Jakten på den differentierade undervisningen – del 1
Augusti är nystart i skolans värld. Ny energi, nya medarbetare kanske ny skolledare och nya elever. Det görs också ansträngningar att lägga till nya idéer, nya rutiner och nya arbetssätt i undervisningen. Kickoffer går av stapeln och kompetensutvecklingsinsatser inleds i våra skolor. En hel del kunskapsförstärkning ägnas åt betyg och bedömning. Det är också relevant att ägna tid åt ledarskap och relationsstärkande med och bland elever. En del skolor och huvudmän lägger kompetensutvecklingen på att fokusera på undervisningen och hur den kan utformas så att den möter och utvecklar alla elever. En sådan inkluderande ansats är vanlig när jag får uppdrag för att kompetensutveckla eller fortbilda.
Min bok om lektionsdesign kom till just för att rikta uppmärksamheten mot lektionen och undervisningens potential. Mina 23 år som undervisande lärare och mina år som specialpedagog parat med mina år som läroboksförfattare (engelska för gymnasiet*) liksom otaliga lektionsbesök och handledningstillfällen med lärare har visat mig att genomtänkta lektioner ger mer. Inget konstigt i det utan ganska självklart. Men vi har inte samsyn om vad som kännetecknar genomtänkta lektioner.
De senaste åren har stor vikt lagts vid explicit undervisning, ett fundament för god undervisning. Dessutom vet vi att lärande relationer är centralt liksom förmågan att ge stärkande återkoppling. Science of learning är viktig att beakta och förstå. Test-baserat lärande, att återkalla information ur minnet, har visat goda effekter liksom läsmetoder som bygger på phonics. Samtidigt ska vi också utveckla barns och elevers förmåga att samarbeta, kommunicera och förstå sig själva och varandra. Ledarskapet behöver beaktas och utvecklas, stöttning och stöd ska finnas i undervisningen och det gäller att identifiera vilka elever som behöver stöd, varför och när. Det här är bara ett axplock av allt det som lärare förväntas ta med i utformningen av den undervisning som bäst stödjer lärandet i just den klass som ska undervisas för dagen. Inte en tänkt klass, inte en generisk klass utan den faktiska klassen som läraren ansvarar för.
Det har talats om trender i skolan så länge jag har varit med i denna värld i över 30 år. Jag undrar om trenderna egentligen handlar om att man får upp ögonen för nya rön som snabbt sprids och förväntas implementeras. Det kanske inte är trender utan uppfattas så eftersom de får så mycket uppmärksamhet en kort stund för att sedan lämna rum åt nästa rön?
Vad skulle hända om vi istället för att tala om trender börjar samtala om allt det som behöver översättas till faktisk och konkret undervisning i klassrummet för dagen? Vad händer om vi börjar i en annan ände, en struktur för lektionen som ger ett ramverk för en undervisning som automatiskt innehåller och ger plats för allt det som vi förväntas översätta från forskning och styrdokument?
Det var mina frågeställningar när jag började skriva på Lektionsdesign-en handbok för 8 år sedan.
Differentierad undervisning – en del av lektionsdesign
Ett centralt begrepp i boken om lektionsdesign, vid sidan om explicit undervisning och andra pedagogiska begrepp, är differentierad undervisning. Många vill utveckla en mer differentierad undervisning i skolorna. Jag förstår det. Att differentiera undervisningen pedagogiskt är ett sätt att efterleva uppdraget. Men det ersätter inte alla andra arbetssätt, metoder eller didaktiska val man gör för att utforma undervisningen. Det var därför jag skrev en bok om lektionsdesign, inte differentierad undervisning. Det blir fel om man tror att differentiering är lösningen på alla utmaningar man kan ställas inför i klassrummet eller i skolan.
Att differentiera pedagogiskt är att ha ett förhållningssätt där man aktivt söker sätt att möta hela gruppen, hela spannet av elever från den som behöver mycket tid och stöttning till den som behöver utmanas och stimuleras. Differentierad undervisning bygger på två grundläggande principer:
- förebygga hinder för lärande
- stärka möjligheter för lärande med stöttning och strategier för lärande
Sedan differentieras undervisningen genom att den anpassas utifrån tre dimensioner:
- innehållet är tillgängligt för alla
- processen, arbetet med att lära, är tillgängligt för alla
- resultatet, prestationer och att visa kunnade, är möjligt för alla och ger ett allsidigt underlag för bedömning och betyg
Dessa principer och dimensioner används på helklassnivå, gruppnivå och på individnivå när det behövs. För att göra det kan man använda strategier, verktyg eller strukturer i sin undervisning som underlättar för den pedagogiska differentieringen. Man kan förstå differentierad undervisning som en trestegs-raket som hänger ihop:
- Principerna – förebygga och stärka
- Dimensionerna för tillgängligt lärande
- Strategier och verktyg för att utforma det som differentieras
Man differentierar pedagogiskt när det behövs. Man differentierar aktiviteter, uppgifter eller innehåll och prov när en storlek inte fungerar för alla. Men det ersätter inte lärarens ansvar för att i grunden arbeta med sina relationer, explicita förklaringar, modellering, gemensamma aktiviteter och färdighetsträning i grupp.
