Den dag vi slutar prata om anpassningar har vi kommit ett steg närmare en inkluderande lärmiljö.

Jag ser nu fram emot en välbehövlig semester precis som alla andra som arbetat hårt med att utveckla tillgänglighet i skolan. En eloge till alla skolledare och utvecklingsledare av olika slag som visar ett engagemang som jag önskar att folk utanför skolan kunde få se. Utan dessa ledare som prövar och omprövar olika sätt att organisera för en lärande kultur skulle det se annorlunda ut. En klen tröst kanske för den som stått i utmaningar med sitt barn eller känner otillräcklighet i arbetet men jag vill framhålla att om det så handlar om myrsteg så är det ändå steg i rätt riktning. Tack till alla skolledare som engagerar sig och visar vägen!

Vägen jag ser framför mig är dagar då vi börjar tänka annorlunda och förstår som en enad kraft hur vi kan skapa lärmiljöer som möjliggör för alla. Dagar som blir vändpunkter.

Den dag vi slutar prata om anpassningar kan vi börja prata om ledning och stimulans och det som är gynnsamt för alla elever. Anpassningar för tankarna till något som går utöver det “normala”. Tänk om det normala är att skapa lärmiljöer utifrån de elever vi har med alla deras olika språk, sätt att lära, sätt att vara sociala, sätt att se på världen, sätt att kommunicera? Vad är i så fall en anpassning? Kanske är anpassningen lärarens, i ledarskapet eller i sättet att berätta, förklara?

Den dag vi förstår att ett förebyggande arbete är något annat än potentiellt förebyggande har vi tagit ett viktigt steg framåt. Det som gynnar lärandet är det som också är hälsofrämjande och som i allmänhet främjar och förstärker det vi vill se mer av. Förebyggande arbete innebär att vi identifierar hinder som inte får uppstå igen, på individnivå, gruppnivå och skolnivå.

Den dag lärare välkomnar alla elever och samarbetar med övriga professioner och kollegor i skolan för att skapa bästa möjlig förutsättningar är en viktig dag för både lärare och elever och alla andra runtomkring. Då blir det inte fokus på vilka som är möjliga att undervisa och vilka som inte platsar utan fokus blir på att tillsammans utforma lärmiljöer som gynnar lärandet för alla.

Den dag elevhälsoteam börjar prata om det de kan bidra med till undervisningen och elevers utveckling mot målen är en viktig dag. Den dag elevhälsoteam faktiskt arbetar som team som stödjer skolledare att fatta kloka beslut efter analyser där alla bidrar med olika perspektiv är en viktig dag. En dag som innebär att skolan som helhet kan dra nytta av elevhälsan, inte bara enstaka elever som har turen att komma först i kön. (Pst: börja med kapitel 2 i läroplanen!)

Den dag skolledare slutar tala om elevhälsan som en insats som kan komma in i arbetet när lärare inte längre vet hur de ska göra är en viktig dag. Det är en dag då elevhälsan kan bidra på ett övergripande plan och inte bara i arbetet med att förstå och möjliggöra för enskilda elever. Den dagen är elevhälsan en del av kollegiet som tillsammans identifierar hinder och undanröjer dem innan de uppstår.

Den dag huvudmän slutar likställa måluppfyllelse med godkända betyg är en viktig dag. Att elever får godkända betyg är ett viktigt mål men det finns också mål på vägen mot godkända betyg som är viktiga att lyfta och erkänna. Ett systematiskt kvalitetsarbete blir inte mer kvalitativt för att alla får minst E om det har skett sista veckan för att elever fått göra prövningar och sitta ensamma med lärare och svara på frågor.

Den dag fackförbunden inser att devisen “låt lärare vara lärare” och “låt lärare undervisa” inte är professionsstärkande är en viktig dag. Att lärare upplever sig behöva bli avlastade är en fråga för det förebyggande arbetet eftersom det kan utgöra hinder för elevers lärande. Ofta handlar det om att lärare upplever sig behöva “anpassa” eller ställa upp utanför lektionstid och då är vi tillbaka på ruta ett: vad är normalt? Vad är undervisning? Vad är en anpassning?

Den dag Skolverket tydliggör att “specialpedagogisk insats” inte behöver betyda insats på individnivå utan en insats som utvecklar verksamhetens tillgänglighet, är en fantastisk dag. Då kan styrdokumenten också stödja skolledare, elevhälsoteam och lärare i arbetet med att samverka för tillgänglighet och inte bara trycka på den juridiska skyldigheten att individanpassa.

Den dag politiker förstår att “på vetenskaplig grund” också gäller deras beslut är en stor dag. Då slipper vi beslut som innebär att fler specialklasser ska införas och att särskild npf-kunskap ska in i specialpedagogutbildningen. Då kan man också ta bort punkten ”inkluderingen har gått för långt” i regeringsförklaringen. 

Den dag alla som på något sätt kommer i kontakt med skolan inser att inkludering inte är likställt med placering är en viktig dag för skolutvecklingen. Den dagen kan vi börja prata om hur våra barn och elever är som människan är mest, stresskänslig i olika grad, intresserad i olika grad, har olika långa startsträckor och kommer i mål vid olika tillfällen. Dessutom gäller detta olika typer av ämnen, situationer och uppgifter. För att komplicera det ytterligare gäller det i olika grad vid olika tidpunkter i livet. Den dagen kan vi ta bort etiketter på elever och istället öppna upp för fler sätt att närma sig ett lärande, bearbeta det och visa sitt kunnande. Den dagen blir det åter aktuellt att prata om barn och ungas utveckling och hur den kan se ut och manifesteras i skolan i lärandet.

Den dagen är det kreativitet som är i fokus, fantasi och massor av mod för att pröva andra lösningar som både är grundade vetenskapligt och spränger lite gränser. Eller tror vi att undervisning och skola har kommit så långt man kan komma 2019? Att döma av allt det engagemang jag mött under detta läsår är det många som vill mycket mer.

Vad skulle hända om dessa dagar infaller 2019/2020?

Något inlägg blir det kanske under sommaren. Men först en rejäl semester till en ö i havet västerut där det går att njuta av natur, whisky och familj.

Jag önskar alla läsare en kreativ, vilsam och varierad semester!