Nationella prov, anpassningar och betyg – hur ska jag tänka?

Nu kommer det många frågor om betygssättning och om nationella proven. Jag vill i detta blogginlägg reflektera över några frågor jag har fått på sistone i syfte att bidra till kollegiala samtal. Observera att mina svar lika lite som andras svar kan ses som SANNINGEN med stort S. Betyg och bedömning är en analys så vi ska vara försiktiga med att säga: gör så här, gör inte så här. Däremot kan vi fundera tillsammans över om vi har alla kort på bordet när vi bestämmer oss för examinationsformer, arbetssätt, bedömning eller betygssättning.

En fråga kommer alltid kring de nationella proven i engelska, jag är ju engelsklärare. Skolverket har inspelat material att tillgå för elever som skolan anser får bättre förutsättningar om de lyssnar på texten i läsförståelsen. Samtidigt har de skrivit följande:

När en text som är avsedd att pröva elevers läsförståelse läses upp, används inte uppgiften på det avsedda sättet, och det som uppgiften är utvecklad för att pröva är inte längre det som till fullo faktiskt prövas. Detta påverkar följaktligen både bedömningen och provresultatet. (https://nafs.gu.se/digitalAssets/1617/1617888_en5_6_anpassning.pdf)

Ska man då tolka detta som att elever som får texten uppläst försitter sina möjligheter till vissa betyg? En del lärare har hört av sig till mig och undrar om det innebär att eleven måste förstå att det kan bli lägre betyg om de får texten uppläst.

Här gäller det att hålla flera bollar i luften samtidigt. Vi har ett ansvar och ett uppdrag att motverka funktionsnedsättningars konsekvenser och diskrimineringslagen gäller i skolan. Skolverket kan alltså omöjligt formulera sig så att de lägger ansvaret för betyg i knät på eleverna. Det är inte eleverna som ska välja om de vill anpassning eller inte och isåfall ”köpa” att de får sämre betyg. Det är inte rimligt att Skolverket menar att det ska tolkas så. Samtidigt ska proven vara likvärdiga och innehållet får inte ändras eftersom det ska gå att på nationell nivå kartlägga hur elever i hela Sverige presterar på samma frågor.

Ett dilemma, alltså. Jag uppfattar att de frågor jag får om nationella prov och anpassningar innehåller en vädjan om att jag ska tala om vilken rätt som väger tyngst: elevens rätt att “slippa” göra vissa saker eller lärarens rätt att bedöma vad som är viktigt och rätt utifrån ämnet och utifrån vad som står i styrdokument och provanvisningar.

Det är alldeles för enkelt att luta sig mot elevens rätt att få anpassningar och hävda att det är en viktig princip att inte “utsätta” elever för orättvisa examinationsförhållanden. Tänk om det innebär att vi missar att eleven kan? Tänk om det innebär att vi cementerar elevens syn på att nationella provet är ett examensprov som man måste klara av? Tänk om det innebär att man devalverar nationella proven som ett nationellt bedömningsinstrument?

Det är också alldeles för enkelt att luta sig mot tanken att läsning, skrivande, interaktion måste ske på ett särskilt sätt för att vara giltigt. Tänk om det innebär att likvärdigheten sätts ur spel: en skola tänker progressivt kring texter och en annan tänker traditionellt. Tänk om det inte alls är så att Skolverket menar att det måste vara ett dokument? Tänk om vi glömmer bort Specialpedagogiska Skolmyndighetens tolkningar, det är trots allt en av våra myndigheter som också har tolkningsrätt?  

Så hur gör vi?

På Skolverkets Youtubekanal förklarar Jens Anker-Hansen hur man kan anpassa nationella prov för elever med funktionsnedsättningar. Så här säger han i filmen:

“(…) viktigt att skolan noga sätter sig in i vad proven ska pröva och vilka förutsättningar eleven har”

Detta är en nyckelmening. Istället för att fokusera på hur proven kan anpassas måste vi börja i vad de faktiskt ska pröva. Är vi överens om det? Har vi läst anvisningarna och tittat på de bedömningsexempel och matriser som följer med proven?

Vilka förutsättningar har eleverna? Jag tänker att om skolans tillgänglighetsarbete och elevhälsoarbete fungerar väl så har lärarna redan i samråd med elevhälsan och särskilt specialpedagogen/specialläraren klart för sig vilka elever som kan ha förutsättningar att genomföra proven som det är tänkt. Man har också klart för sig vilka elever som inte har samma förutsättningar att genomföra proven på tänkt sätt, eftersom man tillsammans har god koll på vad som fungerar och inte fungerar för elever vad gäller arbetssätt och examinationsformer. Elevernas förutsättningar handlar inte bara om vilka inneboende förutsättningar de har utan i hög grad om vilka förutsättningar de har i lärmiljön, vad som påverkar deras möjligheter, gynnar deras lärande och prestationer. 

