Almedalen 2018: ordlista för begrepp att använda och undvika för samtal kring utmaningar, skolsvårigheter, specialpedagogik

Skolan kommer att diskuteras i Almedalen i synnerhet och i politiken i allmänhet. Lärares utmaningar med elever i skolsvårigheter är ständigt på tapeten. Ofta reagerar jag över att ord och begrepp används i debatten på ett oreflekterat sätt. Begreppen används helt enkelt på ett sätt som rimmar illa med styrdokumenten och forskningen som ligger till grund för dem. Syftet med detta blogginlägg är att bidra till att några viktiga och vanliga ord och begrepp används mer grundat och nyanserat i debatten och i samtalen om skolan. 

Först kommer en lista på ord och begrepp som förekommer i våra styrdokument och som vi ska använda och använda rätt. Därefter följer en lista på ord som vi bör undvika  att använda enligt min mening eftersom de riskerar att förvirra och avprofessionalisera samtalet.

Använd och använd rätt

Orden och begreppen nedan finns i våra styrdokument och har därmed en betydelse för verksamheten. Jag har valt ut de som jag menar är viktiga att vara förtrogen med. Vi behöver inte tycka lika men vi som arbetar i skolan, med skolan och för skolan måste förstå begreppen likvärdigt för en evidensbaserad diskussion. 

Ledning och stimulans – Skollagen (1 kap §4; 3 kap §3) beskriver varje elevs rätt att utvecklas så långt som möjligt utifrån olika behov och förutsättningar. Undervisningen ska utgå från att elever behöver både ledning/stöd och stimulans: ”därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla” (LGR11, LGY11). Ledning och stimulans är skollagens beskrivning av undervisning. En skicklig lärare organiserar och planerar så att elever får både ledning och stimulans för att lära i olika sammanhang. I kap 3 § 3 står också: “Elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser”. Det handlar inte om särskilt stöd i första ledet utan om tillgänglighetsarbete. 

Extra anpassningar – Om det visar sig att ledning och stimulans och tillgänglighetsarbetet inte är tillräckligt för att utveckla en elev ”i riktning mot kunskapsmål eller kunskapskrav” ska skyndsamt en eller flera extra anpassningar sättas in. Det är en individuell stödinsats i syfte att stärka ett eller flera kunskapsmål eller delar av kunskapskrav som eleven riskerar att inte nå. OBS! Detta är inte att förväxla med generellt tillgänglighetsarbete där man kan behöva göra anpassningar i miljön eller i lärverktygen för en eller flera elever. Alla lärare vet att man ibland måste målgruppsanpassa eller göra anpassningar av olika slag i undervisningen, till exempel genom möblering, olika sätt att göra prov eller att ha flera nivåer på en läsebok. Det är inte samma sak som en EXTRA anpassning som alltid är individuell och alltid är inriktad på att utveckla ett specifikt kunskapsmål eller del av kunskapskrav. Varje gång vi anpassar måste vi fråga oss: Vad är det vi anpassar från? Var går våra gränser för det “normala” i en undervisningssituation? Hur ser ledning och stimulans ut? Hur motverkar vi funktionsnedsättningens konsekvenser? 

Kunskapsmål – Dessa är listade i läroplanens kapitel 2 och uttrycks som skolans mål. Det är till exempel skolans mål att “varje elev respekterar andra människors egenvärde”. En väldigt bra lista att använda som ledstång i arbetet med att utveckla strategier, kunnande, kompensatoriska åtgärder för elever som hamnar i svårigheter med det sociala samspelet eller med att planera för arbetet för att ta några exempel. 

