specialpedagogen

Det inkluderande klassrummet

Ge exempel på en extra anpassning!

Uppmaningen har kommit från alla de kollegier jag har träffat under augusti månad.

Det här med extra anpassningar är fortfarande ett område som känns oklart eller osäkert för många. Vad är en extra anpassning och hur vet man vilken extra anpassning man ska sätta in? Jag hade förmånen att få sätta mig in i lagen (3 kap, 5§) när jag jobbade på Skolverket och har också efteråt arbetat mycket med frågor om extra anpassningar i mitt arbete. Här är några frågor som jag tänker kan hjälpa till att reda ut om det man kallar extra anpassningar också är det.


Vem är föremål för den extra anpassningen?

Är det en insats för gruppen? Då är det inte en extra anpassning eftersom det enligt lag är en av två stödinsatser som riktas till en individuell elev (extra anpassning och särskilt stöd).

Är det en insats som riktas till en individuell elev? Då kan det vara en extra anpassning.


Syftet

Vad är syftet med den insats man kallar extra anpassning? Är det att den ska underlätta för eleven att fokusera eller att komma igång? Då är det kanske ett verktyg för tillgänglighet snarare än en extra anpassning.

Är syftet att eleven ska utvecklas i riktning mot en del i kunskapskraven som man har identifierat som svår att nå för eleven? Är insatsen riktad mot eleven och ska genomföras under en kortare tid för att sedan följas upp? Då är det troligen en extra anpassning.


Kunskapsmål eller kunskapskrav

Kan insatsen kopplas till ett specifikt kunskapsmål (läroplanens andra kapitel om skolans mål) eller del av kunskapskrav (läroplanens tredje kapitel – kursplanerna) eller är de mer kopplade till trivsel, att må bra eller att kompensera för en brist? Då är det kanske inte en extra anpassning utan en kompensatorisk insats eller möjligen en tillgänglighetsåtgärd.

Har de som arbetar med eleven identifierat vilka specifika behov eleven har för att utvecklas ”i riktning mot kunskapsmål eller kunskapskrav” *? Kan insatsen kopplas till detta specifika behov så att det står klart hur insatsen ska leda till ett kunskapsmål eller del av kunskapskrav? Då är det troligen en extra anpassning.

*allmänna råd för arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd


Varaktighet

Hur länge ska eleven använda verktyget och hur länge ska läraren organisera för anpassningen? Om det inte finns någon bortre gräns så måste man fundera över om det är en tillgänglighetsfråga eller om det kan vara så att eleven är i behov av särskilt stöd.

Är insatsen tänkt att hålla på i några veckor för att sedan utvärdera om den har lyckats få eleven på banan? Då kan det vara en extra anpassning.


Ordinarie undervisning

Ska insatsen ske inom ramen för elevens ordinarie undervisning * eller sker den vid sidan om så att den förändrar elevens undervisning jämfört med hur det var tänkt? Går eleven undan varje lektion eller nästan varje lektion med någon annan än läraren så är det inte längre ordinarie undervisning för eleven. Då måste man fundera över om det är så att eleven är i behov av särskilt stöd. Först måste man förstås undersöka hur undervisningen är anpassad för alla elever i klassen. Kanske finns något att utveckla för att lärmiljön runt eleven ska bli ännu mer tillgänglig? 

Sker insatsen i klassrummet med läraren som organisatör och som den som beslutar om verktyg och uppgifter? Sker insatsen under några veckor samtidigt som eleven är med i sin ordinarie undervisning även om eleven får anpassade uppgifter eller lite mer tid eller annat för att täppa till kunskapsluckor eller träna på ett kunskapsmål? Då är det troligen en extra anpassning.

  • en vanlig missuppfattning är att ”ordinarie undervisning” handlar om lärarens ordinarie undervisning men det är elevens ordinarie undervisning som åsyftas.

Var har man hittat den extra anpassningen?

Om den extra anpassningen har hittats i en bok, en lista på nätet eller tips från en vårdinstans eller intresseorganisation, då är det inte en extra anpassning. Anledningen är att den då inte kan kopplas till elevens individuella specifika behov för att utvecklas i riktning mot ett specifikt kunskapsmål eller del av kunskapskrav. Fundera över om det kan vara något som gynnar eleven eller fler elever i tillgänglighetsarbetet. Det kanske kan kallas stödstrukturer för lärande?

Om den extra anpassningen har hittats i ett samarbete med eleven, kollegialt i samband med att man har identifierat vad som saknas och behövs för att eleven ska utvecklas i riktning mot ett kunskapsmål eller del av kunskapskrav under en period – då är det troligen en extra anpassning.


