Att översätta forskning till praktik

Just nu skriver min kollega Calle Markstedt och jag färdigt ett nummer av Pedagogik i Praktiken, en del av Grundskoletidningen. Varje nummer har ett tema och denna gång valde vi Testbaserat lärande eller Retrieval Practice som tema. Det är ett intressant område eftersom metoder och arbetssätt inom det som kallas testbaserat lärande visar så goda effekter på elevers lärande och minne. Personligen har jag med hjälp av test-baserat lärande sett goda resultat på elevers fokus, språkutveckling och sammanfattningsförmåga vilket gjorde att jag också valde att ta med Testbaserat lärande i min andra bok om lektionsdesign, Lektionsdesign i praktiken. 

Det är spännande med forskning som så tydligt kan visa goda effekter. Den behöver vi förhålla oss till. Det är inte bara testbaserat lärande som kvalar in utan också goda relationer med elever, kamratlärande och framåtsyftande återkoppling för att ta några få ingredienser för en undervisning på vetenskaplig grund.

Från vad till hur och varför – inte helt enkel

Testbaserat lärande är något som bör ingå i undervisningen och den första frågan blir då vilken metod som ska användas för att få eleverna att komma ihåg och förstå. Men nästa fråga blir utifrån en praktikers perspektiv lika intressant; vad är det de ska komma ihåg och förstå? Och sedan, hur ska detta genomföras i ett sammanhang där inte bara lärarens undervisningsmetoder spelar roll utan också ledarskap, återkopplingskultur och förväntningar? Övergången från vad (testbaserat lärande och de här metoderna är bra) till hur (exakt vilka frågor, när under lektionen, kopplat till vilka ledarskapshandlingar mm) och varför (exakt vad är det som evidensen handlar om och som är viktig även i mitt klassrum?) är inte alldeles glasklar eller enkel. Att jobba testbaserat är uppenbarligen potentiellt mycket bra, men om relationerna mellan elever och mellan läraren och gruppen brister – hur blir det då? Dessutom, om en lärare använder Kahoot för att jobba test-baserat men utan att återkoppla mer än rätt eller fel – kan det kallas test-baserat lärande då? Vem avgör det? 

Professor Rob Coe i Storbritannien har skrivit om bekymmer som uppstår när lärare ska tillämpa testbaserat lärande praktiskt i sina klassrum *. Ett bekymmer är enligt honom att frågorna som eleverna får träna på kan hamna på basnivå. Eleverna lär sig svaren, de tränar på minnet men de får inte tillgång till träning av “higher order thinking”, alltså mer avancerade och abstrakta analytiska resonemang. Lärarna vars undervisning observerades var fokuserade på att tillämpa testbaserat lärande i sig och hade kanske inte fått möjlighet att själva reflektera över hur detta relaterar till den egna praktiken, det vill säga vad eleverna ska lära sig, vilket kunnande de ska utveckla och varför samt vilka eleverna är. Syftet saknades liksom kopplingen till undervisningens innehåll och sammanhang.

Identifiera kärnfaktorerna

Jag tror på att försöka identifiera de där kärnfaktorerna som gör att forskarna anser att något är ett viktigt fynd. I testbaserat lärande tänker jag att en del av dessa kärnfaktorer är att elever får möjlighet att plocka fram information ur minnet på ett systematisk sätt, inte då och då. Att elever får möjlighet att sätta ord på det de ska kunna och förstå och att elever får återkoppling som visar dem om de plockar fram rätt information ur minnet eller inte. Det som blir lyckat är att elevernas minnesnätverk tränas och det kan ge elever självförtroende, mer språk och större förmåga att planera sina studier. Kärnfaktorerna för testbaserat lärande som framgångsmetod i klassrummet skulle alltså kunna vara: 

• systematisk minnesträning
• minnesträning kring samma sak med mellanrum – som muskelträning
• sätta ord på sin förståelse
• främja självförtroende
• främja elevers metakognition, självreglering, uppmärksamhet, planering

Tratta ner till konkreta aktiviteter

Nästa steg är att tratta ner kärnfaktorerna till konkreta aktiviteter. Dessa kommer inte forskare alltid att bistå med utan det är professionens sak att ta fram för att pröva och ompröva. Även om studier ger förslag som “låt elever använda visualiseringar” är de inte tillräckligt konkreta för att en lärare ska direkt kunna applicera det i praktiken. Det är inte bara att sätta igång en aktivitet eller metod som anses ge goda effekter. Den ska tillämpas i ett sammanhang. Många frågor behöver tänkas igenom innan det är klart för genomförande:

Varför är visualisering ett bra sätt och är det något som kan fungera för mina elever? Hur gör jag så att eleverna får använda visualiseringar och hur sätter jag igång aktiviteten? Ska jag använda tavlan, ge instruktioner eller kanske kombinera med cirkelmodellen, en annan evidensbaserad metod? Hur lång tid ska jag hålla på? Hur gör jag så att eleverna känner att de får träna i ett bra tempo utan att bli stressade eftersom det finns evidens för att detta hindrar lärande? Vilka frågor ska jag använda så att de inte går över huvudet på en del och är för lätta för andra? Till sist; hur relaterar det jag bestämmer mig för till kärnfaktorerna – bidrar detta till minnesträning, språkutveckling, självförtroende, metakognition?

Att översätta forskning till praktik är svårt eftersom praktiken inte bara är läraren som ger input likadant i alla klassrum i alla skolor. Eleverna är ju där också och de ska både träna minne, utveckla värdegrund, samarbeta, träna färdigheter, allmänbildas och skapa. 

Lika svårt är det att från forskningens sida översätta det lärare gör i praktiken och avgöra huruvida det stämmer med forskning eller inte. Det är läraren som tagit beslut om sina aktiviteter och metoder utifrån flera olika grunder. Det är inte heller möjligt att alltid kategorisera lärares metoder eftersom de ofta bygger på flera kärnfaktorer från olika forskningsfynd samtidigt; relationsskapande, avdramatisering, stöttning, utmaning, värdegrund, ämnesspecifik förståelse med mera. Även om en lärare implementerar testbaserat lärande kommer de metoder som läraren väljer för detta arbetssätt att präglas av lärarens förståelse för testbaserat lärande, ledarskapshandlingar, graden av formativ bedömning i klassrummet, elevernas tillit till läraren, skolans bedömningskultur med mera.

Från teori till praktik är mer än vad lärare gör – glöm inte eleverna

Hur kan vi göra då för att den praktiska tillämpningen av forskning ska vila på evidensbaserade metoder och arbetsätt? Det finns ett mycket effektivt och evidensbaserat sätt; man samtalar systematiskt om undervisning med hela uppdraget i fokus. Man samtalar före, under och efter det som sjösätts i undervisningen och har elevernas lärande i fokus, inte lärarnas görande i fokus. Lärare behöver förutsättningar för sådana samtal.

Testbaserat lärande kan du läsa om i Pedagogik i Praktiken i Grundskoletidningen, mars 2024!

*https://www.sheffieldscitt.org.uk/news/retrieval-practice