Konflikt eller olika perspektiv? Praxistriangeln som verktyg.
Det är en bitvis hätsk ton i sociala medier där lärare hänger ut kollegor offentligt eftersom kollegan, ofta en specialpedagog läser jag mellan raderna, inte tycker på rätt sätt eller till och med utmanar tanken och praktiken. Det rimmar illa med våra styrdokument som understryker samråd, samverkan och interprofessionellt lärande tillsammans. Särskilt allvarligt är det eftersom det sällan blir en nyanserad diskussion utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Även inom arbetslag uppstår konflikter och i elevhälsoteamen är det ganska vanligt eftersom man dessutom kommer från olika professioner. Konflikter uppstår också för att några redan tycker att lösningen är klar. Konflikten kommer hela tiden tillbaka eftersom vi har olika uppfattning om var problemet uppstår. Hos eleven själv eller i elevens möte med sammanhanget.
Faktum är att det är väldigt enkelt. Om något inte fungerar för en elev så måste vi göra annorlunda. Det är allas ansvar enligt styrdokumenten, inte ett ansvar som kan skickas runt i hopp om att någon besitter det magiska som ska göra eleven mer skolmässig.
Men hur kommer vi åt det gemensamma ansvaret? Jag tror att vi måste komma åt och peta i den där konflikten – var problemet uppstår och vilka olika perspektiv som kan förklara ett problem. I mitt arbete har jag använt praxistriangeln som verktyg för att lyfta konflikterna till något positivt, till och med värdefullt och nödvändigt. Jag tycker att den är väl värd att pröva i olika sammanhang men i synnerhet i arbetet med att söka lösningar när det är som svårast. (Lauvås, P & Handal, G (2015): Handledning och praktisk yrkesteori).
I botten beskriver vi händelser och berättelser. Här kan vi få olika perspektiv, till exempel lärarens perspektiv och elevens perspektiv. Elevhälsans professioner och rektor med flera kan ställa frågor för att klargöra händelser och berättelser men det är viktigt att inte gå i konflikt här! Det är nämligen det som ofta händer enligt min erfarenhet. Vi tjafsar om händelser och vad de beror på och vem som gör vad och vad som är rätt och fel. Vi konfliktar om själva händelsen eller berättelsen. ”Det beror på en diagnos” ”Nä, det beror på att eleven är lat” ”Nä det beror på att eleven inte mår bra” ”Forskning säger faktiskt att…” och så vidare på ett tröttsamt oprofessionellt sätt.
Med praxistriangeln tar vi istället ett steg upp och kopplar berättelsen till begrepp, teorier och perspektiv utifrån olika kompetenser och professioner. Vi tjafsar inte utan anstränger oss för att lyfta olika perspektiv så att vi förstår att man kan se det hela på fler sätt än ett sätt. Här kopplar vi alltså på forskning och erkänner att det kan finnas olika typer av forskning utifrån olika typer av perspektiv som alla måste beaktas.
Nästa steg är att lyfta begrepp, teorier, perspektiv till toppen av triangeln där vi kopplar på styrdokument, uppdrag, värdegrunden i läroplanen. Vilka begrepp och teorier kan vi koppla till uppdraget enligt våra styrdokument? Kanske upptäcker vi här att en teori inte är i samklang med uppdraget. Kanske upptäcker vi att några begrepp och perspektiv är viktiga att fördjupa eftersom de stämmer väl med uppdraget.
Så här blev en bild när jag ritade den i ett sammanhang:
När beslut fattas utifrån berättelsen kommer inte alla att känna delaktighet i beslutet. Då har vi förminskat komplexiteten och lyssnar inte på varandra. Någon blir glad men andra ledsna. Någon vann, någon förlorade.
När vi lyfter teorier och perspektiv, forskning, så omfamnar vi komplexiteten och det måste vi göra. Uppdraget är gemensamt, vi har ett gemensamt ansvar att se till att alla elever kan delta, lära, prestera. Frågan är hur och hur de olika perspektiven kan bidra till det. Att till exempel besluta att vi för över en elev till någon som inte har grundansvaret för eleven är inte i linje med uppdraget. Hur kan vi istället se till att eleven får fler ansvariga? Här sker ett förhandlande och kanske måste någon stå tillbaka för att pröva, kanske får den personen komma tillbaka om det inte fungerade.
Praxistriangeln har vid flera tillfällen tagits emot väl av dem jag jobbar med. Den ger en stadga och en ram att hålla sig i för att våga, kunna, vilja omfamna komplexiteten.
Här kan du få veta mer om praxistriangeln:
Förstelärarbloggen i Svedala: https://kvutis.se/praktisk-yrkesteori-och-praxistriangeln/
Mittuniversitetet: https://youtu.be/VfFLMudljEI
specialpedagogen 
Tack för att du även tar upp konflikter mellan professioner. Jag tycker det är svårt att acceptera att dessa förekommer och tiger kanske istället för att göra ngt konstruktivt av dem.
GillaGilla
Förstår dig, man vill inte riskera att förvärra. Hoppas du kan få hjälp av triangeln! ☀️
GillaGilla