Ny studie om IKT: datorn ger eleverna bättre självförtroende
En ny studie visar att datorn ger eleverna bättre självförtroende. Så här säger Jane Brodin, professor vid Stockholms universitet: – Jag anser att barn alltid är barn av sin tid, vilket innebär att även deras barndom ser annorlunda ut än tidigare generationers. Tiden de lever i är en spegling av verkligheten och allt som sker i samhället påverkar barn och unga. Dagens barn växer upp i den digitala tiden och det är den livsmiljö och verklighet som de lever i.
Syftet med studien var att undersöka om datorn var ett redskap för inkludering. Det visade sig att datorn gjorde att många av barnen kunde klara arbeten självständigt vilket höjde graden av självförtroende. Barnen i Brodins studie har flera rörelsehinder och kommunikationssvårigheter men jag tänker att studien bör kunna tolkas så att detsamma gäller även för barn och ungdomar med mer osynliga funktionsnedsättningar som ADHD eller Aspergers syndrom. Dessutom uppvisar ungdomar med depressioner eller sen mognad ofta samma svårigheter som ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar vilket betyder att datorn som kommunikationsmedel och möjliggörare av självständighet bör gälla ganska många ungdomar i våra skolor.
Brodin är skeptiskt till utvecklingen av IKT i skolan och menar att datorn används för mycket som ett redskap för lärande snarare än för kommunikation. Om fokus istället låg på kommunikation skulle många elever med hjälp av datorn få en bättre lärandesituation. Brodin ser också en backlash i IKT-utvecklingen där många skolor skaffat sig datorer men där lärarna blivit osäkra och rädda för utvecklingen varvid den pedagogiska utvecklingen av datornanvändandet har avstannat.
Lärarna är alltså nyckeln till framgång som vanligt och som vanligt är det beklämmande att lärare ofta inte har den tilltro till den egna förmågan som behövs trots att vår yrkesgrupp har så mycket erfarenhet och utbildning. Så synd om datorn förblir en skrivmaskin och en uppsamlingsplats för uppgifter som läraren har hittat på ensam på sin kammare istället för att tillsammans med eleverna åstadkomma en inkluderande miljö där målen är i centrum och vägarna att nå dit är många.
specialpedagogen 