Summera formativt
Snart jullov och som vanligt har terminen gått ovanligt fort! Fortare för varje år känns det som.
Det jobbas frenetiskt med att samla ihop underlag för summativa omdömen eller betyg. I det jobbet är det viktigt att granska utifrån tanken: vad saknas? När jag vet vad som saknas vet jag också vad som gjorts och visats. I början av min lärarkarriär lade jag ner mycket tid på det omvända: vad har gjorts? Vad har visats? Det tog tid och riskerade att föra mig till fel väg, den väg som blir relativ och jämförande. Fokus ska ju inte vara på vilka uppgifter som har gjorts och vilka som eventuellt inte har gjorts.
Att summera formativt handlar om att lägga fokus på nästa steg snarare än vad som har gjorts och inte gjorts. För mig har det alltid varit lättare att göra en avstämning utifrån allt samlat material snarare än att betygsätta vissa examinationer som sedan blir ett medelbetyg. Examinationer, lektionsaktiviteter, reflektionsloggar, grupparbeten, förhör, uppsatser blir till en sammanvägning som jag kan använda för en diagnos och en prognos:
Bilden ovan visar gula markeringar som talar om att här har jag sett kvaliteter i arbetet totalt sett. Kommentarerna är elevernas, de pratar och jag skriver vad de säger om hur de ska göra för att komma vidare i utvecklingsmatrisen.
Ibland har jag också (beroende på klassen och på vad vi har kommit överens om) enbart noterat vad som saknas:
Jag kan helt enkelt inte säkerställa att eleven kan det som jag har markerat med gult. När elever undrar vad de ska göra för att höja sitt betyg är det detta som är intressant. “Jag har inte sett ÄNNU att du kan detta på denna nivå”
Detta kan bli en väldigt effektiv baklängesplanering: målet är att ta bort markeringarna. Vad krävs för det? Eleven får berätta vad hen ska göra för att lära sig, vad hen behöver för att lära sig och hur hen ska visa sitt kunnande. “Hur kan du visa mig att du kan? Vad behöver du lära dig för att kunna visa? Vad behöver du göra för att visa kunnande? Vem ska du jobba med?”. Om inte eleven vet bestämmer vi tillsammans eller så ger jag ett förslag som eleven prövar. Hursomhelst är det ett sätt att anpassa arbetet efter förutsättningar, behov eller intressen.
Avstämningar och ”vad saknas?” har varit ett sätt för mig att slippa hamna i dokumentation som inte leder framåt. Det är också en metod för att leda eleverna bort från tanken att de kan räkna ut ett medelvärde på betygsatta uppgifter som avgör betyget senare. Det är upp till oss som jobbar i skolan att använda de digitala plattformarna på ett sätt som möjliggör formativ bedömning hela vägen, inte bara inom en uppgift eller ett område.
specialpedagogen 