Mobbning -ett symptom på maktobalans
Forskare som undersöker mekanismer bakom mobbning är överens om att det inte är en personlighetstyp som mobbar utan flera. Motivatorn bakom mobbning behöver inte vara dålig hemmiljö och en uppväxt med våld eller att ett barn har aggressioner som måste tas ut på andra.
Det tycks handla om makt. Skillnader i maktbalansen kan framkalla mobbning, antingen genom att någon vill behålla sin makt över andra eller att någon vill komma uppåt i makthierarkin. Det talas mer om en Machiavellisk mobbning där elever använder sina sociala färdigheter för att skaffa sig makt utan att vuxna märker det. De kan sätta på och stänga av sina mobbningshandlingar. Ofta är det elever som uppfattas som förebilder, som goda kamrater och tillgångar i klassrummen av de vuxna. De vill vara ledare och ser till att vara det genom att trycka ner andra.
Mobbing handlar mer om den som mobbar än den mobbade. I en studie fick elever svara på frågor utifrån den mobbandes perspektiv i berättelser som handlade om mobbning. De som själva tenderade att mobba svarade oftare att de skulle göra och känna likadant eftersom man får uppmärksamhet eller att de inte skulle bry sig om andra tog skada.
Nätmobbning är en förhållandevis ny form av mobbning men det verkar vara samma personer som mobbar IRL som fortsätter sina trakasserier på nätet enligt forskarna.
Vad ska man göra när man väl upptäcker mobbning? Enligt de senaste studierna menar forskare att det är viktigt att gå till botten med vad som motiverar mobbningen. Vilka belöningar får den mobbande av sina handlingar? Att ställa frågor om detta kan vara ett första steg till att förstå situationerna och få den som mobbar att ändra beteende.
Starka band mellan elever och lärare är en nyckelfaktor för att förebygga och stävja mobbning. System för att arbeta mot maktobalans och medvetna förebyggande insatser i skolorna gör att mobbning inte får fäste. Detta är en viktig fråga för elevhälsoarbetet eftersom mobbning har långtgående negativa effekter på människans förmåga att känna tillit till sin egen förmåga (ett av våra kunskapsmål) och till andra människor.
Så länge vi tror att skolor består av en massa individer kommer vi aldrig att lyckas skapa hälsofrämjande lärmiljöer. Då måste vi ju sätta in insatser för varje individ och tänka på varje individ som den som behöver hjälp. Om vi istället tänker på skolor som sociala system kan vi komma längre med att utveckla miljöer som främjar allas hälsa. Det handlar alltså inte om att ”bota” varje individ, ge stöd åt varje individ som blir mobbad eller mobbar utan att skapa miljöer där acceptans, samarbete och förmåga att hantera känslor är grunden för lärande. Vi glömmer inte individer men vi ser till att de existerar i en miljö som inte ytterligare spär på maktobalans eller dåligt mående. Om individer visar sig behöva stöd eller hjälp utifrån använder vi det som en del i vårt utvecklingsarbete så att det inte händer igen, varken för individen eller andra i det sociala system som är skolan.
Här är några tankar om vad som skulle kunna vara hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande insatser för att utveckla en mobbningsfri skola:
Hälsofrämjande insatser: starka band och goda relationer mellan lärare och elever. Metoder i undervisningen som främjar gemenskap och odlar acceptans för olikheter. Metoder i undervisningen som främjar samarbete. System i skolan som främjar samverkan mellan olika professioner och inom professionerna. Värdegrundsarbete i skolan som främjar styrkesamtal och fokus på det som fungerar samt att prata om andra på ett respektfullt sätt. Allas kunskap om delaktighet och vad det betyder och innebär (se delaktighetsmodellen nedan från SPSM).
Förebyggande insatser: det beror på vad man har upptäckt i skolan förstås, kanske att vissa delar av lokalerna måste göras om eller inredas på annat sätt. Uppmärksamhet kring samarbetet mellan elever på raster och i lektionssalar med särskilt fokus på elever som har ledaregenskaper och hur de använder dessa. Metoder i undervisningen som främjar samarbete (till exempel kooperativt lärande och kamratlärande). Metoder i undervisningen som ger alla möjlighet att lyckas och lära där man är. Metoder i undervisningen som bygger på att utveckla förståelse, till exempel sokratiska samtal och dialogiskt klassrum. Beslut om att man inte talar om elever och deras hem i personalrummet. Dessa insatser kan vara hälsofrämjande men också förebyggande om man har upptäckt att klasser inte har förståelse för varandra eller om man har upptäckt att kollegiet pratar om elever och klasser på ett sätt som skapar låga förväntningar och ett fokus på svårigheter.
Åtgärdande insatser: det skulle kunna vara att föra samtal med de som mobbar om vad de får ut av mobbingen för att öka förståelsen för hur miljön fungerar i skolan och för att få en ingång till eleven och vända utvecklingen.
Delaktighetsmodellen från SPSM: https://webbutiken.spsm.se/delaktighet-ett-arbetssatt-i-skolan/
Källa: http://www.bbc.com/future/story/20190913-why-some-children-become-merciless-bullies
specialpedagogen 