Vad är specialpedagogik, specialpedagogisk kompetens, specialpedagogisk insats och vem kan vara specialpedagog?
Kan vem som helst inneha en tjänst som specialpedagog? Svaret på frågan beror på om den som svarar själv har specialpedagogisk kompetens eller kännedom om vad den innebär. Det finns en del att reda ut för att komma åt vanliga missuppfattningar om vad det här med specialpedagogik egentligen är och vad vi ska ha den till. Jag tänkte ge mig på att resonera utifrån mina utbildningar och erfarenheter i syfte att stödja reflektioner kring rollen och uppdraget som specialpedagogen har.
Specialpedagogiska åtgärder för eleven – vad betyder det egentligen?
I propositionen inför lagen om elevhälsa kan vi läsa:
Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt för eleven. Personal med specialpedagogisk kompetens kan utifrån de uppgifter som finns om elevens hälsa, sociala situation etc. bedöma och planera hur elevens problem bäst ska mötas i undervisningen. Syftet med en samlad elevhälsa är bl.a. att den ska resultera i beslut om specialpedagogiska åtgärder för eleven. (Prop. 2009/10:165)
Det är lite olyckligt att det står eleven i singularis, det gör att man kan förstå att många tänker på specialpedagogiska insatser som något som riktas till enskilda elever. Det gör att man kan förstå att rektorer organiserar för att elevhälsan och specialpedagoger ska hantera “elevärenden”.
Men den som har en specialpedagogisk utbildning läser förmodligen inte alls texten som att den riktar sig till särskilda insatser till enskilda elever. Som specialpedagog kan man förstå att en specialpedagogisk åtgärd kan röra hela klassen för att förbättra förutsättningar för en enskild elev. Vi tänker att en specialpedagogisk åtgärd för en elev kan handla om att hela skolan gör något som förbättrar förutsättningar för en enskild elev eller flera. Vi tänker att en specialpedagogisk insats kan riktas till rektor eller lärare, till en grupp, till förståelsen för påverkansfaktorer, till ett utredande arbete för att bringa klarhet i en utmaning.
I lagtexten används istället begreppet specialpedagogisk insats:
(…) Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. (2 kap 25§)
Elevernas behov i plural. Hela skolans elever, beroende på hur skolan ser ut, vilka elevgrupper som finns där. Man kan ha viss förståelse för att rektorer eller andra “stakeholders” fortfarande läser lagtexten som att specialpedagogiska insatser ska sättas in för elever som behöver det. Alla skolor har ju flera elever som kan hamna i svårigheter. Men för oss som har en utbildning till yrket specialpedagog går det inte att tolka på något annat sätt än att det handlar om det förebyggande, hälsofrämjande och åtgärdande arbetet. En, flera eller alla elever omfattas.
Ta reda på behov för lärande på individ- grupp -skolnivå
En specialpedagogisk insats för oss innebär att specialpedagogen tar reda på mer om vilka behov för lärande eleverna har. Om en elev är stressad så stödjer specialpedagogen arbetet med att förstå vilka faktorer i lärmiljöerna runt eleven som påverkar positivt och negativt. Det är ett exempel på en specialpedagogisk insats. Den riktar sig till eleven såtillvida att det är eleven som är fokus för arbetet men insatsen stannar inte på individnivå. Specialpedagogens uppdrag är att se till att arbetet rör sig även på grupp- och organisationsnivå. Vad påverkar eleven? Vilka faktorer kan vi påverka i skolan och hur gör vi för att öka elevens förutsättningar att lära och utvecklas?
En specialpedagogisk insats kan också vara att se till att arbetet utgår från uppmärksammade bekymmer på grupp- eller skolnivå. Låt säga att vi upptäcker att många elever på skolan är stressade. En specialpedagogisk insats är att leda arbetet med att ta reda på mer om vad som påverkar eleverna positivt och negativt i lärmiljöerna. Vilka faktorer kan vi se? Vad säger eleverna? Hur gör vi för att öka elevernas förutsättningar att lära utan stress, en påverkansfaktor som hindrar lärande. Det specialpedagogiska arbetet handlar då om att skapa ökade förutsättningar för lärande för större grupper av elever.
Specialpedagogiska skolmyndigheten skriver så här om specialpedagogiskt stöd på sin hemsida:
Vi vill klargöra att SPSM inte på något sätt förordar specialpedagogisk stöd enbart på individnivå. Att arbeta med hela lärmiljön och att öka kunskapen i skolan om hur man anpassar undervisningen är oerhört viktigt och är basen för det stöd vi ger till skolor i Sverige.
En individ- och problemfokuserad syn på specialpedagogik urholkar resurserna
Var och en förstår att resurser (tid, kompetens, personer, lokaler…) aldrig kommer att räcka till om vi förstår specialpedagogiska insatser som något som riktas till varje enskild elev som på något sätt uppvisar svårigheter i skolans lärmiljöer. Ändå är det en förväntan från dem som inte har specialpedagogisk utbildning att specialpedagoger ska ha svaren på svåra frågor, ska kunna ge lösningar vid svåra utmaningar och ska kunna ge expertutlåtanden kring enskilda elevers svårigheter. När specialpedagoger inte kan ge sådana expertutlåtanden eller komma med förlösande svar avfärdas de ibland som oviktiga, som inte nödvändiga för organisationen. Man vill hellre ha någon som kan förmedla en lösning, som kan visa och tala om: “Gör så här med eleven!”