Kunskapskrav – I läroplanens kapitel 3 finns alla kursplaner och kunskapskraven är en del av kursplanen. Kunskapskraven är det som vi lärare använder för att utvärdera med vilken kvalitet eleven kan det som ska kunnas enligt ämnets syfte. Kunskapskraven är ganska lika formulerade genom hela skolan så det går inte att lösryckt ta en del av ett kunskapskrav i en viss årskurs och tro att man kan förstå det utan att ha hela kursplanen i åtanke. De ska sättas i ett sammanhang där ämnets syfte (vad eleven ska utveckla) och centralt innehåll (vad undervisningen ska behandla i förhållande till årskursen). Det finns 5 kunskapskrav, ett för varje betygssteg, och de är uppdelade i delar. När elever riskerar att inte uppfylla kunskapskrav är det oftast på grund av vissa delar i kunskapskravet för betyget E. Dessa delar kan hjälpa oss att identifiera vilken sorts stöd som kan behöva sättas in för att utvecklas i riktning mot hela kunskapskravet. 

Ordinarie undervisning –  En extra anpassning kan sättas in inom ramen för den ordinarie undervisningen enligt styrdokumenten. Denna mening har kommit att misstolkas så att det handlar om lärarens ordinarie undervisning vilket är fel. Om det hade varit så får vi ju problem med likvärdigheten, för vad en lärare anser är ordinarie anser en annan är väldigt anpassat. Det är ELEVENS ordinarie undervisning som åsyftas.

Särskilt stöd – En individuell stödinsats som inte går att göra inom ramen för elevens ordinarie undervisning utan förändrar den på något sätt. Det kan vara stödinsatser som behöver göras under lång tid, eller som är så annorlunda jämfört med vad elevens ordinarie undervisning skulle vara att det måste betraktas som särskilt stöd. Särskilt stöd ska alltid föregås av en utredning och rektor beslutar om elevens behov av särskilt stöd. Särskilt stöd ska främst ges i elevens ordinarie klassrum men det kan också ges i andra sammanhang om man kommer fram till att det är ett bättre sätt att möta behoven.

Utredning – Om det framkommer att en elev kan ha svårt att nå kunskapsmål eller uppfylla kunskapskrav och det också framkommer att extra anpassningar inte ger avsedd effekt, då är dags att utreda elevens behov av särskilt stöd. En utredning består av tre delar: kartläggning, analys, pedagogisk bedömning. Först samlar man så mycket data som möjligt utifrån så många perspektiv som möjligt. Sedan analyserar man datan utifrån flera perspektiv så att man landar i en pedagogisk bedömning; vad skolan ska göra för att möjliggöra elevens utveckling mot kunskapsmål/kunskapskrav. Det är mycket viktigt att behovsbedömningen sker tvärprofessionellt och inte läggs på en enskild lärare visar forskning (se källa nedan: Organisera stödbehov för inkluderande undervisning).

Åtgärdsprogram – Om den pedagogiska bedömningen är att elevens behov för att lära bäst kan mötas genom särskilt stöd och inte inom ramen för elevens ordinarie undervisning så beslutar rektor att detta ska ske. Åtgärdsprogrammet anger bland annat elevens behov för lärande, vilka åtgärder som ska möta dessa behov, när åtgärderna påbörjas, följs upp och utvärderas. Åtgärdsprogrammet ska vara ett stöd i planeringen av undervisningen. Det är ett juridiskt dokument som kan överklagas.

Särskild undervisningsgrupp – ett exempel på särskilt stöd är att placera eleven i en särskild undervisningsgrupp. Då har man i en utredning kommit fram till att elevens behov av stödinsatser för att utvecklas i riktning mot kunskapsmål eller kunskapskrav bäst kan mötas i en särskild undervisningsgrupp. Det räcker inte att bara placera en elev i en sådan grupp, det ska finnas ett åtgärdsprogram som tydligt anger vad eleven behöver utveckla samt hur det ska göras. Varje gång man placerar en elev i särskild undervisningsgrupp ska man också påbörja en plan för att eleven ska kunna föras tillbaka till ordinarie undervisning. Det innebär att “ordinarie undervisning” kan behöva förändras rejält för att det ska vara möjligt och det är en del av att leva upp till tillgänglighetsarbetet. En särskild undervisningsgrupp är en åtgärd för att möta behov, inte ett behov i sig. Särskilt undervisningsgrupp är inte heller det särskilda stödet, det är ett sätt att organisera det särskilda stödet. Stöd för lärande måste kopplas till identifierade behov för lärande och till specifika delar av kunnande som behöver tränas eller i vissa fall kompenseras. 