Finns det särskilt bra extra anpassningar för till exempel elever med npf eller språkstörning?

Nej. Det finns listor med tips på sådant som kan underlätta för lärandet för elever som har till exempel adhd, men de kan inte kallas extra anpassningar. De är nämligen inte konstruerade för den specifika eleven som lärare har framför sig utan är generella tips och råd för elever som har en viss funktionsnedsättning. En extra anpassning skapas för att passa den individuella eleven i förhållande till de kunskapsmål och kunskapskrav som gäller för årskursen och eleven. Generella tips och råd är en del av tillgänglighetsarbetet. Ibland kan man kanske få inspiration till en extra anpassning av listor med generella råd men råden kan aldrig kallas extra anpassning om de inte har utarbetats för en individuell elev i förhållande till hur eleven ligger till jämfört med kunskapsmål och kunskapskrav.


Arbetsmiljö

Om alla elever som har en funktionsnedsättning eller hamnar i svårigheter av olika slag automatiskt hamnar i facket ”i behov av extra anpassningar” så blir arbetet för läraren omöjligt. Det är det pedagogiska arbetet som måste undersökas och utvecklas i sin helhet när en lärare upplever att det är många elever som är i behov av något extra. Idag är det alldeles för många lärare som lämnas ensamma att själva komma på hur de ska göra utan att få möjlighet att reflektera över hur undervisningen (pedagogisk, social, fysisk miljö) kan utvecklas utifrån de elever som finns i gruppen. Risken är stor att man fortsätter med insatser som inte ger effekt eller som inte behövs egentligen om man fick tillfälle att stanna upp och följa upp. Det är här specialpedagogisk kompetens kan göra skillnad eftersom vi som har utbildning i specialpedagogik har ett tränat kartläggningsöga och kan undersöka samband mellan individ och lärmiljö för att stödja läraren att hitta lösningar i det lilla och i det stora. Det är inte att granska läraren, det är att undersöka lärmiljön i förhållande till eleven/eleverna för att förstå vad som händer och vad som kan behövas. 


Varför är det viktigt att skilja mellan tillgänglighetsarbete och extra anpassningar?

Ju mer utsmetat arbetet med extra anpassningar blir desto mindre individuellt riktat stöd. Om en elev verkligen är i behov av en individuellt riktad stödinsats så ska eleven få det. Om en sittkudde, stressboll, placering i klassrummet eller bildstöd (för att ta några exempel ur listor med generella råd) får status som individuell stödinsats, då blir de individuella stödinsatserna urvattnade. Dessutom blir tillgänglighetsarbetet urvattnat om helt vanliga anpassningar uppfattas som något extra.

Det heter EXTRA anpassningar av en anledning. Vi kan fundera över vilka vanliga anpassningar som görs. Vilka extra anpassningar som görs idag är generella och kanske snarare ska vara en del av tillgänglighetsarbetet. Vilka kan gynnas av dem? Vilka effekter kan det få? Hur kan det underlätta arbetet för både lärare och elever? 


Sammanfattning

Styrdokumenten ställer höga krav på tillgänglighet och därmed anpassningar i undervisningen för alla elever oavsett behov och förutsättningar. Det uttrycks bland annat med begreppet ledning och stimulans. Om det trots ansträngningar att planera och organisera en undervisning som ska fungera för alla elever inte går att göra detta utan en individuell insats så är det antingen en extra anpassning eller särskilt stöd. Denna insats ska vara riktad till en elev och kopplas till de kunskapsmål eller delar av kunskapskraven som eleven har svårt att nå.


Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om hur man kan organisera undervisning med både ledning och stimulans:

Differentierad undervisning istället för individuella stödinsatser

 

12 kommentarer på “Ge exempel på en extra anpassning!

  1. Caroline Wegmann
    28 augusti, 2018

    Suveränt skrivet och oerhört viktigt eftersom de snabba och generella lösningarna ofta tycks föredras på bekostnad av långsiktighet och hållbarhet.

    • specialpedagogen
      28 augusti, 2018

      Tack Caroline! Huvudet på spiken: på bekostnad av långsiktighet och hållbarhet.

  2. Emma
    28 augusti, 2018

    Om en elev får 30-60 min/v extra undervisning i ett ämne under 6-7v. för att nå måluppfyllelse – vad räknas det som? Är det även en anpassad studiegång?

    • specialpedagogen
      30 augusti, 2018

      Jättesvårt att tänka utan att ha kontexten förstås. Anpassad studiegång är att ta bort något ämne vilket förändrar elevens ordinarie undervisning på ett markant sätt. Det får ju konsekvenser för elevens möjligheter att klara skolgången på lång sikt. Här verkar det vara fråga om extra undervisning och inte om att ta bort något.

