Viken sorts feedback vi ger har stor betydelse!
Carol Dweck visar i sina experiment hur feedback kan hjälpa eller stjälpa. Sitter man fast i sin självbild (jag är smart) och får bekräftelse på den utan att få bekräftat hur man har blivit smart eller hur det syns att man använder sin ”smartness” är risken stor att man väjer för utmaningar. Istället fortsätter man att göra sysslor som bevisar det man redan vet att man klarar av. Detta är ett exempel på ”fixed mindset”.
Att istället peka på HUR något har gjorts för att nå ett bra resultat hjälper till att odla ”growth mindset”, ett förhållningssätt där processen ger bekräftelse och lust att lära vidare.
Jag tänker att det är viktigt att vi lärare också funderar på om vi har ”fixed” eller ”growth mindset”. Om jag tänker ”jag är en bra lärare” och tycker att jag får bekräftelse på det genom att göra det som brukar fungera och sky det som skulle kunna innebära att självbilden ”jag är en bra lärare” får sig en törn, då har jag ett fixed mindset. Då blir alla förslag till utveckling en anklagelse som insinuerar att det jag gjort hittills varit fel.
Ett kollegialt lärande innebär att vi hjälps åt att skapa ett klimat där growth mindset är det självklara förhållningssättet. Där utveckling innebär att de goda exempel som finns självklart fortsätter att utvecklas, inte från dåligt till bra utan från bra till ännu bättre. Där vi lärare utvecklar varandra, oss själva och eleverna i en formativ anda där all feedback syftar till ökad självkännedom och utveckling, både kognitivt och metakognitivt.
Egentligen är det självklart men ändå så svårt att få till. Carol Dwecks kategorisering hjälper mig att se skillnaden och därmed hur jag ska göra för att skapa mer av ”growth”-klimat på alla nivåer i skolan.
specialpedagogen 
Pingback: Vilken sorts feedback vi ger har stor betydelse | Utbildning
Pingback: Mitt misslyckande – en uppskjuten framgång! | specialpedagogen
Pingback: Growth mindset – Dweck är bekymrad över missuppfattningar | specialpedagogen