Jakten på den differentierade undervisningen del 2 – därför är kompetensutvecklingen viktig
En del skolor och huvudmän lägger tid och resurser på att kompetensutveckla om differentierad undervisning. En ytlig fråga kan ibland ställas så här: är det värt att lägga pengar på att kompetensutveckla om differentierad undervisning? Jag återkommer till svaret på den frågan och erbjuder en mer fördjupande frågeställning senare i texten. Men först vill jag resonera kring några vanliga missuppfattningar om differentierad undervisning som ibland också leder till en misstänksamhet eller oro för att differentiera. I detta blogginlägg har jag har valt tre vanliga missuppfattningar om differentierad undervisning:
- ”Differentiering ersätter extra anpassningar och särskilt stöd”
- ”Differentiering betyder 30 individuella undervisningar”
- ”Differentiering är en ny pedagogisk trend”.
Ska vi differentiera istället för att ge stöd?
En vanlig missuppfattning är att pedagogisk differentiering handlar om att fånga upp de elever som hamnar i svårigheter. Så är det inte. Det är inte heller så att differentierad undervisning handlar om stöttning.
OECD lyfter i rapporten Unlocking high quality teaching begreppet appropriate levels of challenge som en central aspekt av kognitivt engagerande undervisning. För lite utmaning är ett problem, men det är också för mycket utmaning utan tillräcklig stöttning. Läraren behöver alltså både scaffold (stöttning) och stretch (utmaning) (OECD 2025).
En systematisk översikt av 49 studier om högpresterande elever visar huvudsakligen positiva effekter av differentierad undervisning på prestation och motivation/affektiva utfall – samtidigt som forskarna konstaterar att differentiering för högpresterande elever används relativt sällan (Ziernwald, 2022).
Differentiering kan innebära mer explicit instruktion, modellering, annan representation, mer tid, stödstruktur, annan gruppkonstellation eller alternativa strategier. Men det kan samtidigt innebära ökad komplexitet och större utmaning för elever som redan behärskar det som undervisas.
Det betyder att pedagogisk differentiering inte främst handlar om hur vi underlättar för vissa elever, utan hur vi gör det möjligt för eleverna att arbeta med ett tillräckligt utmanande lärandeobjekt.
Kompetensutveckling om differentierad undervisning behövs för att utveckla samsyn om uppdraget, ledning och stimulans, och gemensam kompetens att analysera och identifiera vad som är möjligt inom ramen för undervisningen och när det behövs ytterligare förstärkning. Kompetensutvecklingens mål är inte att lära alla lärare att hantera alla elever själva. Målet är att dels bredda repertoaren av pedagogiska, didaktiska och metodiska verktyg, dels att utveckla professionella bedömningar av undervisningens möjligheter och begränsningar. Analysobjektet är undervisningen snarare än enskilda elever vilket fördjupar det pedagogiska perspektivet.
Det är omöjligt att differentiera för 30 olika elever med 30 olika uppgifter och stöd
Om lärare förleds att tro att differentiering är att skapa enskilda uppgifter och anpassningar till alla olika elever så är det inte konstigt om de uttrycker skepsis.
Just därför behövs kompetensutveckling om differentierad undervisning. Den behöver utveckla lärares repertoar för variation inom gemensam undervisning, till exempel genom grader av stöttning och utmaning, strukturer för att göra det tydligt för eleverna, flexibla grupperingar och flexibilitet i uppgifter och bedömningssituationer samt metakognitiva strategier för att tala om några sätt att variera och differentiera.
Problemet är inte att lärare tänker att differentiering är för svårt. Problemet är att vi inte tillräckligt samtalar om hur vi gör för att hantera den variation som finns i klassrummet. Kahlmann et al (2022) fann i en meta-analys att kompetensutveckling verkligen hjälper lärare att utveckla förmågan att avgöra vad som behöver differentieras och att göra det i praktiken.
Kompetensutveckling om differentierad undervisning behövs också för att klargöra vilken grund detta begrepp står på, vilka principer det handlar om och hur det förhåller sig till undervisning på gruppnivå.