      Ditt exempel skulle kunna vara en extra anpassning som intensifieras och följs upp vilket gör att det pågår under upp till 2 månader. Men det beror fortfarande på om man samtidigt har undersökt organisationen runt eleven och utvecklat lärmiljön och det fortfarande inte fungerar.

      Det viktiga är kanske att fundera tillsammans vilken måluppfyllelse ni riktar insatsen mot och hur ni ska följa upp det. Det är, precis som i bedömningar inför betygssättning, resonemangen och den allsidiga bedömningen som gör att det blir rättssäkert.

      Lycka till!

  3. Ping: Vuxna och matematik – Specialläraren

  4. Eva Vikström
    29 augusti, 2018

    Alltså. Du är helt fantastisk på att kort och tydligt formulera komplexa saker. Dessutom utan att det blir svart eller vitt.
    Tack Helena! Du gör min specialpedagogiska vardag enklare.

    • specialpedagogen
      30 augusti, 2018

      Tack för fantastisk återkoppling! Självklart måste vi samarbeta kring dessa komplexa utmaningar.

  5. Hillevi Tholander-Gustafsson
    29 augusti, 2018

    Bra att olika former av åtgärder problematiseras, det är inte lätt att reda ut begreppen. Blir även svårt att reda ut de olika begreppen i lärarkollegiet och få alla att tänka på ett likartat sätt runt elever som behöver anpassningar i lärmiljön. I styrdokumenten står att det första skolan ska göra är att se över sin organisation. Det är där jag brukar börja när det gäller att sätta in åtgärder för situationen runt en elev eller en grupp elever. Försöka rikta resurs i form av lärares tid till t ex dubbla lärare i klassen eller möjlighet till genomgångar och förklaringar i ett mindre sammanhang. Problemet blir att åtgärden fastnar, lärarna upplever att resursen måste finnas kvar för eleven klarar sej inte utan. Svårigheten blir att gå från bristtänkande där eleven ska ”lagas” till att utveckla undervisningen, redovisningar och bedömning. Särskilt stöd handlar om, som jag har förstått det, mer ingripande åtgärder i elevens undervisning som t ex anpassad studiegång och/eller undervisning i särskild undervisningsgrupp. När inga samtal förs om skillnaden i stödinsatser, alltså extra anpassningar, kompensatoriskt stöd, organisatoriskt stöd, särskilt stöd, tillgänglighet, och att inte alla elever måste göra samma sak för att bli godkända blir konsekvensen ofta att eleven till slut får särskilt stöd. Högarna av ”rester” har växt så det är omöjligt att ”komma ifatt”. Skillnaden mellan specialpedagogens kompensatoriska förhållningssätt och lärarnas ofta kategoriska förhållningssätt i samtal om elevens behov blir ofta upphov till hinder för att utforma meningsfulla åtgärder för eleven. Efterfrågar satsningar för att med ett gemensamt grepp fortbilda rektorer och lärare i vad alla dessa nya begrepp innebär och vad styrdokumenten egentligen står för.

    • specialpedagogen
      30 augusti, 2018

      Tack för dina tankar! Visst är det till syvende och sist en fråga om kunskapssyn där många tänker att det är eleven som har brister om inte den kunskap som förmedlas fastnar eller tas emot. Andra, ofta vi specialpedagoger visar studier (Kerstin Göransson tex), har ju i uppgift att gräva lite mer i vad som kan orsaka. Krocken med förmedlingspedagogiken gör tyvärr att många lärare känner sig granskade när man vill undersöka närmare. Vi får jobba på för att ta bort den känslan för den tror jag står i vägen för ett mer relationellt perspektiv. Jag tycker du har rätt i att det behövs satsningar för att fortbilda mer kring begreppen och intentioner och förarbeten till skrivningarna i lagen.

  6. Sofia
    4 september, 2018

    Hej!
    Jag hoppas få svar på andra frågor:
    Om elev uppnår kunskapskrav i åk 1 med vissa frågetecken, kan den eleven gå på spec i alla
    fall?
    För att få specialundervisning, måste åtgärdsprogram, extra anpassningar eller pedagogisk utredning göras?
    Måste någon av dessa alltid göras om kunskapskrav inte uppnås?
    Jag tänker att i åk 1 kan en elev vara svår att bedöma då den egentligen har åk 1-3 att visa kunskaperna och jag tycker att det brukar märkas mer i åk 2 än i åk 1 om en elev är i behov av extra stöd.
    Omdömen och kunskapskrav är ju inte detsamma som betyg. Jag tänker att i åk 1 ska man avvakta och peppar eleven att utveckla sina kunskaper mer i åk 2 istället.
    Tacksam för svar!

