Lektionen-den mest värdefulla resursen
Jag sitter och jobbar på min föreläsning inför Skolportens bedömningskonferens i månadsskiftet. Temat är “Från förmedling till förståelse” och jag kommer att spegla mitt specialpedagogiska perspektiv på formativ bedömning som förhållningssätt i skolan. Därmed flyger det en massa tankar i huvudet och eftersom bloggandet är en del av min strategi för att samla tankar känns det riktigt att reflektera över varför formativ bedömning är en viktig del i ett inkluderande arbetssätt. Eller rättare sagt, vilka de främsta anledningarna är för att se vikten av formativ bedömning utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Att det är viktigt råder ingen tvekan om om man ser på den forskning som finns nu men jag känner att det finns så många anledningar att förespråka formativ bedömning i skolan att jag har svårt att bena ut det. Det är ju inte så konstigt heller eftersom det inte är en metod, det är ingenting man tar till en gång i månaden och det är inget man gör ovanpå något annat utan ett system och ett förhållningssätt som genomsyrar allt man tänker och gör.
Jag blir ibland lite fundersam över att alla tips och alla reflektioner kring formativ bedömning handlar om att notera resultat i olika smarta förpackningar och att ge feedback i olika smarta verktyg. Väldigt lite handlar om lektionen och hur den är organiserad. Resultat och feedback är trots allt det som kommer ur själva lektionens innehåll. Då är det ju rimligt att titta på om den är en bra grogrund för goda resultat och effektiv feedback. Som handledare har jag de senaste åren observerat många lektioner på många skolor i de flesta stadier och min reflektion efter alla dessa lektionsbesök och samtal med lärare är att lektionen inte används fullt ut som den resurs den är. Jag vill noga understryka att det inte är för att lärare går in för att göra ett dåligt jobb, tvärtom, utan för att vi inte pratar om det tillräckligt vare sig under utbildning eller i kollegiet. Inte heller från politikerhåll eller andra inflytelserika håll.
Ett grundproblem med att inte prata om lektionen är att stöd och bedömning kan uppfattas som något som sker vid sidan om undervisningen. Undervisningen är lektionen och den är lärarstyrd och välplanerad utifrån styrdokument och ämnesplaner. Det som glöms bort är att stöttning och bedömning bör vara en integrerad del av undervisningen för att den ska ha effekt på eleven. Stöttning har blivit synonymt med särskilt stöd, inte undra på att så många är i behov av det! Jag tror att många lärare på alla stadier strävar efter att kvalitetssäkra undervisningen, det är ju det som både politiker och medier pratar om, men då utifrån just styrdokumenten. Skolverket och skolinspektionen uppfattas som den stränga didaktikläraren som när som helst kan göra inspektion och ha åsikter om undervisningen.
Vad är då stöttning jämfört med särskilt stöd? En del säger sig inte ha tillräcklig komptetens för det men det är i mina ögon helt enkelt att ge eleven tillfälle att formulera sina egna strategier för att utveckla både arbetssätt och uppgift. För att stöttning ska kunna ske behöver man bedöma hur arbetssätt och uppgift går, det är bedömningens viktigaste uppgift. Var är jag nu? Vart ska jag? Hur ska jag komma dit? Stöd och bedömning är naturliga beståndsdelar av undervisningen, inte något som sker vid sidan om lektionerna.
Jag hinner inte för allt centralt innehåll, säger många. Särskilt på gymnasiet. Här är ett tips på hur du kan få med centralt innehåll utan att använda det som en checklista som ska hinnas med:
Låt eleverna omformulera centralt innehåll till frågor. Det är lättare att ta till sig frågor än abstrakt text om innehåll. Jag fick tipset genom Per Wohlin för många år sedan och har gjort så sedan dess. Vinst varje gång. De fixar det bättre än man tror först! Om du är osäker, gör det själv först. Så här ser årets frågor ut i kursen pedagogiskt ledarskap:
-
Utifrån vilka teorier kan du beskriva ledarskap och olika organisationer?
-
Hur påverkar och påverkas ledaren av olika grupper och sociala sammanhang?
-
Beskriv hur en ledare ska argera när det handlar om genus och jämstäldhet.
-
På vilket sätt kan man använda sin roll som ledare vid konflikt och konflikthantering?
-
Hur ska du kritiskt bearbeta information från olika källor?
-
Hur planerade, genomförde, dokumenterade och utvärderade du sina olika aktiviteter?
-
Beskriv en bra interaktion respektive kommunikation i samarbete med möten och människor.
Vi tog fram frågorna i samband med vårterminens början och prövade att svara på dem enligt Hatties frågor: Var är vi nu? Vart ska vi? Hur kommer vi dit? Tillsammans konstaterade vi att två av frågorna inte skulle kunna besvaras varför vi koncentrerar oss på att kunna det nu. Vi gjorde också en avvägning kring lämplig tid att ägna åt det jämfört med andra frågor som känns relevanta att fördjupa. Hela klassen har därmed gemensam målformulering, alla vet varför vi ska ägna oss det vi gör och det kändes bra att konstatera att de flesta frågor kunde besvaras efter en termin.
Här är ett annat tips för hur lektionen kan användas för att få syn på vad eleverna faktiskt kan och gör och hur det går:
Bestäm dig för tre stationer som eleverna ska gå till under lektionen. Dela in gruppen i tre mindre grupper. Låt inte eleverna dela in sig själva, fokus ska vara på lektionen och inte på kompisgrupper. Det kan bli ett schema som ser ut så här:
|
(bok)diskussion |
(hör)träning |
arbete med uppgift |
|
|
grupp 1 |
9-9.20 |
9.40-10 |
9.20-9.40 |
|
grupp 2 |
9.20-9.40 |
9-9.20 |
9.40-10 |
|
grupp 3 |
9.40-10 |
9.20-9.40 |
9-9.20 |
Syftet är att jag som lärare kan få syn på elever lättare, de får möjlighet att vara i en mindre grupp och lektionen ägnas åt flera förmågor samt har en variation som passar de flesta. Syftet är också att tydliggöra för eleverna att enskilt arbete görs delvis för att skapa goda strategier att dela med sig av till de andra. De som jobbar enskilt behöver förstås checklistor och uppföljning av arbetet så att de vet att jag ser och bryr mig om vad de gör. Eftersom jag jobbar med lärloggar där de gör en reflektion eller svarar på en fråga innan lektionen är slut brukar det visa sig snabbt om det är någon som behöver träna på något. En flexibel inställning är grunden, så att jag kan avgöra hur jag delar in grupperna och om jag behöver punktmarkera någon elev.
Det här är naturligtvis två droppar i havet av sätt att organisera lektioner men jag vill belysa vikten av att inte bara ha genomgång och sedan eget arbete. Min gamla metodiklärare Renate Gynnerstedt sa alltid att en lektion ska vara som en välmatad krabba, det sitter i fortfarande! Men välmatad med möjligheter för mig att få information om eleverna, inte välmatad med uppgifter enbart riktade mot centralt innehåll.
Slutligen, det vi gör på lektionerna kommer att avspeglas i elevernas beteenden. En elev med funktionsnedsättning eller svårigheter kommer att visa fler symptom efter lektioner med enbart prestationskrav eller otydliga krav på eget arbete. Inget särskilt stöd i världen kan fixa det utan att också lektionerna fixas.
specialpedagogen 