Så här beskriver jag differentierad undervisning i min bok om lektionsdesign:
“Målet är att maximera alla elevers lärandemöjligheter när elevernas förutsättningar varierar och samtidigt hitta det som förenar gruppen. Det innebär gemensamma mål med flexibla lösningar för att ta till sig kunskaper, öva och prestera. Differentierad undervisning har alltså ett särskilt fokus på att utforma undervisningen för att maximera alla elevers inlärningsmöjligheter, även när det spretar mellan elevers förutsättningar och nulägen. Den ersätter inte annan undervisning utan öppnar upp de evidensinformerade arbetssätt och metoder läraren använder”. (sidan 15, LD 2024)
Differentierar inte lärare redan sin undervisning?
Jag tänker att pedagogisk differentiering är något som lärare har i verktygslådan och tillämpar även om det kanske inte alltid är medvetet. Många lärare är vana vid att sätta elever i grupper utifrån tankar om att eleverna är resurser för varandra och kan bidra till varandras lärande. Många lärare ger möjlighet att ta till sig innehåll på mer än ett sätt och att anpassa aktiviteter utifrån förutsättningar. Det som skulle lyfta potentialen är om det sker mer medvetet och proaktivt. Det jag ser är att huvudprinciperna skulle behöva stärkas och vara föremål för mer samtal kring undervisningen: vad behöver förebyggas? Vad behöver stärkas och utvecklas och på hur många sätt kan man göra det? Varför ska vi göra det?
Differentierad undervisning har ett starkt lärandefokus. Jag ser också att det lite för ofta saknas konkreta mål i undervisningen. Ett starkt fokus på görande leder till differentiering som blir mest på ytan, att göra olika saker. En mer medveten inriktning med tydliga lärandemål skulle lyfta förmågan att differentiera med fokus på lärandet. Ett lärandemål, eller flera, parat med bedömningar om vad som skulle gynna elevernas lärande mot målet är grunden för att differentiera pedagogiskt. Det är själva syftet med att differentiera.
Som jag har sagt länge, en dålig undervisning blir inte bättre för att man differentierar den. Det är inte en metod som plötsligt gör att alla elever automatiskt inkluderas i ordinarie undervisning och når högre höjder. Uppdraget är mer komplext än så, elever och lärande är mer komplext än så och ledarskap och undervisning är mer komplext än så. Diskussioner om detta behöver beakta den professionella komplexiteten.
Implementera differentierad undervisning
Att implementera differentierad undervisning är främst att stärka förståelsen för uppdraget och att stärka samsyn och samtal om undervisning. Det behövs också en stärkt kapacitet på skolan för pedagogiska bedömningar för att undervisningen ska differentieras effektivt.
Jag som författare och lärare som kan differentierad undervisning både teoretiskt och praktiskt kan berätta om detta för 20 lärare men hur det sedan omsätts i deras undervisning kan bli på 20 olika sätt. I ett klassrum går det väldigt bra, men det kanske inte är den pedagogiska differentieringen i sig utan för att läraren redan har goda lärande relationer och gott samarbete med och mellan eleverna. I ett annat klassrum blir det inte bra för eleverna därför att läraren har tolkat differentiering så att eleverna får jobba med olika arbetsuppgifter utan gemensamt mål. I ett tredje klassrum genomförs en aktivitet från min bok till punkt och pricka med elever som är helt förvirrade av den plötsliga förändringen. I ytterligare ett klassrum tolkas differentiering som att alla ska få stöd medan några elever sitter utan utmaningar.
Att implementera differentierad undervisning går inte genom att man får information om det. Man kan inte säga att lärare inte differentierar idag. Man kan inte heller säga att man “redan differentierar” eftersom det är något man gör genom pedagogiska bedömningar. Däremot går det att utveckla förståelsen och bredda paletten av undervisningsverktyg som kan användas för att differentiera. Implementeringen sker genom att avsätta tid i organisationen för att samtala om undervisning. Inte bara om differentierad undervisning utan om hur undervisningen möter elevernas behov av och för lärande.
Jag tror inte att det går att ha en utbildning om differentierad undervisning. Däremot går det att ha en utbildning om hur undervisningen kan designas, utformas och utvärderas. Det går att ha en utbildning om hur man kan göra pedagogiska bedömningar och därefter koppla på behov av pedagogisk differentiering. Det blir lite bakvänt att fokusera på differentierad undervisning när uppdraget innebär en mycket bred palett av arbetssätt, metoder, didaktiska val, strategier och verktyg som dessutom kan differentieras när det behövs.
I den här texten vill jag förtydliga begreppet differentierad undervisning och påminna om vikten av att förstå det som en helhet snarare än som enskilda verktyg eller metoder. Jag vill också koppla ihop differentierad undervisning med pedagogisk bedömning och formativ bedömning, kärnan för att kunna differentiera.
Nästa vecka kommer Jakten på den differentierade undervisningen del 2. Då skriver jag om vanliga missuppfattningar om differentierad undervisning. Det finns också oro kring detta, att det skulle vara något som mirakulöst räddar alla elever bara lärare börjar differentiera mera. Den oron förtjänar att tas på allvar, inte minst för att faktiskt kunna differentiera sin undervisning när det behövs. Jakten på den differentierade undervisningen är inte bara en jakt för att stärka den utan också en jakt på begreppet och på det man ser som faran med det.
*Project X, Quest (Natur & Kultur)
Lektionsdesign, en handbok F-6 och 7-Gy
specialpedagogen 