Missuppfattningar som hindrar inkludering
Så långt är säkert alla överens, i alla fall om man kan sina styrdokument som tydligare än någonsin understryker varje elevs möjlighet att nå sin potential. Både filmen och radioprogrammet berättar om hur skolor som arbetar med inkludering höjer alla elevers resultat och dessutom ökar alla elevers acceptans för att människor är olika.
Samtidigt som det finns en stor vilja på många håll att arbeta inkluderande finns många hinder för att få till det. Flera studier visar att lärares rädsla är det största hindret, man är rädd att göra fel och undviker därför att förändra sitt arbetssätt. Förutom rädsla finns en del missupfattningar om vad inkludering innebär. De vanligaste missuppfattningarna är:
1. Att inkludering tar mer tid och är mer arbetssamt för läraren.
2. Att inkludering inte är bra för de elever som inte är i behov av stöd eller anpassning.
3. Att det finns ett sätt att undervisa i just denna kurs/detta ämne och klarar man inte det sättet som elev måste man få hjälp någon annanstans.
4. Att läraren ensam ska fixa allt i klassrummet och att det blir jobbigare om även “svårare” elever är där.
5. Att det låter bra med inkludering men “alla” vet att det egentligen inte fungerar för det har vi sett så många gånger.
Dr Fuchs har studerat anledningar till motståndet mot ett inkluderande förhållningssätt i USA och hennes svar på de vanligaste missuppfattningarna ovan ser i min tolkning ut så här:
1. Om du inte inkluderar får du mycket arbete med att göra om uppgifter och fånga upp elever som inte klarar dina uppgifter eller din undervisning efteråt. Istället för att se jobbet som ett extraarbete kan mycket vinnas om man från början ser till kraven för kursen eller ämnet och funderar över olika strategier att nå kunskapskraven. Att undervisa processuellt med formativ bedömning gör också att arbetet kan ske preventivt under lektionstid och inte i efterhand vilket tar mer av lärarens tid.
2. Det som fungerar för elever som är i behov av tydlighet och struktur, anpassade uppgifter och andra stödstrategier fungerar också utmärkt för elever som inte omedelbart är i behov av särskilt stöd. Det omvända gäller däremot inte. Det finns inga indikationer på att elever som är självständiga och klarar kraven väl skulle nå sämre resultat av att läraren diversifierar undervisningen, tvärtom.
3. Det finns naturligtvis aldrig bara ett sätt att undervisa. Alla uppgifter som görs och allt som ingår i undervisningen är val som läraren gör. Det kan däremot behövas samarbete med andra lärare för att “se skogen för alla träd” och tänka i andra banor än de invanda. De framgångsrika inkluderande skolorna har lärare och specialpedagoger som arbetar tillsammans.
4. Samarbete och co-teaching är viktiga ingredienser i en inkluderande miljö. På Södermalmsskolan har de numera flera specialpedagoger som är ute i klassrummen och hjäper till. Schemaläggning kan också bidra till möjligheter att arbeta tillsammans med grupper.
5. Det beror helt på vilket förhållningssätt man har. Tyvärr har det patologiska förhållningssättet bitit sig fast och inställningen är på många håll att de elever som inte klarar av den ordinarie undervisningen faktiskt behöver fixas till utanför klassrummet för att klara sig. Lärare anpassar uppgifter i efterhand vilket ofta leder till lägre krav och tanken blir “hur ska eleven klara denna uppgift på lättast sätt?” istället för att från början tänka på elevens lärstil och vilka metoder som gör att eleven bäst får tillgång till sin kunskap. Att enbart lätta i efterhand riskerar att ge näring åt denna missuppfattning som ju faktiskt har fog om det blir så att eleven inte får samma möjlighet till utmaningar. Istället måste eleven först misslyckas och sedan klara samma uppgift på ett förenklat sätt.
specialpedagogen 
Intressant. Filmen vi gjorde är några år på nacken och vi har varit i kontakt med personalen som anser ha lärt sig många nya saker sen sist. Men det är ett stort och komplicerat ämne och svårt att göra film om. Finns många aspekter. Vi hade en tanke om att göra en ny film och titta närmare på barn med olika typer av funktionsnedsättningar och se vad som är speciellt för dem. Det perspektivet saknas lite i den befintliga filmen.
GillaGilla