    • specialpedagogen
      5 september, 2018

      Hej Sofia!
      Enligt skollagen kap 3 §8 ska särskilt i första hand ges i elevens ordinarie klass och det är läraren som ger särskilt stöd efter en en pedagogisk bedömning. Specialundervisning finns inte som begrepp i styrdokumenten, det togs bort efter LGR80 om jag inte minns fel. Specialundervisning kan man kanske säga har ersatts av särskilt stöd eftersom man såg att det som kallades specialundervisning, att man tog bort eleven från ordinarie sammanhang och satte i tex OBS-kliniker, inte hade den effekt man förväntade.

      Det är viktigt som du påpekar att kunskapskraven för årskurs 3 är de som eleven ska utvecklas i riktning mot. Det bör inte vara skäl för särskilt stöd att man är orolig för en elevs läsförståelse i åk 1 om eleven ändå visar utveckling av kunskaper. Däremot kan man ju ha identifierat specifika träningsmoment som eleven kan behöva träna i som extra anpassning, eventuellt med en speciallärare i just svenska. Det ska då vara en kortare period och det kan inte kallas specialundervisning eftersom det inte finns. Det kallas extra anpassning. Det ska inte heller ersätta elevens ordinarie undervisning utan ges i anslutning till eller i undervisningen.

      I åk 1 behövs ju mycket av tillitsbyggande som du skriver, att ge eleven mycket återkoppling kring ansträngning och visa eleven på framsteg. Särskilt stöd ska utredas om eleven trots ledning och stimulans och extra anpassningar inte utvecklas i riktning mot kunskapskrav. Om du som lärare ser att eleven utvecklas i riktning mot kunskapskrav så kanske inte särskilt stöd behövs. Det är alltid rektor som beslutar om utredning om särskilt stöd ska påbörjas men det är du som lärare som anmäler det, eller någon annan på skolan. En förälder kan inte kräva det men man ska förstås beakta föräldrars syn på elevens skolsituation.

      När det gäller elever i åk 1 tänker jag att det är som du skriver lång tid till kunskapkraven i åk 3. De kan alltså inte ligga till grund för utredning av behov av särskilt stöd redan i åk 1. Då blir det fel. Däremot om eleven riskerar att inte nå kunskapskravet i åk 1, då kan man fundera tillsammans först på hur undervisningen stödjer och stimulerar, sedan om det finns specifika moment som behöver extra anpassningar. Det kan organiseras på olika sätt, speciallärare med i klassrummet eller extra tider med lärare och/eller speciallärare, andra verktyg eller annat som behövs för att träna det specifika. När man utvärderar det och ser att det ändå inte hjälper, då kan man fundera om man behöver utreda behov av särskilt stöd.

      Jag vill poängtera att jag inte svarar som myndighetsperson utan som konsult i skolutvecklingsfrågor. För att få Skolverkets råd är det bra att du vänder dig till deras Upplysningstjänst. Jag arbetar med dessa frågor dagligen och tror att de skulle svara som jag gör här.

      Hoppas att det ger dig vägledning, kontakta annars Skolverket eller SPSM:s rådgivare! Lycka till med ditt viktiga arbete!
      Helena

    • specialpedagogen
      5 september, 2018

      Kom på ett tillägg till mitt svar! Det särskilda stödet kan ges enskilt eller i särskild undervisningsgrupp om det finns särskilda skäl för det:
      3 kap 11 § Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.
      Kanske är det vad som förr kallades specialundervisning, alltså att eleven får undervisning någon annanstans än den ursprungliga klassen? Men det är krav på grundlig utredning och ett genomtänkt beslut som inte hindrar eleven längre fram i sin utbildning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Rektor Reflekterar

Täby Enskildas Jan Liljegren om lärande och utveckling

En skola som läker och lär

skola specialpedagogik utbildning speciallärare elevhälsa funktionsnedsättningar

Differentiation Is Easy

Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.

huddingepedagogen

Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm

Hülya

-flerspråkighet, translanguaging & multimodalt lärande

gunillaalmgrenback

Skolutveckling, digitala lärverktyg och specialpedagogik

Strategier för lärande

Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet

Prestationsprinsen

Här skriver Aggie om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda": stressade, särbegåvade, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), unika funktionsuppsättnngar, högsensitiva, hemmasittare, oroliga, stressade med flera. Dessutom om skola, skolrätt, pojkkrisen, inkludering och mycket mer. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

Psykologi för Lärande | PFL

tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse

%d bloggare gillar detta: