”Äntligen!” ”Ser fram emot att läsa den!” ”Är väldigt sugen på att läsa den!” Formativ bedömning i praktiken-från förmedling till förståelse
Det här skulle kunna bli en blogg om rötägg inom skolvärlden men det blir det inte. Jag väljer aktivt att inte lyfta de dåliga kvaliteterna utan fortsätter mitt arbete med att sprida de goda exemplen från både min och andras verksamheter. Jag vidhåller att det händer fantastiska saker i skolans värld och att det aldrig har hänt så mycket bra som de senaste åren, mycket tack vare den digitala revolutionen som har satt pedagogiken i centrum eftersom det har blivit viktigt att förhålla sig till tekniken genom pedagogiska glasögon för att se vad vi egentligen ska använda den till. Nu är jag dessutom så gammal i gården att jag faktiskt med fog kan säga att det inte var bättre förr. Vi lyfter i idag frågor som inte ens var på dagordningen förr och vi har på många håll en lägre toleranströskel för misslyckanden när det gäller barn som inte följer normen. Jag vill påstå att normen var mycket snävare förr och det vara allmänt accepterat att vissa linjer inte var till för vissa barn. När jag gick i gymnasiet var det accepterat och helt normalt att 40% av eleverna gick i studieförberedande linjer medan andra gick i annan verksamhet. Ok, jag är till åren men SÅ gammal är jag inte! Jag började undervisa och sätta betyg mellan två system (ja, det var verkligen två system – från strävansmål till faktiska mål) och då fanns inte ens kriterier för MVG i styrdokumenten. På tal om likvärdighet. Därmed inte sagt att det inte finns mycket att utveckla även idag! En del av det som utvecklas i skolan just nu är en större inriktning mot metodik genom formativ bedömning. Metodik ansågs fult för inte så länge sedan.
Apropå metodik så har jag i dagarna blivit författare till ännu en bok! Sedan tidigare har jag skrivit läromedel i engelska för gymnasiet (Project X och Quest för Natur & Kultur). Nu har jag också skrivit en mer allmänpedagogisk och metodisk bok om formativ bedömning. Titeln är, föga förvånande, Formativ bedömning i praktiken – från förmedling till förståelse utgiven på Gothia förlag. Jag valde Gothia förlag eftersom jag tycker att de ger ut väldigt bra litteratur med specialpedagogisk inriktning. Rubriken är ett hopplock av citat från twänner om boken, något som gjort mig rörd och glad!
Boken hade aldrig kommit till om jag inte hade varit en del av det nätverk som finns i sociala medier för lärare och skolfolk. Genom det har jag fått chansen att träffa många människor som har tvingat mig att slipa mina egna tankar och pröva saker för att utveckla undervisning och arbetet med elever och kollegor i skolan.
I boken tar jag upp inlärningspyramiden som en visuell modell för hur jag tänker mig undervisning som organiseras för formativ bedömning:
De översta delarna representerar ett passivt mottagande av kunskap medan de nedre delarna representerar en aktiv delaktighet i ett lärande. Så länge lektionerna organiseras för mesta möjliga aktiviteter finns också möjligheter att bedöma det som händer formativt. Om det är jag som pratar blir det ju svårare att utöva formativ bedömning eftersom formativ bedömning handlar om att få eleverna att förstå och kolla att de verkligen förstår vad som förväntas, hur de ska komma dit och hur vi kan stötta varandra i processen. Handen på hjärtat, jag är suverän på fransk grammatik för att jag har undervisat det så mycket, inte för att jag minns alla genomgångar i grammatik från universitetet. Att låta eleverna undervisa varandra är ett bra verktyg för att få syn på elevernas kunskaper och för att tvinga fram förståelse. För mig är det långt mer effektivt än traditionella prov och ger mig mycket mer information om också de högre stegen i Blooms taxonomi som korrelerar väl med de högre betygsstegen:
Jag skrev boken mycket för att jag och mina specialpedagogkollegor ser att formativ bedömning med tät uppföljning och tät återkoppling är ett bra verktyg för att stötta elever som anses ha svårt att nå målen. Gemensamt för alla elever som hamnar i en situation där de behöver stöd är att de har svårt att hantera stress (antingen för att de är stresskänsliga eller för att situationen har gjort dem stresskänsliga) och att de tappar motivation om de förväntas klara uppgifter på egen hand med en förväntad egen drivkraft. Återkoppling kring både uppgift och arbetssätt är nädvändigt för dem. Reflektioner kring det egna lärandet är också något som stärker och kan få eleven på banan igen. Många av de arbeten som görs i skolan är väl upplagda och genomtänkta men fungerar ändå inte på alla elever. Tydliga mål, uppföljning och modellering av uppgiften gör att arbetet kan anpassas till varje elev utan att det behöver ske utanför lektionstid eller i efterhand när eleven redan har misslyckats.
Undertiteln Från förmedling till förståelse valde jag för att sätta ord på den övergång som kanske måste ske i klassrummet för att få till formativ bedömning. Från en roll som kunskapsförmedlare där allt hänger på läraren: uppgiftskonstruktion, bedömning, planering till ett arbetssätt där arbetet sker i ett kontinuerligt samarbete i en process där eleverna är delaktiga och förstår vad de ska göra och hur de ska göra det.
I boken finns många konkreta exempel på hur man kan göra för att planera, genomföra och utvärdera aktiviteter med formativ bedömning som förhållningssätt. Tack alla ni som har varit med och gjort detta projekt möjligt: Helena Moreau, Ingrid Sundquist, Stina Andersson (fantastisk redaktör!), Täby Enskilda Gymnasium, mina barn Ivar och Hjalmar, Janne, pappa Börje som närläst och kommenterat, mamma Ulla-Britt som ställt upp med allt möjligt samt gänget på TÄNKOM och många lärare från flera håll i landet som jag har träffat i utbildningssammanhang.
specialpedagogen 
Skönt att vara smittat!
Igår satt jag på en motionscykel på gymmet när en ung kille satte sig bredvid mig. Han började cykla i lugn takt när hans sjukgymnast kom till honom.
”Berätta! Hur känns det nu? Hur har du tränat?” ”Bra, jag gjorde mina övningar och känner förbättring i muskeln”. Jag tittade lite närmare och såg en minst 2m lång kille som verkade spela basketboll.
Varför berättar jag det kan man undra. Joo, sen fortsatte sjukgymnasten med vad han skulle göra näst för att bli bättre i muskeln eller senan (vet ej vad det nu var) Stegvis förbättring med små övningar för att stärka muskeln. Staffolding tänker jag direkt. Formativ bedömning? Även här feedforward – allt för att bli bättre. Fysiskt eller/och kognitivt.
Smittat av att tänka formativt, Helena? Skönt! 🙂
Hälsar Martina
GillaGilla