Lektionsdesign som kultur
Igår föreläste jag på Lärkraft, en konferens som i år var helt digital och helt gratis. Ett bra initiativ av mitt förlag Gothia fortbildning tillsammans med samarbetspartners. Spännande föreläsningar i olika spår möjliggjorde en spridning och något för alla. Eftersom föreläsningarna var korta kunde man få smakprov på många olika perspektiv att fortsätta fördjupa efteråt.
Mitt eget inspel hade rubriken Lektionsdesign som kultur. Det här är något jag funderat en hel del på sedan boken Lektionsdesign kom ut. Den har rönt stort intresse. Jag tolkar intresset som att det finns ett stort behov av att prata om undervisning och att ha begrepp och exempel som utgångspunkt för att undersöka hur vi bäst ska möta elevernas lärbehov.
Samtidigt väcks frågan i mig – tänk om det finns en förväntan på att boken i sig ska lösa problem? Tänk om det finns en förväntan på att bara läsning av boken ska göra så att undervisningen förändras och eleverna når längre i sin kunskapsutveckling? “Om bara lärarna läser Lektionsdesign så får de den där utökade verktygslådan som behövs för att kunna anpassa sin undervisning”.
Jag vill förstås att man läser boken, annars hade jag ju inte skrivit den, men jag vill att den läses med ett kritiskt öga på den kultur man står i under läsningen. Hur främjar kulturen lektionsdesign?
Jag tänker att i den kultur som gynnar lektionsdesign och som gynnas av lektionsdesign då är det naturligt att man samtalar om undervisning och elevernas möte med undervisningen. Det är undervisningen som är i fokus både när man talar om det som fungerar bra och det som oroar eller utmanar. I denna kultur ger vi inte varandra i uppdrag att ta hand om svåra elever eftersom vi inte fokuserar på elever som möjliga eller omöjliga att ha i undervisningen. Vi sätter inte svårtolkade etiketter på elever som förklaring till varför det inte funkar. Lektionsdesign fokuserar på undervisning och alla de möjligheter vi har att utveckla alla elever så långt som möjligt enligt utbildningens mål.
Lektionsdesign är formativ bedömning av undervisningens påverkan på elevernas lärande och utveckling.
Lektionsdesign gäller också organisationens förmåga att skapa förutsättningar för den. Om man å ena sidan skapar designmöten för lärare och å andra sidan har en struktur där lärare anmäler elever i svårigheter till EHT, då har man lite att jobba med. Om man låter andra än de som undervisar elever bestämma vilka stödinsatser som läraren ska ge till elever så har man definitivt en hel del att jobba med. Då kan man börja med att pröva metoder och arbetssätt för att flytta förståelsen lite i taget.
En organisation som utvecklar denna kultur använder specifika arbetssätt i undervisningen.
Forskning visar att explicit undervisning, kamratlärande och fokus på strategier är de arbetssätt som fungerar bäst för elever i behov av särskilt stöd. Explicit undervisning innebär att visa riktning och mål och att tydliggöra och synliggöra kvaliteter och strategier för att komma dit. Explicit undervisning är en del av en formativ bedömning där eleverna får förståelse för riktning och nästa steg. Kamratlärande är när vi lär elever att undervisa varandra. Elever som får formulera och instruera förankrar sin förståelse och elever som får instruktioner av kamrater får möjlighet att förstå på fler sätt. Kamratlärande är också att lära elever hur man återkopplar till varandra.
Fokus på strategier innebär att lära elever att tänka kring sitt tänkande. Det metakognitiva tänkandet stärker elevernas självreglering, planering, uppmärksamhet och strategier för att ta sig an en utmaning. Strategier är också riktade i den uppgift som elever har framför sig – vad behövs för att klara uppgiften? VIlket blir mitt nästa steg?
Differentierade aktiviteter, differentierad undervisning, är egentligen bara ett sätt att organisera arbetet så att det möter alla elevers lärbehov och förutsättningar. När vi differentierar öppnar vi för fler sätt att ta till sig ett innehåll, fler sätt att arbeta i processen och fler sätt att visa kunskap. Det är ett förebyggande och främjande arbete i undervisningen. Men det är inte differentieringen i sig som skapar förståelse och tränar kunnande. Det måste undervisas explicit och med fokus på strategier för förståelse.
I denna kultur betyder likvärdighet likvärdiga förutsättningar. Formativ bedömning görs gemensamt i klassrummen för att grunda förståelse för kvalitet i kunnande och arbetssätt. I den här kulturen lämnar vi fokus på vad elever ska göra och fokuserar på vad eleverna ska kunna och utveckla. Kulturen drar in eleverna i att vara med och definiera framgångsfaktorer och hitta lösningar.
Kulturen understryker det gemensamma ansvaret för allas lärande, både inne i klassrummet och i kollegierummet. En organisation som är mogen i sin lektionsdesign skyr inte de svåra frågorna utan välkomnar dem som möjligheter att lära mer om elevers möte med undervisningen. Där kan man gemensamt göra pedagogiska bedömningar utifrån de arbetssätt och metoder som används i undervisningen. Behöver den bli ännu mer explicit? Hur då? Behövs mer fokus på strategier, samarbete, kamratlärande? Hur då? Hur tänker vi att det möter eleverna bättre? Hur följer vi upp det?
Lektionsdesign är formativ bedömning.
*
specialpedagogen 
Pingback: Sjökortet v2 10/1-14/1 – Hedda Wisingskolan