Det är väldigt synd att Skolverket i filmen inte talar om att elevhälsan kan bidra med en större helhetsbild. Det är ofta omöjligt för en enskild lärare att på egen hand förstå elevers förutsättningar utifrån de olika perspektiv som kan förklara dem.

Om vi nu har kommit fram till att en elev kommer att ha svårt att genomföra provet på grund av funktionsnedsättning så måste vi först förstå varför det är så.

Om förståelsen grundas i en palett av orsakssamband har vi också förståelse för hur vi kan tolka formuleringarna i till exempel anvisningar inför nationella prov. Om förståelsen däremot grundas i enkla sambandsförklaringar kan det te sig obegripligt hur det kan komma sig att Skolverket eller lärosätena formulerar sig som de gör.

Istället för att dekonstruera texten och bolla idéer och tankar kring vad de egentligen menar kan vi välja ett annat angreppssätt:

1. Vad ska nationella provet mäta?
2. Hur mäts det som ska mätas?
3. Vilka arbetssätt har vi använt för att förbereda eleverna för att visa det som ska mätas?
4. Har vi elever som vi misstänker kan komma att prestera sämre än de brukar i nationella provet?
5. Vad grundar vi det på?
6. Har vi en god, tvärprofessionell förståelse för varför dessa elever kanske inte presterar i en nationell provsituation?
7. Hur har just dessa elever fått träna på det som krävs för att visa de kunskaper som mäts i de nationella proven?
8. Hur har vi samlat belägg för vad dessa elever kan på olika sätt under året?

Exempel på hur man kan gå vidare i några av frågorna:

1. 1. Vad ska provet mäta? Läsförståelse. Vad innebär det? Att eleven ska visa att hen förstår skriven text, innebär det att eleven måste läsa den i ett dokument för att kunna visa förståelse för vad som står i den skrivna texten? Kan man lyssna på en skriven och visa förståelse? Vilken skillnad skulle det isåfall innebära? I allmänhet? I just denna elevs fall? Vad innebär förståelse för text? Vad står det i kunskapskraven? Kan man frikoppla själva läsförståelsen, avkodningen, från hur man sen själv använder den i eget svar eller tillämpning av det man läst och förstått? Vad är viktigast i det långa loppet att eleven kan och hur tar vi reda på det?
   2. Hur mäts det som ska mätas? Eleven får en skriven text (till skillnad från tex en talad och improviserad text) och ska sedan besvara frågor om texten. Eleven ska alltså först läsa (lyssna), sen förstå och därefter förstå frågan som den är formulerad och till sist själv formulera ett svar på frågan. Vilka exekutiva funktioner är i arbete under dessa steg?
2. 1. Vilka arbetssätt har vi använt för att förbereda eleverna för att visa det som ska mätas? Har vi arbetat så att eleverna har fått med sig strategier för att planera och genomföra flera steg i arbeten? Har vi återkopplat till eleverna vad som behöver tränas på rent strategiskt för att ta sig framåt i läsförståelse och i att svara på frågor? Har vi gjort eleverna uppmärksamma på hur man gör för att notera kärnord, detaljer och andra smarta knep för att förstå text och visa att man förstår den? Har vi haft systematiska diskussioner kring texter och återkopplat till eleverna när vi märker att de förstår?
   2. Har vi elever som vi misstänker kan komma att prestera sämre än de brukar i nationella provet? Vi har kanske 15 elever som har dyslexi enligt logopedisk utredning. Hur ska vi tänka där? Menar Skolverket att de ska förberedas på att få sämre betyg på grund av sin dyslexi, är det rimligt? Om inte, hur kan vi tänka så att de också genomför provet? Vilka styrkor och svårigheter har eleven? Hur kan dessa visa sig i en nationell provsituation? Vad säger eleverna själva? Om de är oroliga inför nationella provet, beror det på att de är oroliga för resultatet eller själva situationen? Både och? Hur kan vi reducera deras stress så att den inte hindrar också? Vad gör att de eventuellt presterar sämre? Hur yttrar sig dyslexi och vad är det som gör att just nationella provet blir svårt? Vad skulle hända om de genomför provet som det är tänkt? Vad skulle hända om vi rättar provet som det är tänkt och tar det därifrån? Vad händer om en elev verkligen misslyckas med provet – hur hanterar vi det? Kollegialt? Med eleven?

Kanske hinner man inte resonera igenom alla frågor i nuläget men det kan bli en bra bas att utgå från i det förebyggande arbetet. Det vill säga det långsiktig hållbara arbetet. Finns det skäl att fortsätta att gräva i vissa av frågorna så att skolan inte hamnar i samma situation nästa år igen? Har man många elever som man tänker inte är förmögna att genomföra provet som det är tänkt så måste man ta ett omtag. Är det verkligen så många? Hur har man isåfall organiserat extra anpassningar för att träna läs- och skrivförmågan och för att lära sig strategier för att eventuellt kompensera för dem? Hur ser arbetssätt och examinationsformer ut i övrigt? Hur tänker vi kring skollagens 3 kapitel §3 och hur kan det kopplas till de nationella proven?

3 § Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.