Lärarförbundet var först ut och nu har miljöpartiet följt efter och ställer krav på att lärare ska få ordinationsrätt för elever de tycker behöver stöd av något skäl. Jag undrar om de verkligen har tänkt igenom detta eller om det är en populistisk flirt med lärare som pågår? Jag har inga officiella åsikter i övrigt om vare sig lärarförbundet eller miljöpartiet men jag reagerar starkt på denna sakfråga som jag menar riskerar att slunga skolan flera årtionden tillbaka till en tid då alla var överens om att eleven äger problemet och eleven ska fixas till för att sedan kunna återbördas i undervisningen. Vem ska kontrollera om ordinationen verkligen är rätt för eleven om det är läraren som ställer “diagnosen”? Vem ska följa upp om läraren som ordinerat stöd utvecklar sina arbetsmetoder för att kunna ta tillbaka eleven eller se till att han eller hon kan delta i undervisningen efter ordinerade åtgärder? Vill lärarförbundet återinföra små grupper för elever som inte “platsar” trots att det i den nya skollagen understryks att detta är något som ska undvikas? Många frågor blir det och jag är inte säker på att förslaget är genomtänkt nog för att svar ska kunna ges.

Förr såg man på elever i svårigheter som elever med svårigheter, en patologisk attityd som lade ansvaret för problemet på eleven själv. Senare såg man mer relationellt på elever i behov av stöd och menade att situationen och omgivningen styrde hur eleven klarade sig i skolan. Numera finns dilemmaperspektivet som lägger sig någonstans mittemellan de forna perspektiven och erkänner att problemen ibland finns i grunden hos eleven men att situationen och omgivningen bestämmer hur svårigheterna tar sig uttryck. I dilemmaperspektivet erkänns det dilemma som uppstår när skolan å ena sidan ska vara likvärdig och å andra sidan ska erbjuda olika vägar att nå målen för att inkludera alla elever i undervisningen. Dilemmat tillåts samtidigt inte hindra individualisering.

Förslaget att ge lärare ordinationsrätt riskerar att befästa att kollektiv undervisning är det rätta och att de elever som inte passar in i mallen ska få stöd någon annanstans. Det skulle vara uppfriskande med mer framtidsinriktade förslag från fackförbunden som trots allt samlar dem som ska vara experter på skola, undervisning och pedagogik. Förslag om co-teaching, fortbildningsinsatser med fokus på olika vägar att nå målen, handledning, digital kompetens lyser med sin frånvaro. Jag längtar efter förslag som fokuserar på att byta ut invanda arbetssätt som de flesta verkar överens är betungande mot nya arbetssätt som underlättar för både lärare och elever. Fackens lösning är istället att ta bort viktiga insatser för en mer inkluderande skola med motivet att det är för betungande för lärarkåren. Har de ens läst styrdokumenten?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.