När två elever stör undervisningen kan de behöva stöd. Men vad betyder stöd egentligen?
Karin inleder sin lektion om språkriktighet genom att gå igenom ordklasser. Hon skriver på tavlan och ställer upp olika ordklasser pedagogiskt i en tabell för att tydliggöra hur de skiljer sig från varandra. Elias reser sig från sin stol och går fram till Mia och börjar prata med henne. Karin säger till Elias att sätta sig och lyssna noga på genomgången. Elias suckar ljudligt och tar sig för pannan teatraliskt. ”Men alltså jag vill bara låna en penna” säger han med hög röst. Mia sitter tyst. ”Gå och sätt dig” uppmanar Karin. Elias frågar klassen om någon annan har en penna att låna honom. ”Men sätt dig”! Utbrister Karin och spänner ögonen i Elias. Robban börjar skratta och Elias svarar med ett uppskattande skratt tillbaka. ”Elias och Robert, ni stör”! Karin är märkbart irriterad och börjar känna sig maktlös kombinerat med en tilltagande känsla av att inte bli respekterad. ”Kom igen” ropar någon annan i klassen, ”kan vi inte bara ha genomgången så vi kan börja jobba”?! Robban reser sig och går mot Elias, ”här är en penna” säger han och dunkar Elias hårt i ryggen. ”Vad fan”, skriker Elias, ”vad gör du”? Han slår Robban över armen och Robban skriker till. Flera elever slår ut med händerna och ropar att de ska skärpa sig. Karin, du måste säga ifrån ordentligt, uppmanar de henne. ”Ut”! Skriker Karin. Robban och Elias, ni får gå ut och fundera över ert beteende. Kom tillbaka när ni är redo att delta i undervisningen. De går ut men står i dörröppningen och skrattar och kikar in på klassen. De stänger och öppnar dörren och man hör hur de springer i korridoren fram och tillbaka till klassrummet. Karin har helt kommit av sig. Hennes välgjorda tabell med pedagogiska förklaringar har hon tappat och resten av genomgången blir tafatt och ostrukturerad. Hon undrar vad hon ska behöva stå ut med egentligen. Kan inte de där två få hjälp på något sätt så att de blir mer möjliga att ha i ett klassrum, undrar hon.
Dilemmat är lika gammalt som skolan i den form vi har den nu, en kollektiv lärandemiljö där undervisningen ska riktas mot gruppen och individer på samma gång. En gruppinriktad undervisning kräver ju att eleverna samarbetar med läraren, följer instruktioner och uppmaningar och förstår att de gör det för att det gynnar dem. När en eller ett par elever stör den osynliga överenskommelsen havererar gruppundervisningen. Så långt kan vi vara överens. Däremot kan det uppstå konflikter mellan olika sätt att se på hanteringen av detta dilemma.
Eleven ska vara systemkompatibel eller systemet flexibelt?
I ett kategoriskt synsätt ses eleven som problembärare, eleven tar med sig sina svårigheter, dålig uppfostran och olämpliga beteenden in i klassrummet.
I ett systemteoretiskt sätt att se på dilemmat undersöks istället elevens normbrytande beteende utifrån eleven i relation till faktorer som påverkar både negativt och positivt.
När man talar om elever med svårigheter, elever med problembetenden så signalerar det ett kategoriskt synsätt. Ibland kallas det också traditionell eller gammaldags specialpedagogik.
När man talar om elever i svårigheter, elever som hamnar i sårbarhet i olika situationer så signalerar det ett systemteoretiskt, relationellt synsätt. Relationellt ska i detta fall inte missuppfattas som relationer mellan människor, det är eleven i relation till påverkansfaktorer som avses. Detta kallas också specialpedagogik men utan förnamn.
För att lösa situationen utifrån ett relationellt angreppssätt behöver vi analysera utifrån fler dimensioner. Karin har tur för hon har en klok rektor och en erfaren specialpedagog som har lagt upp arbetet med att identifiera stödbehov på ett datadrivet sätt.
Karin vet att det hon ska göra först är att lyfta dilemmat i arbetslaget där också specialpedagogen ingår. Om hon vill träffa specialpedagogen före arbetslagsmötet kan hon också använda det öppna forum där han finns tillgänglig för snabb bedömning av situationen. Tillsammans med specialpedagogen går Karin igenom Elias och Robbans studieresultat så här långt, både det formella underlaget och det hon uppmärksammar informellt under lektionerna. Elias har lätt att lära så det är inga problem att kunna sätta betyg på hans kunnanden längre fram. Det är beteendet som orsakar problem. Robban har svårt med läsningen och därför går han igång när Elias ger honom chansen att slippa fokusera eller läsa eller lyssna.
Kritiska situationer och andra strukturer
I arbetslaget går de igenom vilka situationer som kan ha blivit kritiska för Elias och Robban och även för Karin som ju hamnade i svårigheter att komma tillbaka till sin pedagogiska planering. Här är några exempel på situationer som enligt Jacobsson och Nilsson (2019) kan bli kritiska för elever:
De kommer fram till att genomgången blev kritisk. Hur pedagogiskt upplagd den är var innehöll den också krav på att lyssna fokuserat och ta in information, något som både Elias och andra elever har svårt med. Det fanns alltså faktorer som ställde krav på koncentration utan att träna den. Kraven matchade inte förmågorna. Karin och hennes kollegor funderar kring sätt att göra situationen mindre kritisk och Karin kommer fram till att hon ska pröva att involvera eleverna mer i genomgången. Elias kan få skriva på tavlan, han är duktig på att skriva även om han inte har så mycket uthållighet. Hon kan be eleverna gissa vad hon ska skriva och hon ska pröva att ge grupper meningar istället och börja i något som är hands-on så att de sedan kan följa med i hennes genomgång. Kanske ska hon också pröva att göra genomgången i mindre grupper. Så reflekterar Karin med kollegorna.
