Klasskonferens eller undervisningskonferens?

Det är många som organiserar klasskonferenser så här års. Det kan vara ett viktigt verktyg för att följa upp, stämma av och identifiera stödbehov eller utvecklingsbehov av olika slag. Samtidigt är det något som skaver med både begreppet och hur det brukar organiseras. Alla som har deltagit i (ändlösa) klasskonferenser vet att man brukar gå igenom listan på elever och stanna till vid problem. Det är elever som är problem eller skapar problem eller har problem. Om dessa elever pratar man utifrån just – problem. Syfte är förstås att fånga upp problem i tid och att göra något åt det i tid men jag tror nog att vi är generellt bättre på att identifiera problemen än att göra något åt dem. 

Det brukar också gå till så att när man har läst upp namnet på en elev som innebär problem så vänds blickarna mot de i elevhälsan som till äventyrs är på plats. Vad ska ni göra nu då? Nu har vi uppmärksammat och talat om att det finns problem, vi har identifierat att vi är väldigt bekymrade så nu är det verkligen elevhälsans problem att fortsätta arbetet med att få bukt med problemet. Problemet (!) är att om problemet anses sitta fast hos eleven så är det eleven som är föremål för insatser. Eleven måste alltså anpassas till skolan, annars finns inget som någon i en undervisningssituation kan göra. 

Men vänta! Är det verkligen så? Vad säger forskningen*? Jo den säger oss att skolan och undervisning är den bästa insatsen för elever som riskerar utanförskap, som behöver utveckla kognitiva förmågor och för elever som behöver utveckla språkkunskaper. Men inte vilken undervisning eller skola som helst förstås. Undervisningen måste anpassas till de elever som undervisas. Aye, there’s the rub, som Hamlet skulle säga. Hur gör vi det? 

Sanningen är att vi inte har kommit så långt i hur vi ska göra på annat sätt än de parallella system vi ofta organiserar för att möta elevers olika behov. Anpassa undervisningen betyder ofta att vi kör en undervisning som förväntas fungera för de flesta och så en annan undervisning för de som inte klarar av att anpassa sig eller anpassas till den normala undervisningen. Problemet med det är att det inte heller funkar. Enligt forskning men vi är också många som har upplevt det i vår praktik. ** 

TIllbaka till klasskonferenserna. Om vi läser listor på elever utgår vi från tanken om att en klass består av 30 individer och några av dem kommer att störa undervisningen eller på annat sätt oroa oss eftersom de inte tar emot undervisningen. De kanske mår för dåligt eller har en sjukdom eller på annat sätt inte är förmögna att ta emot undervisningen. VI identifierar individer som behöver åtgärdas. Vem som ska åtgärda är oklart men det är oftast någon som anses vara expert på problem. 

Vad skulle hända om vi kallar det undervisningskonferenser? Syftet är att stämma av, följa upp och identifiera behov av främjande, förebyggande och åtgärdande arbete (inte elever med problem). Vi ser inte gruppen som en massa av individer utan som ett socialt system som påverkar varandra i en lärandeprocess. Vi identifierar faktorer som främjar lärande i gruppen, det som behöver förebyggas och det som behöver åtgärdas för att lärande och utveckling ska ske. Lärande och utveckling kan ske trots påfrestningar i livet och i hemmet och i skolan. Vi fokuserar på det som ändå tycks fungera och driva utvecklingen framåt – det främjande. Vi fokuserar på det som stör lärande i mötet mellan elev och lärmiljö och förebygger att det stör fortsättningsvis. Ordet undervisningskonferens skulle kunna signalera det delade ansvaret vi har för att stödja alla elevers väg mot målen. 

Så här tänker jag att en mall för undervisningskonferenser skulle kunna se ut kopplat till tanken om differentierad undervisning som ett sätt att möta mångfald i klassrummet. En differentierad undervisning innebär att vi öppnar för fler sätt att ta till sig ett innehåll, fler sätt att träna och jobba för att lära och fler sätt att visa kunskap. Vi skulle kunna använda de delarna för att strukturera undervisningskonferenserna:

---

Undervisningskonferens. Klass:

Syfte: att kartlägga undervisningens behov av främjande, förebyggande och åtgärdande arbete för hela gruppens lärande och utveckling. 

Del 1. Främjande arbete. 

Vad främjar lärande och hälsa i gruppen? Vad gör att elever kan ta till sig innehåll? Kan jobba och lära, dvs vilka aktiviteter fungerar? Vad gör att elever kan visa kunskap? För enskilda elever – för grupper i gruppen – för hela klassen. 

Det här måste fortsätta:

För: 

Eftersom: 

Del 2. Förebyggande arbete

Vilka hinder har uppstått för lärande och utveckling i gruppen? Vad hindrar att ta till sig innehåll? Vad hindrar att jobba och lära? Vad hindrar elever från att visa kunskap? För enskilda elever- för grupper i grupper -för hela klassen. Hur kan dessa hinder rivas ner och hur ser vi till att de inte byggs upp igen (förebyggande arbete)? 

Det här måste göras för att ta bort hinder i gruppen: 

För: 

Eftersom: 

Del 3. Åtgärdande arbete

Vilka kunskaper och förmågor saknas i förhållande till kursplanerna? I förhållande till examensmålen? I förhållande till kunskapsmålen i läroplanens andra del? Finns elever som eventuellt behöver stödinsatser (extra anpassningar eller särskilt stöd) för att utveckla dessa kunskaper och förmågor? Finns andra sätt att se till att kunskaperna och förmågorna utvecklas i riktning mot målen, till exempel mer av det främjande och/eller förebyggande arbetet? Om det behövs mer individuellt stöd – vilken sorts stöd behövs och till vad?

Det här måste göras för att stödja måluppfyllelse: 

För: 

Eftersom: 

Utredning om en elevs eventuella behov av särskilt stöd ska starta för: 

Del 4. Slutsatser

Vad behöver alltså göras för att fortsätta att främja lärande och hälsa i gruppen? Vad behöver göras för att förebygga fler hinder och ta bort de som uppstått? Finns behov av individuella stödinsatser? Vem? Vilka? Varför?

Fyrfältaren kan användas för att samla ihop alla handlingar, både det som ska sluta göras och det som ska göras för undervisningens förmåga att möta den klass man samtalar om:

---

* forskning om skolans betydelse: 

•  Partanen, P. (2019). Att utveckla förmågor på vetenskaplig grund i skolan. Skolutvecklarna Publ.
• Sala, G., & Gobet, F. (2017). When the music’s over. Does music skill transfer to children’s and young adolescents’ cognitive and academic skills? A meta-analysis. Educational Research Review, 20(C), 55-67
• Förhindra skolmisslyckanden. 2020. The European Agency for special needs and inclusive education.

**forskning om hur parallella system inte är bästa lösningen: 

• Early school leaving and students with SEN/disabilities. 2017. The European Agency for special needs and inclusive education.
• Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven – aktivt stöd- och elevhälsoarbete samt stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning (SOU 2021:11) https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/02/sou-202111/
• Stöd till elever – en tillbakablick – Daniel Östlund. 2020. Artikel i modul 1 Specialpedagogik för lärande, Skolverket.
• Stigler & Hiebert. 2007. The Teaching Gap. Free Press.