Det är ett ovetenskapligt förhållningssätt och ett oprofessionellt sätt att se på specialpedagogik, specialpedagogisk kompetens, specialpedagogisk insats och på specialpedagogens roll och funktion. Det är lättare, för man slipper ta tag i svåra frågor om vad som kan behöva utvecklas i organisationen omkring eleven. Men det kommer inte att lösa problemen. Ett kompensatoriskt förhållningssätt i synen på specialpedagogik hindrar skolans utveckling. Det förebyggande och hälsofrämjande arbetet finns då endast för elever som vi har bedömt som undervisningsbara. De andra blir föremål för specialpedagogik. Vilka “de andra” är beror på, ett mycket olikvärdigt system.
Specialpedagogisk kompetens är utifrån examensordningen något annat än att ha kompetens om vissa elevers svårigheter eller hur man gör för att möta vissa elever. Kompetensen får man genom att läsa 90 poäng på avancerad nivå utöver sin lärarexamen.
En bättre specialpedagogisk insats
En specialpedagogisk insats som skulle behövas på många skolor är därför att organisera för ett tätt samarbete mellan lärare och specialpedagoger i syfte att sprida kompetens kring hur man identifierar behov för lärande och organiserar undervisningen därefter. Att lärare får möjlighet att resonera om viktiga frågor som är angelägna för dem är ett sätt att hålla kvar lärare i yrket. De får inte lämnas ensamma i svåra utmaningar utan ska ha möjlighet att utvecklas genom kvalificerade samtal, en del av den specialpedagogiska kompetensen genom utbildningen. Kvalificerade samtal är något annat än förmedling, råd och tips.
Det betyder att specialpedagogen bör ta ansvar för att inte ta emot uppdrag från lärare kring elever i svårigheter. Det betyder att specialpedagogen aldrig kan nöja sig med generella lösningar eller “Det här brukar funka för elever med npf”. Det betyder att specialpedagoger tar ansvar för att resonemang aldrig fastnar på individnivå eller vid medicinska diagnoser. Det betyder att specialpedagoger alltid undersöker påverkansfaktorer för varje enskild utmaning som en lärare eller elev upplever. Det betyder att specialpedagogen tar ansvar för att göra det i samråd med berörda, lärare och elever. Det innebär att kollegialt lärande uppstår.
Några frågor att reflektera kring kollegialt i syfte att utveckla samsyn om specialpedagogik, specialpedagogisk kompetens och specialpedagogisk insats:
- Tror vi att specialpedagoger har svaren på hur man ska göra när lärare har slagit i taket i arbetet med en elev? Isåfall, vad kan ha påverkat våra tankar i den riktningen? Vad händer om vi tänker tvärtom?
- Tänker vi att en specialpedagogisk insats är en insats riktad till en enskild elev? Vad är det som gör att vi tänker så? Vad händer vi om vi tänker tvärtom?
- Är det bara en specialpedagog eller speciallärare som kan göra en specialpedagogisk insats? Vad innebär det för organisationen om vi tänker så? Vad händer om vi tänker annorlunda?
- Vad innebär det att läroplanen stipulerar att lärare ska ge särskilt stöd? Varför har man uttryckt det så? (se läroplanens kapitel 2 under “läraren ska”)
- Tänker vi att specialpedagogisk kompetens är kunskap om svårigheter eller diagnoser? Vad är det som gör att vi tänker så? Vad händer vi om vi tänker tvärtom?
- Hur kan specialpedagogik vara en del av det systematiska kvalitetsarbetet?
- Vem har specialpedagogisk kompetens? Vad är det som gör att vi tänker så?
- Vem har pedagogisk kompetens? Vad är det som gör att vi tänker så?
Fantastiskt bra skrivet, som alltid! Det här behöver många läsa. NU!! Jag tycker mig se tendenser åt motsatt håll när det gäller det specialpedagogiska området. Jag tycker tex att de nya examensmålen för utbildningen till specped/speclär är lite problematiska….
Tack Caroline! Håller med dig. Kanske borde vi vara tydligare/ärligare med om specialpedagogiska perspektiven. Just nu drar ju det kategoriska men under annan täckmantel.
Ja, vi behöver nog vara både tydligare, men det skadar kanske inte att bli lite mer bestämda också. Det är skarpt läge nu, uppfattar jag det som. Vi behöver ta hjälp av varandra. Till och med inom vår egen profession saknas en gemensam förståelse för det specialpedagogiska perspektivet och då blir det såklart otydligt utåt också. Det är både sorgligt och slitsamt.
Tack! Som en skänk från ovan i den eviga diskussionen av specialpedagogens roll, stärkande för mina argument.