Specialpedagogen bidrar med strukturer för samtalet så att de kommer vidare i reflektionen. Han börjar med att spalta upp faktorer som påverkar koncentrationen negativt och faktorer som påverkar koncentrationen positivt. Sedan avslutar de med en struktur för att komma från reflektion till handling. Vad ska Karin (och de andra kanske) sluta med, göra mindre av, mer av och vad ska Karin pröva:
Synsätt leder till olika lösningar som får olika konsekvenser
Min intention med denna berättelse är att lyfta vikten av att så tidigt som möjligt uppmärksamma problem och dilemman och att ha färdiga arenor där man förväntas fundera över lösningar tillsammans. Poängen är att det utvecklar Karin och Elias och alla andra som deltar i både undervisningen och reflektionen kring den. Det behöver förstås inte utesluta stödundervisning men den måste vara riktad och handla om ämnesbehörighet.
Om Karin hade haft otur och varit på en skola där hon förväntas skicka Elias och Robban som elevärenden till mentor först, och sen elevhälsan – då kommer alla inblandade att få vänta på att något händer. Även om man tänker att skolan ska arbeta relationellt blir det svårt att få till eftersom de som ska analysera situationen inte är där det händer. Karin är inte längre med i ekvationen.
Om skolan dessutom har valt ett uttalat kategoriskt synsätt på eleverna, det vill säga att det är eleverna som bär problemen in i klassrummet, kan det leda till andra svårigheter för både elever, lärare och skolan som helhet. Karin ska kanske enligt skolans rutiner skicka Elias och Robban till speciallärare för stödundervisning. Speciallärare har ofta läs och skrivutveckling i sin specialisering så i detta fall kan Elias och Robban få hjälp med svenskämnet. Problemet är att det är så många elever som skickas till specialläraren att hon inte har tid att ta emot Elias och Robban på en gång. Första tiden är om 3 veckor. Karin behöver inte dokumentera Elias och Robbans stödbehov eller deras kunskapsutveckling enligt skolans rutiner så specialläraren har inte möjlighet att rikta stödet till just dem. Istället får specialläraren information om vad lektionerna innehåller så att hon kan göra samma sak fast i ett annat rum. Elias och Robban får ta-igen-hjälp men inte stöd för att utveckla förmågan att koncentrera sig eftersom det lilla rummet kompenserar för det. När Elias och Robban ska tillbaka till Karins lektioner upprepar sig därför den situation som var grund till att specialläraren fick ta hand om killarna. Dessutom har de nu missat ytterligare undervisning i det ordinarie klassrummet så Karin ber specialläraren ta hand om dem igen för att ta igen det de missat. Nu kommer de att missa ytterligare två veckors undervisning i klassrummet. Elias och Robban får allt större ryggsäckar av missade uppgifter och prov och specialläraren hinner inte med det hon vill, att få Elias och Robban på banan. Rutinerna bakar in situationer där de som är mest sårbara får hantera flest förflyttningar och övergångar samt minst sammanhållen undervisning.
Vad menar vi med stöd? Vad är målet?
Kanske är det bättre att Elias och Robban istället får en sammanhållen undervisning i en särskild undervisningsgrupp, funderar rektorn. De flyttas ut till en grupp där alla elever har svårt med koncentration, samspel och där samtliga elever kommer från studieovana hem. Under året växer denna grupp så att den inte längre erbjuder ett lugnare sammanhang. Personalen i gruppen, någon har behörighet i något ämne, löser det genom att sätta eleverna i bås där de kan koncentrera sig. Så länge de inte behöver samspela med varandra kan de iallafall genomföra sina uppgifter. Nu kan de iallafall få E i betyg, särskilt om de också deltar i lovskolan där någon sitter bredvid och hjälper dem att både läsa, skriva och lösa matteproblem.
Det som började i en situation där två elever signalerar att de inte tänker samarbeta kan leda till ett lärande och utveckling. Det kan också leda till att någon annan förväntas ta hand om det som stör undervisningen och övriga elever. Man kallar det för stöd.
Karin har tur. Hon jobbar i en skola där man har resonerat fördjupande kring ordet stöd och vad det innebär. De jobbar med mål för eleverna och stödet ska leda till de målen. Stöd är aldrig placering. Därför är placering en tillfällig lösning i vissa fall för att få respit för att utforma stödet ännu bättre och för att kartlägga elevers lärbehov ännu mer i detalj. Karin har tur. Hon och hennes kollegor skulle aldrig drömma om att tänka att förändringar i undervisningen betyder att den är dålig. De är skickliga lärare just för att de använder eleverna som skolutvecklare.
Jacobsson & Nilsson. 2019. Specialpedagogik och funktionsvariationer. Stockholm: Natur & Kultur.
specialpedagogen 