OECD:s verktygslåda för lärarskicklighet: En guide till framgång även för förbättrat stöd i skolan

Här kan du lyssna på inlägget!

I SvD (20/4-26) skriver Anders Jönsson och Marcus Warnby en viktig debattartikel om hur lärarutbildningen behöver utvecklas för att rusta lärare inför deras uppdrag. De menar att för lite lärarledd undervisningstid gör att lärarstudenter lämnas att utbilda sig själva. Regeringen vill komma åt skolans utmaningar genom att börja i fel ände, i fortbildning genom till exempel professionsprogram. I själva verket behövs resurser för att kunna genomföra grundutbildningen på bästa sätt. 

Jag håller med. Lärarstudenter förbereds för ett myndighetsuppdrag och det är obegripligt att de lämnas ensamma att själva administrera sitt lärande och sina förberedelser i så hög grad. Yrkets status bygger på en gedigen utbildning som i sin tur borgar för en god förmåga att utöva uppdraget för elevernas lärande och utveckling. 

En aspekt som jag också vill lyfta är att den vetenskapliga grunden kan halta om både studenter och verksamma lärare själva administrerar både studier och praktik. Jag saknar en djup diskussion om vilket ramverk som ska gälla för lärare och vilket teoretiskt perspektiv som verksamheten ska utgå från. Vilken modell eller metod vi än använder i vårt arbete så behöver det vila på en teoretisk utgångspunkt, annars kan metoden både tolkas och användas felaktigt. Jag funderar vidare om den rapport som OECD har publicerat om just högkvalitativ undervisning skulle kunna användas som ett gemensamt ramverk? Rapporten Unlocking High Quality Teaching (OECD 2025) är vetenskapligt grundad från makronivå till mikronivå i praktiken.

OECD: s verktygslåda för lärarskicklighet

OECD uppmanar oss att omfamna komplexiteten i det uppdrag som skolan har och de val som lärare gör i detta uppdrag. Dikotomiseringen måste bort till förmån för ett mer systemiskt perspektiv på skolans uppdrag. Därmed ger OECD en tydlig vetenskaplig grund för uppdraget. 

Rapporten bidrar också med beskrivningar av de 20 praktiker som leder till högkvalitativ undervisning och förslag på hur dessa kan kombineras flexibelt utifrån syfte, innehåll och elever. Dessa 20 praktiker, handlingar, organiseras i fem områden som tillsammans skapar högkvalitativ undervisning. Dessa fem områden anger också kunskapsområden i forskning. Man kan tänka sig ett slags VENN-diagram som visualiserar dem: 

En lista med de 20 praktiska handlingarna kopplat till de fem områdena utformas som en verktygslåda där alla delar samspelar och är beroende av varandra och där praktiker kan kombineras: 

OECD:s verktygslåda för högkvalitativ undervisning

Ett exempel på hur man kan kombinera praktiska handlingar i verktygslådan är att fokusera på nummer 1 och 2 som tillsammans också stärker nummer 5,8 och 10 eftersom man ser att elever behöver stimuleras mer i sitt lärande. Ett annat exempel är att kombinera nummer 17 och 13 för att stärka nummer 9, 5 och 1 i syfte att stärka bedömarkompetens under processer. Därefter resonera om, pröva och följa upp hur det går till i klassrummet.

OECD påpekar att det här inte är 20 saker att göra eller göra mer av. Det är 20 sätt att tänka om undervisning – en professionell verktygslåda för att göra val som enligt forskning och beprövad erfarenhet ger goda effekter. En evidens-informerad praktik som vilar på en systemteoretisk grund. Det är inte en bocka-av-lista utan ett ramverk för att både planera, undersöka och utforma undervisningen. 

OECD:s ramverk ur ett specialpedagogiskt perspektiv

Vi står inför nya formuleringar i skollagen. Förarbeten till förslag om förbättrat stöd i skolan (2025/26:195) talar om orimliga krav på lärare att individanpassa undervisningen. Samtidigt föreslås ledning och stimulans för att elever ska kunna följa undervisningen:

Det ska förtydligas i skollagen att alla barn och elever i undervisningen ska ges ledning och stimulans i syfte att de ska kunna följa undervisningen (sid 1).

Ingenstans finns en teoretisk grund eller något slags ramverk som anger hur undervisningen ska utformas för att elever ska kunna följa den. Det som är orimligt eller rimligt tolkas utan ramverk och teoretisk grund. Lärare ska kunna remittera elever till stödundervisning i svenska, SVA och matematik när de själva anser att det behövs. Men, rektor kan besluta att stödundervisning inte ska ges: 

Om det finns särskilda skäl får rektorn besluta att eleven inte ska ges stödundervisning. Ett sådant beslut ska alltid föregås av samråd med den lärare som har bedömt att stödundervisning behövs och speciallärare eller specialpedagog (sid 49).

Om formuleringen i skolagens kapitel 3 ändras till att eleverna ”ska kunna följa undervisningen” behöver vi tala om undervisningssvårigheter när elever inte kan följa den. Ett gemensamt ramverk om vad vi förväntar oss av undervisningen skulle kunna spela en större roll för att säkra det specialpedagogiska arbetet så att rätt elever får rätt stöd på rätt sätt när det behövs. Ramverket, eller verktygslådan, kan bidra till en beredskap för att alla elever ska kunna följa undervisningen med alla de utmaningar vi vet kan uppstå, och för att kunna bedöma om och när det faktiskt krävs något utöver den.

Specialpedagogiken kan inte reduceras till att ta emot elever som inte kan följa undervisningen utan att vi ens samtalar om vad vi menar med undervisning. Lärarens  kvalificerade yrke kan inte reduceras till egenstudier under utbildning eller eget arbete i verksamheten. Jag funderar på om inte OECD:s rapport och verktygslåda skulle kunna fungera som ett gemensamt ramverk för likvärdighet och beredskap i praktiken.