Differentierad undervisning är en trend, en mirakelmetod
En oro som har att göra med missuppfattningar kring differentierad undervisning är att det är en trend, en mirakelmetod eller något som läggs i knät på lärare för att fixa måluppfyllelsen. Jag skulle vilja avdramatisera denna tanke, eller tankefälla. Kärnan i differentierad undervisning är formativ bedömning, explicit undervisning, stöttning, modellering, ge olika nivåer av utmaningar, säkerställa lärandeobjekt, aktivera förkunskaper, använda metakognition och ta reda på hur eleverna lär sig och utvecklas för att tala om några centrala delar av en differentierad undervisning. Att använda olika typer av abstrakta och konkreta frågeställningar och rikta återkopplingen olika utifrån behov av utmaning är andra delar av en differentierad undervisning.
Mycket av det vi kallar differentierad undervisning är alltså etablerade aspekter av kvalificerad undervisning, till exempel det som beskrivs i OECD:s rapport 2025.
Differentierad undervisning är inte nytt och det är inte en trend. Problemet kanske snarare är att det som ryms inom detta begrepp är så grundläggande för lärarens uppdrag och att vi har slutat prata om vad som krävs för att göra det så bra som möjligt.
Att undervisa alla elever likadant oavsett vad som kommer fram om deras lärande och utveckling är knappast en professionell hållning. Det professionella omdömet behövs för att avgöra när undervisningen behöver förändras och hur den kan skruvas till med hjälp av en bred repertoar av språkliga, didaktiska och metodiska strategier.
Kompetensutveckling om differentierad undervisning behövs för att lyfta alla aspekter av högkvalitativ undervisning och uppdragets krav på att både leda och stimulera alla elever.
Är det värt det att lägga resurser på att kompetensutveckla differentierad undervisning?
Jag tycker att det är centralt att skolor investerar i professionell utveckling för pedagogiska bedömningar, professionellt omdöme och handlingsrepertoar inför heterogena grupper. Men det är viktigt att göra sin research. Om differentierad undervisning lanseras som en metod, som ett sätt att individualisera och om det reduceras till enkla tips riskerar kompetensutvecklingen att förstärka just de problem och de missuppfattningar som kritiker pekar på.
Om vi är överens om att grupper är heterogena, vilken professionell kompetens menar vi då att lärare behöver för att undervisa dem? Om differentierad undervisning är en av de kompetenser som anses viktig att utveckla, hur ska den kompetensutvecklingen se ut? Det är en viktigare fråga än huruvida kompetensutveckling om differentierad undervisning är bra eller inte.
Måste det kallas differentierad undervisning? Kan vi inte kalla det högkvalitativ undervisning? Jo kanske kan vi göra det så småningom. Vi kan också kalla det responsiv undervisning men för att verkligen omfamna både förhållningssätt, teoretisk grund, principer och strategier så behöver vi detta begrepp för att förstå vad vi talar om. Begrepp är en del av ett kvalificerat yrkesspråk och jag tror att vi behöver få samsyn genom att använda begreppen och koppla till verksamheten. Vad är skillnaden mellan att differentiera en aktivitet och att göra den explicit? De hör ihop men ju mer vi kan specificera med hjälp av begreppen desto mer professionella blir våra samtal.
Till sist kan jag inte låta bli att provocera lite. Om man är emot differentierad undervisning så är man också emot att systematiskt följa upp elevers lärande och utveckling. Ovilja att differentiera undervisningen gör att det blir svårt att identifiera stödbehov och rikta stöd. Man är emot att undervisa med fokus på de faktiska elevernas lärandebehov och man är emot att efterleva uppdragets krav på ledning och stimulans. Jag tror inte att någon är emot detta, men jag undrar vad det är som gör att begreppet differentierad undervisning väcker så mycket tankar, både om den enda sanna vägen och om fallgropar som förstör för elevernas lärande. Vad jag längtar efter djupgående professionella samtal om undervisning som stärker och lyfter praktikerns roll samt högaktar den beprövade erfarenheten genom att undersöka den.
Bilderna i detta inlägg är skapade med hjälp av AI
specialpedagogen 