Bästa sättet att undervisa? Undersök input, intake och allt däremellan!

Det har varit lite tyst från bloggen på grund av en ryggradsoperation som tvingat mig till paus, läkning och andra prioriteringar än skola, jobb och bloggande. Trots att jag fått mycket och välformulerad information om både diagnos, behandling och rehab konstaterar jag att det varit svårt för mig att ta in och förstå vad som skulle hända och hur mycket det skulle påverka mig. Jag har utifrån mina erfarenheter dessa månader funderat mycket kring det här med input och intake. All genomtänkt och välformulerad input jag fått har inte lett till intake hos mig på det sätt det var tänkt. Här fanns för mycket affektivt filter hos mig för att ta in allt. Känslofiltret har byggts upp av stress (alla uppdrag, alla deadlines!), oro (tänk om…, det gör ont!) och oförmåga (vadå vila?!). 

Det är precis som i klassrummet har jag funderat. Välformulerad information, genomtänkta och pedagogiska aktiviteter och välvillig input från läraren leder inte automatiskt till intake hos elever. Men beror det på mottagaren om förmedlaren har “gjort allt rätt”? 

Åsa Hirsh och Mikael Segolsson (2021) skriver om vad som kännetecknar framgångsrik undervisning i artkeln “Had there been a Monica in each subject…”. Artikeln lyfter vikten av att undersöka och erkänna det som sker mellan input och intake för att verkligen kunna avgöra om undervisningen ger effekter, det vill säga är framgångsrik för elevens lärande och utveckling, eller inte. Många söker, vill hitta och lyfta fram den bästa undervisningsmetoden, det som ska göra att alla elevers kunskapsresultat höjs. Även om vi absolut kan mer idag om vilken typ av input som tycks mer framgångsrik än annan så kan vi inte med säkerhet utgå från att det leder till intake och förståelse hos elever. Dessutom är uppdraget mer än att höja kunskapsresultat.

Man ska inte tro att det räcker med att läraren använder en viss undervisningsmetod, att skolan förmedlar information på ett pedagogiskt sätt eller att sjukvården levererar input på goda sätt, både analogt och digitalt, muntligt och skriftligt. Man ska inte heller tro att det hänger på att ha noga förberedda och välutvecklade mottagare utan inneboende hinder. Det är interaktionen som skapar mening och förståelse och som kan göra lite hål i det filter av känslor och tankar som ibland hindrar intake och förståelse. 

En del lägger i skoldebatten mycket fokus på input, vad läraren ska göra för att skapa bäst förutsättningar. Andra har mycket fokus på intake, hur elever tar in kunskaper och omformar det till förståelse och färdigheter. Det blir ibland mycket tal om elevers oförmåga till intake på grund av omständigheter hos eleverna själva som diagnoser, sjukdomar, livsvillkor. I värsta fall hamnar diskussionen i en input-intake-pingis där man söker svar på svåra frågor om skolmisslyckanden i antingen input eller i intake. Så här ska lärare göra; det här är felet med elever! 

Det där interaktiva mellanrummet är mer intressant och kan ge mycket kunskap och möjligheter till utveckling. För mycket fokus på input för sig och intake för sig är en farlig väg att gå eftersom det kan leda till ensidiga och i värsta fall ytliga resonemang och diskussioner om vad som är “best practice”. Vad är målet? Vilka delar av uppdraget talar vi om när vi vill fokusera på input? Vad vill vi att intake ska handla om? I mina samtal med professionella i skolan är det viktigt att tillsammans resonera om och reflektera kring mellanrummet utan att skuldbelägga vare sig lärare eller elever eller någon annan. De som är närmast eleverna vet att det är mer än bara “gör så här” i det komplexa uppdrag vi har. 

---

Mellanrumslärande är en av de saker jag kommer att fortsätta att ägna mig åt 2024. Andra saker som står på agendan detta nya år är: 

• Jag fortsätter att jobba med processer kring mina böcker om lektionsdesign och min bok om återkoppling. Återkoppling är ju verkligen något att djupdyka i om man vill utveckla det där mellanrummet och använda de pedagogiska resurserna smart. Lektionsdesign handlar om designprocessen – input och intake, inte designpodukten – enbart input. 

• Lektionsdesign – en handbok har översatts till danska och publiceras där inom kort. Det ska bli mycket roligt att se hur den tas emot och används där. 

• En ny bok om mentorskap. Calle Markstedt, gylärare i svenska och historia och välkänd läroboksförfattare med mera,  och jag skriver om mentorskap i skolan, en bok som ska färdigställas så snart som möjligt. 

• Jag åker till Unescos huvudkontor i Paris i mars för att prata inkluderande skola under en konferens om praktik och policy. Första dagen firar vi att Salamanca-deklarationen som skrevs 1994. Det här evenemanget ser jag mycket fram emot, vet att det också kommer några svenska delegationer tillsammans med grupper från över 40 länder. Jag åker med mitt EU-team för att dela erfarenheter, nätverka, lära och läras.

• Response to intervention är spännande med stora möjligheter att vara en del av en skola som jobbar inkluderande och samtidigt riktar stöd till elever som behöver det. Jag fortsätter att fördjupa mig i denna modell 2024 och har kontakt med personer som tillämpar den i skolor över hela landet. Mer om det i bloggen framöver.

2024 ska också gå i hälsans tecken. Ta hand om er så möts vi snart igen! 

---

Lästips!

Läs gärna också Åsa Hirshs bok Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi om du är nyfiken på relationell pedagogik.

Clas Nilholms blogginlägg: Vilken undervisningsmetod är bäst?

Salamancadeklarationen 1994