. Specialpedagogen måste få en starkare ställning och ingå i verksamhetsutvecklingen som facilitator för inkluderingen. 

Svenska specialpedagoger behöver också stärkas som en profession. Precis som i Storbritannien spretar det i professionen. Vi måste enas om uppdraget och utveckla en samsyn om vad det faktiskt innebär att arbeta på individ- grupp- och organisationsnivå samtidigt. Vi måste göra upp med perspektiven, ännu är det kategoriska perspektivet starkt även bland specialpedagoger och speciallärare. Vi har en unik möjlighet att samla oss och skapa samsyn och utveckla professionen. Det kommer naturligtvis inte att hålla att lärare remitterar elever utan dokumentation till stödundervisning. Det enda sättet att säkerställa att behoven identifieras korrekt är att ta sig mandatet att jobba nära lärarna med tidiga samtalsinsatser som följs upp på ledningsnivå. Det är också ett sätt att stärka rollen som utredare.

Specialpedagogik blir allt viktigare

Efter tio år av försök att ge varje elev stöd utifrån ett kategoriskt perspektiv där elever delas upp i typ av svårighet och typ av stöd har nu alltså det brittiska systemet kollapsat. Särlösningar driver både elever, föräldrar och professioner ifrån varandra. När specialpedagogik kopplas till elever i olika kategorier av svårigheter och typer av belastningar för systemet så faller systemet ihop. Specialpedagogen måste få en starkare ställning och ingå i verksamhetsutvecklingen:

SEND must become an intrinsic part of the mainstream education system, rather than an addition to it.

Det som brister är inte elever. Det är inte heller lärare eller specialpedagoger eller för få speciallärare. Det som brister är visioner, kunskap och vilja från beslutsfattares sida. Den brittiska erfarenheten talar sitt tydliga språk. 

Specialpedagogen behövs mer än någonsin som samordnare, kvalificerad samtalspartner med utredningskompetens för att facilitera inkludering. Oavsett vilken roll specialpedagogen blir tilldelad formellt kan den också formas utifrån kompetensen. Vår framtid är osäker men vi är också en del av den.

I nästa inlägg kommer jag att dyka ner än mer i den brittiska rapporten och det som beskrivs för specialpedagogernas framtid.