Vad säger forskning om differentierad undervisning?
Är differentierad undervisning grundat i forskning? Ja och nej. Om man tänker på differentierad undervisning som en metod eller ett koncept så kan man nog bli besviken om man söker stöd i form av evidens för just differentierad undervisning. Differentierad undervisning står inte i motsats till andra sätt att undervisa, till exempel explicit, reciprokt eller med testbaserat lärande som grund. Alla dessa undervisningssätt kan organiseras utifrån principerna om att differentiera undervisningen. Differentierad undervisning (DU) är inte ett koncept utan har rötter i ett sätt att se på elever och lärande som skiljer sig från traditionella sätt att se på homogena klasser som normen och elever som möjliga eller inte möjliga att undervisa. Däremot går det inte att säga att DU saknar grund i forskning. Tvärtom finns en solid grund för att hävda att det är ett gynnsamt sätt att se på undervisning och om det verkligen tillämpas i klassrummet finns god evidens för att det fungerar väl för elevers lärande och välmående.
Differentierad undervisning är ett förhållningssätt till undervisning som bygger på principer om inkludering och elevers engagemang, motivation och delaktighet. Inom detta förhållningssätt finns metoder och verktyg men det är ofta osäkert i vilken utsträckning lärare använder dem och hur förankrade de är i de etiska principer som ligger till grund för undervisningen. Därför är det inte helt lätt att vetenskapligt undersöka effekterna av detta förhållningssätt som om det vore en egen metod eller ett specifikt arbetssätt.
I det här blogginlägget vill jag belysa några studier som pekar på de utmaningar som finns för att kunna koppla differentierad undervisning till evidens. Resultaten blir olika beroende på perspektiv, frågeställning och förståelse för differentierad undervisning. Syftet med denna text är att lyfta resonemang om differentierad undervisning kopplat till vetenskaplig grund från ett ytligt ”bra eller dåligt” till en diskurs som är mer grundad i forskningslitteracitet.
Forskningsresultat-en liten översikt
Här följer några intressanta studier, ett litet urval, om differentierad undervisning (DU) och om metoder för att forska på effekter av du. Det är intressant att snegla mot Nederländerna och forskning därifrån eftersom DU är en uttryckt kompetens som blivande lärare ska få med sig i utbildning och fortbildning. De första studierna kommer därför därifrån men här finns också en studie från USA och en från Österrike. Jag har organiserat dem utifrån resultaten, de bildar en röd tråd i sökandet efter sätt att mäta effekter av DU.
Differentiation in teaching from the international perspective: cross-country comparison, development over time, and importance for students’ academic engagement
Jag börjar men en nederländsk studie. Studien som sträckte sig från 2015-2021 visade att elevers engagemang påverkades positivt av att lärare differentierade sin undervisning. Samtidigt var det svårt att mäta lärarnas nivå av differentierad undervisning. En slutsats blev att det är viktigt att ange nivåskillnader för beslutsfattare för att kunna koppla DU till resultat som man vill ha.
Studien uttrycker att differentierad undervisning är en form av kvalitativ undervisning. Det gör att den anses vara alltför komplex för att undersökas enbart utifrån hur lärare använder vissa verktyg som kopplas till DU. Det är också svårt för lärare att implementera DU just på grund av komplexiteten, vad är det egentligen och hur vet man när man differentierar och i vilken utsträckning? Detta påverkar forskning om dess effektivitet. Kan man mäta resultatet om differentieringen inte varit kvalitativ och hur ser den då ut?
https://www.nwo.nl/en/projects/405-15-732
Capturing the complexity of differentiated instruction
Komplexiteten undersöks också i denna studie. Det är svårt att mäta eftersom lärare överlag saknar förmåga att differentiera sin undervisning, enligt studien. Studier mäter därför enstaka verktyg för differentiering snarare än DU som förhållningssätt som bygger på etiska principer. Forskarna anser att forskning om differentierad undervisning brister då den inte lyckas fånga upp komplexiteten. Studien pekar på en viktig fråga: kan man anse att differentierad undervisning är negativ eller positiv om forskningen inte lyckas fånga hela komplexiteten i sättet att se på undervisning och i val av metoder och arbetssätt?
https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/09243453.2018.1539013
Measuring differentiated instruction from different perspectives.
Här återfinns först en bra definition på differentiering:
”The process of adapting education to student differences is called differentiation”. Samtidigt är det också svårt att säga att det här är definitionen. Den som har ett kategoriskt synsätt på specialpedagogik kommer att förstå definitionen som en uppmaning att individualisera och differentiera elever. Det är i själva verket motsatsen till principerna om differentierad undervisning, att fokusera på gemenskap och lärande i grupp.
Det är perspektiven som är i fokus i denna studie som tar upp att det vanligtvis finns tre sätt att mäta effekter av DU, dessa tre sätt utgår från olika perspektiv:
Observationer av andra i klassrummet
Lärares upplevelser och uppfattningar
Elevers upplevelser och uppfattningar
Det finns låg koherens mellan dessa olika perspektiv och sätt att mäta effekten av differentierad undervisning. Det blir alltså olika resultat av olika sätt att undersöka och utifrån olika perspektiv. Det är därför viktigt enligt författaren att ta hänsyn till vad man vill mäta och hur eftersom resultatet kommer att vara olika beroende på metod och perspektiv:
https://essay.utwente.nl/80476/
Building Measures of Instructional Differentiation from Teacher Checklists
Om nu forskningen inte kan säkert fastställa om det är bra eller inte med differentierad undervisning på grund av att det är svårt att fånga komplexiteten, finns det då andra sätt att mäta som inte görs idag? Det ville denna studie från USA ta reda på.
