Specialpedagogiska – ett minoritetsspråk
Ibland upplever jag att när jag talar utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv är det som att tala ett minoritetsspråk i en värld där alla bara vill tala engelska. Jag vet att det här språket, specialpedagogiska, skulle hjälpa kommunikationen men ingen vill byta från engelskan eftersom de som inte talar specialpedagogiska inte heller vet riktigt hur det låter när det talas fullt ut eller vad det skulle vara bra att överge engelskan för.
Några engelsktalande säger kanske att det nog är bra att det finns de som talar specialpedagogiska för alla kan ju faktiskt inte förväntas lära sig ytterligare ett språk, de som är experter på specialpedagogiska kan ägna sin tid åt det. Andra säger att specialpedagogiskan inte har någon plats i en värld där engelskan går utmärkt att använda. Ytterligare några anser att de talar specialpedagogiska men de bryter så starkt på majoritetsspråket att det inte går att förstå riktigt vad de säger. En del försöker verkligen att tala specialpedagogiska och förfinar vissa domäner av språket medan andra går dem helt förbi. Man använder vissa ord på specialpedagogiska men meningarna är fortfarande ihopsatta utifrån majoritetsspråkets syntax.
I tider av jobbannonser inför höstens tjänstefördelning är det särskilt framträdande hur mycket av ett minoritetsspråk specialpedagogiska är. Här är några exempel som alla börjar med att berätta att på just vår skola kommer du att få arbeta främjande och förebyggande:
”Dina arbetsuppgifter kommer att bestå i att tillsammans med övriga i EHT stödja skolans pedagoger i arbetet med stöd och anpassningar till elever samt ge handledning och konsultation. Du kommer arbeta med elever i behov av särskilt stöd både enskilt och/eller i mindre grupp, stötta i klassrum samt kommunicera med vårdnadshavare”.
”Du är ett stöd för elever, personal och vårdnadshavare och visar på metoder som kan tillgodose elevernas behov av stödinsatser. Du analyserar och ger förslag på stödinsatser genom bl a observationer och samtal med elever, vårdnadshavare, pedagoger och skolledning. Du utför pedagogiska kartläggningar och arbetar fram åtgärdsprogram för elever”.
”Som specialpedagog kommer du att kartlägga behov av extra anpassningar. Som specialpedagog kommer du att arbeta på individnivå med elever”.
”Du har specialpedagogexamen, eller annan relevant utbildning”.
”Du undervisar elever i behov av särskilt stöd i liten eller enskild undervisning. Du kommer också att ansvara för planering, genomförande, dokumentation och utvärdering av verksamheten runt de elever som du arbetar med. Du kommer även samarbeta med klasslärare runt enskilda elevers behov av anpassningar”.
”Du kommer ingå i skolans stödteam, där du arbetar med elever, föräldrar och skolans pedagoger och arbetslag”.
”I dina arbetsuppgifter har du det övergripande ansvaret för fördelning av stöd, upprättande och utvärdering av åtgärdsprogram samt ansökningar av tilläggsbelopp”.
Trots att man tänker att man har använt två ord från specialpedagogiskan, ”främjande och förebyggande”, så är texterna skrivna på engelska utan förtrogenhet med begreppen.
Betyder det att de som talar specialpedagogiska är bättre än de enbart engelsktalande? Eller betyder det att vi kan dra nytta av tvåspråkigheten för att fördjupa resonemang, öka förståelse för fler kulturer och använda fler ord och begrepp för att göra oss förstådda och för att förstå? Vi som går utbildningen i specialpedagogiska kan ju också engelska, annars skulle vi inte ha fått lära oss specialpedagogiska.
Om det är så att utbildningen ger ytterligare dimensioner som man inte skulle ha haft utan utbildningen, kan det då vara så att de engelsktalande behöver ställa fler frågor om vårt språk och de begrepp som hör till specialpedagogiskan? Det kräver förstås en ärlig nyfikenhet, och en medvetenhet om att det finns grader av förståelse för allt det vi lär oss. Vi börjar med fakta, glider in i förståelse för att sen fördjupa kunskapen tills vi är förtrogna med den. Hur villig är den engelsktalande att erkänna att kunskapen inte är vare sig fördjupad eller förtrogen, eller att språket engelska kanske faktiskt inte räcker för att skapa en inkluderande kultur?