Elevassistent – Styrdokumenten anger elevassistent som exempel på särskilt stöd. Detta är något som förändrar elevens ordinarie undervisning och precis som med särskild undervisningsgrupp ska man ha kommit fram till att elevens behov bäst kan mötas med hjälp av en elevassistent. En assistent är en åtgärd, inte ett behov. Elevassistenten är inte heller det särskilda stödet utan ett sätt att organisera så att det särskilda stödet möter elevens behov för lärande.

Lärmiljö – De miljöer som eleven befinner sig i under en skoldag som påverkar elevens utveckling i riktning mot kunskapsmål och kunskapskrav. Klassrummet, matsalen, korridoren, den sociala miljön, ledarskapet, med mera är alla delar av elevens lärmiljö. SPSM har skapat en tillgänglighetsmodell som delar upp lärmiljön i pedagogisk, social och fysisk liksom i förutsättningar för lärande som exempelvis personalens attityder, kompetens med mera. 

Specialpedagogik – Traditionellt har sagts att specialpedagogik är den pedagogik som tar över när den vanliga pedagogiken inte räcker till. Det är en vansklig definition eftersom den inte säger något om vad “vanlig pedagogik” är. En bättre definition eller förståelse är att specialpedagogik är undersökningen av samspelet mellan individ och lärmiljö. Den specialpedagogiska kompetensen innebär bland annat att kunna identifiera behov utifrån den kartläggningskompetens och analysförmåga som krävs i undersökningen av samspelet mellan individ och lärmiljö.

Specialpedagog – Specialpedagogen har som uppgift enligt lag att främst arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Samtidigt krockar detta ofta med omgivningens förväntningar på att specialpedagogen ska undervisa elever som anses i behov av särskilt stöd; ett åtgärdande arbete på individnivå. En missuppfattning som sätter stopp för skolutvecklingen på många skolor. Specialpedagogens kartläggningskompetens och analyskompetens i det förebyggande arbetet används inte i tillräckligt stor omfattning idag. Specialpedagoger som samarbetar nära skolledningen kan åstadkomma god skolutveckling genom att identifierade riskområden förebyggs genom ett systematiskt och metodiskt arbete med alla som arbetar på skolan. Det som idag är åtgärdande arbete blir imorgon ett förebyggande arbete. Rådgivning anges ibland som specialpedagogens uppgift men det är riskabelt att tänka på det som ett viktigt uppdrag. Att ge råd är lätt, att ta emot råd är lätt men det är mycket svårt att genomföra dem och få dem hållbara. Kvalificerade samtal är en del av den specialpedagogiska utbildningen och en viktigare del av utvecklingsarbetet än rådgivning. I kvalificerade samtal möts teori och praktik. Att leda kollegiala samtal med utgångspunkt i var läraren befinner sig nu är ett sätt att stärka lärarens egna lösningar och råd till sig själv. 

Speciallärare – Många verkar se specialläraren som lösningen på elevers (skolans?) problem men det kan vara en feltolkning av specialpedagogiken som ligger till grund för den missuppfattningen. Speciallärare är liksom specialpedagoger tränade på att identifiera lärbehov men utifrån ett visst ämne, svenska eller matte eller teckenspråk till exempel. Specialläraren som samarbetar med lärare kan åstadkomma god skolutveckling genom att kompetensen att kartlägga, identifiera och hitta lösningar ökar hos alla. Specialläraren har liksom specialpedagogen utbildning i kvalificerade samtal. Speciallärare är viktiga men inte för att ta över elever från lärare utan för att samarbeta med dem. (Med reservation för att jag inte fått med alla delar i speciallärarens uppdrag eftersom jag inte har den utbildningen). 