Metoderna för att möta DU är inte välutvecklade enligt författarna. Deras studie undersökte huruvida mätmetoder kan kombineras för att få fram effektstorlekar. Studien visar att det är svårt att mäta effekter eftersom lärare differentierar i olika grad utan nivåangivelser eller checklistor som visar nivåer av differentiering. Checklistor för lärare som stödjer självskattning av den egna undervisningen och i vilken grad den differentieras var en hållbar metod för att kunna koppla självskattningen till elevers resultat:
Measuring teachers’ perceptions about differentiated instruction: The DI-Quest instrument and model
Finns det sätt att ännu säkrare mäta effekter av DU med mer specifika framgångskritierier? Denna studie kategoriserade fem faktorer som utmärker skillnader i tillämpningen av differentierad undervisning:
Lärare förhållningssätt
Lärares etiska kompass
Lärares organisering av flexibla grupperingar
Lärares formativa bedömning av output-input, dvs relationen mellan utlärning och inlärning.
Lärares självskattning av sin egen differentierade undervisning
När samtliga dessa fem faktorer rankades högt hade differentierad undervisning en effektstorlek på 0,91 (Klicka här om du vill ha en lista på olika effektstorlekar) vilket indikerar att det är viktigt att utgå från fler perspektiv när man ska mäta effekterna av differentierad undervisning:
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0191491X16301237
DI (Differentiated Instruction) Does Matter! The Effects of DI on Secondary School Students’ Well-Being, Social Inclusion and Academic Self-Concept
Forskning från Österrike (2021) visar att differentierad undervisning har goda effekter på elevers motivation, engagemang och resultat. Denna studie lyfter vikten av att se differentierad undervisning som ett medel för att kunna möta den mångfald som är i dagens klassrum. Studien kritiserar att den mesta forskningen endast fokuserar på att mäta elevers kunskapsresultat och därmed missar helheten, att elevers kunskaper ökar tillsammans med social förmåga, samarbetsförmåga, motivation och förmåga att driva sitt eget lärande. Denna studie visar att DU har positiva effekter på elevhälsa, alltså lärande och välmående. Samtidigt visar studien att elever generellt rapporterar att deras lärare differentierar i låg utsträckning:
https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/feduc.2021.729027/full
Measuring differentiated instruction in The Netherlands and South Korea: factor structure equivalence, correlates, and complexity level
En intressant studie jämför elevers kunskapsresultat i två länder med generellt goda elevresultat: Nederländerna, där differentierad undervisning är en del av lärarutbildningen, och Sydkorea som anses ha mycket goda elevresultat. Syftet var att se om DU kan anses vara något annat än god undervisning och om det i så fall ger goda effekter självständigt eller om det är en del av generellt god kvalitativ undervisning. Studien visar att DU är det svåraste för lärare att tillämpa, den del av god undervisning som är svårast att uppnå. Samtidigt visar sig DU vara länkat till många metoder som kan sägas tillhöra även andra pedagogiska discipliner. Studien menar att trots att differentierad undervisning är ett sätt att undervisa individcentrerad och variabelcentrerat (relationellt*), vilket är en del av framgången i både Nederländerna och Sydkorea, så kan man identifiera DU som en egen undervisningsform med egna principer:
Sammanfattning
Det är svårt att tala om differentierad undervisning som antingen bra eller dåligt utifrån vetenskaplig grund eftersom det idag inte finns vedertagna kriterier för när undervisning anses vara kvalitativt differentierad.
Det går därför inte att säga att det inte fungerar, särskilt som så många studier visar på goda effektstorlekar när man lyckas kombinera forskningsmetoder för att mäta effekter av DU.
Goda undervisningsresultat anses bygga på ett variabelcentrerat* och individfokuserat arbetssätt. Detta är också grunden för differentierad undervisning.
DU är ett sätt att organisera undervisningen som också korrelerar med högkvalitativ undervisning. Det är inte ett antingen-eller utan ett både-och. Det finns ett gott vetenskapligt underlag med beprövad erfarenhet, inte minst från lärarutbildningen vid det Ivy League universitet som Prof Tomlinson verkade vid under flera decennier.
* variable centered approach anses höra ihop med goda resultat. På svenska skulle vi använda begreppet relationellt förhållningssätt eller systemteoretiskt synsätt.
**. Tomlinson anses vara grundaren av begreppet differentierad undervisning. Ett begrepp hon idag funderar mycket över eftersom det från börjar handlar om att sätta ord på god undervisning som möter alla. Det tar hon upp bland annat i förordet till min bok Lektionsdesign i praktiken – före, under och efter lektionen.
specialpedagogen 
Tack, ska djupdyka imorgon 🙂
GillaGilla