Specialpedagogiska utmaningar i 1:1-skolan
Som anhängare av 1:1-skolan och de nya arbetssätt och förhållningssätt denna metod för med sig kan jag ändå inte låta bli att oroas ibland över att en traditionell undervisning för alla byts ut till en processorienterad och mer öppen undervisning för alla. Ett kollektivt tänk byts ut mot ett annat kollektivt tänk.
Det finns elever som trivs bäst med traditionell katederundervisning. Det finns elever som aldrig hittar den inre motivationen och det finns elever som faktiskt har svårare att hitta informationen om ämnen och kurser när den finns på datorn.
Det jag har sett som specialpedagog på en 1:1-skola är att det finns svårigheter som förstärks när undervisningen baseras på datoranvändning. Det här är ett försök att spalta upp och bena ur de vanligaste svårigheterna som jag har märkt:
1. Elever som inte har med sig studiestrategier från grundskolan står sig slätt. De kan inte planera sitt arbete och de vet inte hur man gör för att prioritera bland uppdragen. Här måste lärarna hjälpa till att planera redan då uppgiften eller arbetet påbörjas och som en del av arbetet ta in strategier för att lyckas. Det allra sämsta en lärare i 1:1-skolan kan göra är att ge en uppgift som kräver att eleven ska undersöka ett ämne och sedan säga ”vi ses om 3 veckor, jag finns här som handledare om du behöver mig!” Ingen elev, särskilt inte de som sedan förut vet med sig att de kommer att ha vissa svårigheter, kommer att självmant säga ”jag behöver hjälp”. Läraren behövs som aktiv deltagare mer än någonsin.
2. Elever som har svårt att planera och hålla ordning på sina uppgifter har, delvis till min förvåning, stora problem med att hitta rätt information och sammanställa den när den finns på datorn. Om elevens lärare lägger upp sina uppgifter och planeringar på en egen sajt känns det ju som om det skulle vara lätt att få tag i informationen men här finns mycket arbete att göra, dels för att hjälpa eleven och dels för att hjälpa den stackars specialpedagogen som sitter mitt i djungeln av sajter och uppgifter! Att hjälpa varje klass att ha en klass-sajt kan vara en lösning. Jag brukar hjälpa eleven att samla alla länkar i ett google document så att det bara finns ett ställe att gå till.
3. I ett arbete där det inte är helt tydligt vad som ska hända varje lektionstillfälle utan arbetet flyter ut över en längre period finns en klar risk att eleven väljer bort lektionen och skolkar. Ibland skolkar de för att de har skjutit upp arbete i ett annat ämne och måste göra klart det, ibland är det för jobbigt att gå till en lektionssal där allt flyter och där känslan av oförutsägbarhet dominerar. Återigen är lärarens roll fundamental som guide, som strategicoach, som bedömare från ett arbetsmoment till ett annat så att eleven känner sig sedd, som den som lägger sig i och vägrar att släppa eleven förrän arbetet eller delmålet är klart.
4. Lärare som brinner för upplevelsebaserat lärande eller processuellt arbete får inte glömma bort att varje grupp har minst en elev vars hjärna kanske inte alls upplever något på det sätt det är tänkt eller som inte greppar vikten av att göra arbeten i en process. Här gäller det att inte tappa fokus på eleverna, det är så lätt att gå upp i en uppgift man har formulerat eller ett arbete som inspirerar mig som lärare, men kanske inte eleven trots allt. Tydlighet och ett bemötande är kanske allt som behövs för att hindra denna svårighet.
5. Datorn är ett fantastiskt redskap för varierad undervisning och varierade arbetssätt. I mitt examensarbete fann jag att datorn ändå i 1:1-skolan mest används för att individualisera utifrån intresse. Monica Vinterek har forskat om individualisering och hon spaltar upp flera olika sorter: intresseindividualisering, metodindividualisering, hastighetsindividualisering, omfångsindividualisering och nivåindividualisering. En större medvetenhet om de olika sorterna och hur datorn kan användas för att individualisera mera skulle hjälpa många elever att nå längre än vad de gör idag när de ändå förväntas göra samma sak som alla andra med med hjälp av datorn.
Inkludering i större utsträckning kräver en högre grad av individualisering och datorn kan erbjuda detta om vi bara lär oss hur. Ett utökat samarbete mellan lärare och mellan lärare och specialpedagoger är också något som kan göra att vi kan förebygga svårigheter i 1:1-skolan istället för att rycka ut och lägga tillrätta när svårigheterna redan har uppstått.
I min drömskola finns inte ens lektioner, jag är övertygad om att det går att strukturera så att även elever mer NPF eller andra funktionsnedsättningar kan klara av det, men det får utvecklas i en annan blog!
specialpedagogen 