Specialpedagogisk insats – Lagen anger att det ska finnas personal på skolan som kan tillgodose elevernas behov av specialpedagogiska insatser. En traditionell syn på specialpedagogik gör att man förstår dessa insatser som riktade till elever som behöver särskilda undervisningsinsatser utanför det ordinarie klassrummet. Då hamnar man i ett åtgärdande arbete vilket inte är lagenligt (kap 2 § 25). En mer uppdaterad förståelse innebär att man läser det som elevernas behov utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Vad gör att elever hamnar i skolsvårigheter idag? Vilka delar av verksamheten behöver stärkas upp för att förebygga elevers skolsvårigheter? Vilka områden gör elever sårbara? Vad gör vi för att samla data kring det för en analys av utvecklingsbehov? En specialpedagogisk insats är en utvecklingsinsats som både åtgärdar snabbt och förebygger med hållbarhet så att elever inte hamnar i skolsvårigheter igen. Har man problem med närvaron på en skola, till exempel, så är en specialpedagogisk insats att undersöka orsaker och planera för både åtgärder och  förebyggande insatser individuellt och generellt. En ensam specialpedagog kan inte ta hand om elever som har stor frånvaro, det skulle innebära att frånvaroproblematiken inte genomlyses. Ett evighetsarbete med frånvaro blir inte bra för någon. Samarbete och identifierade områden för samarbetet är en del av en specialpedagogisk insats som kommer elever till del. Dessutom har väl även elever som är i behov av individuella stödinsatser för att lära rätt till behöriga lärare? En specialpedagog eller speciallärare kan aldrig täcka upp för alla de ämnen som elever ska lära sig. Däremot kan de samarbeta med lärare för att identifiera behov, pröva lösningar, utvärdera med mera både i klassrummet och utanför.

Måluppfyllelse – Idag verkar måluppfyllelse vara likställt med godkända betyg. Det står inte så i styrdokumenten, där står att skolan ska se till att elever utvecklas i riktning mot kunskapsmål och kunskapskrav om de har svårt att nå dit. Vi ska se till att en progression sker och vi ska dokumentera och utvärdera den. Det innebär att målen kan vara delmål innan det ens kan bli godkänt betyg. Om måluppfyllelse bara är godkända betyg finns kanske risk att elever får godkända betyg även om de ännu inte är där.  Det största hindret för skolutveckling torde vara att skolor och de som arbetar inom skolan lägger ansvaret för måluppfyllelse på eleven själv. När det sedan inte fungerar så läggs plötsligt ansvaret på en enskild lärare utan att kartläggning och analys har skett. Skolans förmåga att arbeta med åtgärdande och förebyggande arbete hänger ihop med förmågan att arbeta progressivt med elevers kunskapsutveckling. Vad gör att elever kan ha svårt att nå kunskapskrav? Vi behöver vara fler som kan analysera det utifrån olika perspektiv för att både eleven och skolan ska utvecklas. Dessutom kan måluppfyllelse handla om mer än betyg. Ett mål kan ju vara att få ner frånvaron till exempel. 

Använd inte

Här är några begrepp som jag menar inte hör hemma i ett professionellt samtal om skolan:  

Elever med särskilda behov – Begreppet finns inte i skolans styrdokument och därmed blir det vanskligt att använda det. Enligt vem? Vilka behov? I relation till vad? Här finns grogrund för olikvärdiga bedömningar av vad som faktiskt är särskilda behov. Vilka behov har alla? Möts elevens behov av att få lyckas till exempel? Att få möjlighet att förstå? Ibland blandas behov samman med beteende vilket är mycket olyckligt. Ett beteende kan uppstå i ett behov och vi måste identifiera det för att hitta lösningar.

Elever med speciella behov – Vad är ett speciellt behov? Speciella hjälpmedel eller speciell inredning? Om vi istället talar om elever i behov av särskilt stöd tar vi också ett ansvar för att definiera detta. Handlar det om vanliga eller extra anpassningar är det troligen inte särskilt speciellt, vad nu det är. Behov överhuvudtaget är ett ord som används flitigt men som inte alltid definieras. I skolan handlar behoven om att lära och utvecklas i riktning mot kunskapsmål och kunskapskrav. 

