Lärare vill ha konkreta verktyg – men utvecklar det?
Gruppen Specialpedagoger för skolutveckling vill lyfta specialpedagogens roll för utvecklingsarbetet i skolan. I vårt ideella arbete ingår att hålla koll på aktuell forskning som kan bidra till förståelse för specialpedagogisk kompetens. I fredags skrev vi följande text efter att ha fördjupat oss i Skolinspektionens kvalitetsgranskning om arbetet med att skapa förutsättningar för delaktighet i undervisningen:
Skolinspektionens kvalitetsgranskning kring arbetet med att ge förutsättningar för delaktighet är viktig läsning tycker vi i gruppen Specialpedagoger för skolutveckling. Här sammanfattar vi några viktiga insikter från granskningen.
Delaktighet enligt Skolinspektionen innebär att vara en aktiv och accepterad del av ett sammanhang, tillsammans med andra med möjlighet att ha inflytande och att bli lyssnad till.
Bristande delaktighet också antas medverka till framtida begränsningar, exempelvis i fråga om vidare studier, arbete och försörjning.
Granskningen gjordes delvis för att undersöka hur lärare arbetar för att göra elever med NPF delaktiga i undervisningen. Många skolor i granskningen arbetar aktivt med tillgänglighet och då särskilt med fokus på den fysiska miljön och med strukturer som till exempel agenda på tavlan. Samtidigt blev detta en hämsko för delaktigheten, man bortser från helheten och i många fall riskerar det att hindra elever att vara delaktiga i den ordinarie undervisningen.
Lärare efterfrågar konkreta verktyg men Skolinspektionen konstaterar att utan en grundläggande förståelse för vad verktygen ska bidra med så fungerar de inte. Ett samsynsarbete är nödvändigt för att råda bot på detta och ett nära samarbete mellan lärare och elevhälsa i utformningen av lärmiljöer:
”Konkreta metoder utgör en del i arbetet med att skapa förutsättningar för alla elever att vara delaktiga i undervisningssituationen. För att det verkligen ska bli verksamt krävs också att det finns en underliggande förståelse för de metoder som används och vad de syftar till att uppnå, liksom en förståelse för hur det egna förhållningssättet och bemötandet spelar en avgörande roll. Annars kommer inte de konkreta metoderna att få avsedd effekt”.
I många fall ansåg elevhälsan att de hade ett uppdrag att handleda lärare i arbetet medan lärare ansåg att de inte fick stöd av elevhälsan. Detta måste skolledningar ta till sig för att organisera för ett samarbete som går utöver att diskutera individuella stödinsatser för att skolan ska ha möjlighet att utvecklas.
Skolinspektionen ger exempel på när samarbetet fungerar väl för elevernas möjligheter att utvecklas i en inkluderande lärmiljö:
”Lärarna organiserar också undervisningen på ett flexibelt sätt, där aktivitet och innehåll avgör hur eleverna eventuellt grupperas. De anpassar och varierar undervisningen, både på grupp- och individnivå, med stöd av personal i elevhälsan”.
Detta förutsätter enligt Skolinspektionen att man delar insikten om att det är lärmiljön som är fokus för inkluderande arbete och att möjligheter till delaktighet är mer än bara tillgänglighet i form av strukturer och fysiska samt individuella anpassningar.
Illustrationen ovan från Specialpedagogiska skolmyndigheten
Delaktighet – ett arbetssätt i skolan (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2015 – omtryckt 2018)
Länk till Skolinspektionens kvalitetsgranskning från juni 2018: Att skapa förutsättningar för delaktighet i undervisningen
Specialpedagoger för skolutveckling har en Facebooksida: https://www.facebook.com/specialpedagogerna/
Läs också Ida Necovskis blogginlägg om processkompetens: http://blogg.spkskola.se/processkompetens/
specialpedagogen 