Om det är lätt att komma på hur man ska anpassa för att en elev ska utvecklas i riktning mot målen så är ju inte extra anpassningar något problem. Det är när man slår i metodtaket (Hejlskovs uttryck) som extra anpassningar blir ett problem. Hur högt metodtaket är varierar förstås från lärare till lärare och därför är synen på vad som är extra anpassningar olika.
Lättnader för mina tankar till åtgärder. Det har gått så långt och eleven är så stressad eller låst att lättnader som lättare texter eller att ta bort uppgifter är det enda som kan fungera. Då är det förstås viktigt att ta till lättnader kortsiktigt för att bygga upp självförtroendet och få igång en kunskapsutveckling. Samtidigt behöver man kollegialt fundera över om man hade kunnat göra något annat i ett tidigare skede.
Jag har de senaste veckorna skrivit och funderat över hur ärendegångar vid oro för elever ställer till det för oss. Ärendegången medger att någon bättre lämpad att hantera eleven tar över. DÄR abdikerar skolan från sitt kunskapsutvecklande uppdrag. För hur ska denna någon (annan) ha samma insikt i vad som behövs för att nå målen rent kunskapsmässigt? Om en lärare av olika anledningar slår i metodtaket tidigt och får möjlighet att remittera eleven till annan instans kan det innebära en olikvärdig utbildning. Det som borde ha varit en fråga om extra anpassningar blir en fråga om utredning för större insatser eftersom läraren får ett eget ansvar att ta beslut om orsak och verkan.
Några av “mina” specialpedagoger har för länge sedan insett att det inte håller att de tar över ärenden från lärare. Så snart de tar över upphör fokus på kunskapsutvecklingen för då är inte läraren längre med. Återstår för EHT att komma med lösningar som då kretsar kring beteende och mående. Men vad kan de göra själva för att inte vara medberoende i en negativ spiral? Under en handledning fattade de beslut om att inte längre ta emot ärenden utan att ställa följande frågor till den överlämnande läraren:
De tänkte också att det inte känns rätt att bara ta emot elever utan samarbete, som att möjliggöra och acceptera att läraren inte klarar sitt uppdrag. Frågorna ovan blir ett sätt att få till samtal som kan stötta läraren upp ur lärgropen. Precis som läraren behöver stötta eleverna upp ur lärgropen behöver lärare stöttning för att ta sig upp ur sina lärgropar. Det duger ju inte att tänka att vissa lärare skulle vara outvecklingsbara och i behov av särskilt stöd så snart de slår i metodtaket!
Det finns många olika orsaker till att lärandet inte fungerar som det är tänkt. Därför är det knepigt att komma på vilka extra anpassningar som kan vara bra att pröva. Kan det hjälpa om man tänker rubriker för extra anpassningar? Istället för att gå direkt till en lista på extra anpassningar (ineffektivt enligt Skolinspektionen) kan man börja i att undersöka de områden, rubriker, som kan spela roll. Några förslag till rubriker:
Under varje rubrik kan sedan lärare och kollegor, gärna specialpedagog och övriga i EHT komma fram till vad som skulle göra till exempel bemötandet ännu mer effektivt eller vilka lärverktyg som skulle vara lämpliga. Vilka behov skulle de möta? Vad skulle det innebära för elevens kunskapsutveckling? Hur kan läraren få syn på olika steg i utvecklingen? Rubriklistan bör vara ett verktyg, en struktur, för ett framåtsyftande samtal och inte något som lämnas över till lärare att själva hantera. Specialpedagogen är viktig i arbetet med att identifiera behov och matcha med möjliga lösningar i form av till exempel extra anpassningar.
Det är också viktigt att tala om utveckling även om det just nu kan vara långt under nivån för E. Ibland upplever jag att lärare har uppfattat att anpassningar ska sättas in så att eleven snabbt når E. Då är det också lätt att hamna i tankar på lättnader eller beteendefrågor (jag har ju sagt att hen måste träna mer!). Men vi måste kunna arbeta i delmål för eleverna för kunskapsutveckling oavsett nivå. Vad är önskat läge just nu? Från en nivå till en annan – hur kan vi få syn på den? Tänker vi så blir det tydligt att läraren är nödvändig eftersom det är läraren som utifrån sin ämnesdidaktiska kompetens kan avgöra när kvaliteten höjs, även om det fortfarande är under nivån för betyget E.
Jan Liljegren om lärande och utveckling
skola specialpedagogik utbildning speciallärare elevhälsa funktionsnedsättningar
Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.
Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm
Kent Lundgren
-flerspråkighet, translanguaging & multimodalt lärande
Skolutveckling, digitala lärverktyg och specialpedagogik
Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet
Om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda". Om skolfrånvaro, hemmasittare, stress och psykisk ohälsa. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.
Pingback: Strössel gillar: Bloggen ”Specialpedagogen” | STRÖSSEL