Jag kan inte stå och skrika på specialpedagogiska om ingen lyssnar ärligt med insikt om att det finns fler djup än bara användning av vissa ord. Hur får vi till den där reflektionen om ordens betydelse i en värld där majoritetsspråket används för att förklara det som bara kan sägas på specialpedagogiska?
specialpedagogen 
Jag förundras alltid över hur klokt och bra du formulerar dig! Och den här gången föll så många bitar på plats för mig, som känt mig lite trött och en en smula ledsen av att möta så mycket ovilja att ta in det jag försöket förmedla. Men tanken att vi faktiskt talar olika språk gav mig lite kraft!
Jag ska fortsätta prata specialpedagogiska!
Och accenten ska vara omtänksamhet.
GillaGilla
💪🌸
GillaGilla
Min specialpedagogiska går intehellerhem!
GillaGilla
So spot on!
GillaGilla
Hoppas så många som möjligt på olika beslutsnivåer läser din blogg!! Jag undrar hur vi gemensamt kan stötta varandra – vi som är utbildade specialpedagoger, menar jag då. Hoppas såklart att ingen tar illa upp, men jag är uppriktigt trött på att nästan vem som helst kan arbeta som specialpedagog och trött på annonser som den du citerade ovan ”du har specialpedagogexamen, eller annan relevant utbildning”. Annan relevant utbildning??? Vad menas??
GillaGilla
Så bra beskrivet!!
GillaGilla
Sant!
GillaGilla
Din text är verkligen ett stöd i att orka fortsätta arbeta salutogent, hälsofrämjande och inkluderande.
GillaGilla
Jätte bra artikel. Alla som läst på högskola/universitet har skrivit forskande uppsatser där validitet och tidigare forskning eller väl beprövade metoder är viktiga. När vi sedan kommer ut i skolorna är det trender som gäller. Såå sorgligt! Med vänlig hälsning, Gun Persson Speciallärare
Skickat från min iPhone
> 26 maj 2019 kl. 18:56 skrev specialpedagogen : > > >
GillaGilla
Intressant iakttagelse, vad beror det på? Vad kan vi göra för att stärka den vetenskapliga grunden i skolan. Jag håller med om att det blir en del tyckande, erfarenheter och snabba ryck istället för att granska utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
GillaGilla
Precis hittat till din blogg och redan hunnit läsa flera bra inlägg. Tack!
Som förälder till barn med autism har jag många gånger tänkt att föräldrar till barn med autism och skolpersonal ofta pratar olika språk, vilket förmodligen är en av anledningarna till att det så ofta blir missförstånd.
Vi pratar ofta autistiska medan skolans personal pratar engelska och ibland också specialpedagogiska. Ibland, tyvärr alldeles för sällan, har vi turen att träffa på personal som också kan autistiska. Inte sällan visar det sig efter hand att personen kanske också är autismförälder, eller har annan personlig erfarenhet av autism på nära håll.
Ofta är det just de relationerna som blir fruktbara och för processen och våra barn framåt, just för att vi pratar samma språk. Minoritetsspråket autistiska.
GillaGilla
Tack för din kommentar! Det är just detta som är utmaningen, att förstå varandras perspektiv. Föräldrar kan mer om just sitt barn medan skolpersonal kan mer om samma barn i skolsammanhang. Dessutom är uppdraget i skolan att se till att lärande sker. Ibland misstolkas det så att lärandeuppdraget ska ske genom att eleven ska kunna ta emot det. Det är då det blir krockar med personer som kan mer om en viss funktionsnedsättning. Ibland kan vi specialpedagoger bli så rädda för att bara se autismen eller funktionsnedsättningen att vi undviker att tala om den. Det är också olyckligt för den är ju en omständighet som påverkar eleven och lärmiljön men vår uppgift är att se till att det inte blir ett hinder. Det är mycket komplext. Ibland har vårdpersonal redan bestämt vad som behövs för ett barn och då hamnar skolan i kläm eftersom det tyvärr ofta är insatser som inte är pedagogiskt grundade. Vi kanske måste lära oss att lyssna mer så att vi kan förstå de olika perspektiv som behöver lyftas för att hitta rätt, särskilt när det gäller elever med autism eftersom vi vet att den gruppen inte får sina lärandebehov mötta i den utsträckning som de borde få och som skulle vara möjligt. Hoppas att ditt barn möter flerspråkiga professionella så att alla hjälps åt att sänka trösklarna. Jag vet att det går, har sett det och gjort det så många gånger! Lycka till!
GillaGilla