Elever med svårigheter – Visst kan det vara så att elever kan ha svårigheter att lära men begreppet hjälper oss inte att förstå svårigheterna kontextuellt. Vilka svårigheter? När? I vilka situationer? Ett specialpedagogiskt perspektiv innebär att undersöka svårigheter utifrån flera perspektiv, istället för att konstatera att en elev alltid är på ett visst sätt och har en viss svårighet. Det beror på, helt enkelt. I vissa situationer kan svårigheter märkas mer än i andra situationer. Vi letar efter när det fungerar för att hitta möjligheter som gör att svårigheterna motverkas enligt skollagen 3 kap §3. Elever I svårigheter är ett begrepp som möjliggör undersökning och utveckling av hela skolsituationen. Elever MED svårigheter stänger dörren för utvecklingsområden och ökad förståelse och kompetens eftersom man bestämmer att eleven har dem själv oavsett omständigheter.

Svaga elever – Svaga hur? Generaliserade och svepande beskrivningar utan grund riskerar att hämma skolutvecklingen och lägger effektivt ansvaret för svårigheter på eleven själv. Det hjälper oss inte att identifiera behov för lärande och riskerar därmed att elever inte får det stöd som möter de faktiska behoven. Begreppet finns inte i skolans styrdokument. 

Omotiverade elever – Motivation är ett spännande område. Motivation beror på många faktorer både individuellt och kontextuellt. Elever som får möjlighet att påverka känner mer motivation. Hur ser undervisningen ut? Hur stödjer den elevens motivation? Vi bör hjälpa elever att se skillnad mellan lust och motivation och få dem att förstå att motivation växer med uppgiften. Är det omotivation som hindrar eller är det något annat? Här kan ett specialpedagogiskt öga undersöka sambandet mellan individ och lärmiljö för att hitta en bättre och mer fruktbar orsak till svårigheter än omotivation.

Pedagogisk utredning/pedagogisk kartläggning – I skolan finns en enda sorts utredning och den består av tre delar enligt styrdokumenten: kartläggning, analys och pedagogisk bedömning. Det förekommer att man blandar ihop skolans utredning med utredningar inom vården men det är alltså inte samma sak. Kanske har begreppet ”pedagogisk utredning” vuxit fram för att särskilja den från en vårdutredning eller socialtjänstens utredningar? Ordet pedagogisk finns alltså bara i begreppet ”pedagogisk bedömning” som är den sista delen av en utredning i skolan. Vi ska stå upp för att vi i skolan bedriver en pedagogisk verksamhet och då behöver vi inte förklara att våra utredningar handlar om det pedagogiska, det är självklart även när vi behöver perspektiv från andra verksamheter för vår förståelse.

Resurspedagog – Pedagog är den som har pedagogisk utbildning. Resurspedagog är inte ett ord som förekommer i styrdokumenten. Oftast handlar det kanske om elevassistenter, ett ord som faktiskt finns i styrdokumenten. Sammanblandningen hänger enligt min erfarenhet ofta ihop med att man inte har klart för sig att en elevassistent är ett sätt att organisera ett särskilt stöd, det är inte stödet i sig. 

Resurs(person) – En resurs i skolan likställs ofta med en person. Men resurser kan ju vara så mycket mer. Kunskap, kompetens, samarbete, förmåga, organisation med mera. 

Jag ser fram emot att höra om välgrundade och nyanserade samtal om komplexa samband i syfte att hitta goda lösningar!

Källor:

SFS 2010:800

LGR11, LGY11

Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram

Skolans arbete med extra anpassningar

Rekommendationer från europeiska rådet (SPSM)

SPSM – om specialpedagogiskt stöd till skolor

Läs gärna också andra blogginlägg på samma tema:

Var går gränsen mellan vanlig undervisning och extra anpassningar?

Specialpedagogik – de enkla sambandens pedagogik eller de komplexa sambandens företrädare?

Organisation för stödåtgärder som främjar inkluderande undervisning – European Agency

Vi i nätverket Specialpedagoger för skolutveckling publicerade nyligen en replik på Liberalernas förslag om särskilda undervisningsgrupper:

Liberalerna sviker elever och lärare