Betygsättning! Några tips för att öka bedömningssäkerheten
Sara Bruuns inlägg om lotteriet för en elevtyp vi alla känner satte fingret på en viktig punkt: om allt har gått som det ska och eleven har följt alla instruktioner och gjort allt enligt lärarens intentioner så är bedömningssäkerheten relativt god. Om eleven däremot inte har följt normen så uppstår ett lotteri där lärarens förhållningssätt, kunskap om skollag, läroplan och bedömningssäkerhet sätts på prov.
En säker bedömning är grunden för att kunna anpassa undervisningen, för att kunna avgöra om underlaget för betygsättning är allsidigt och tillräckligt, för att kunna avgöra om en elev behöver utredas för särskilt stöd. Som specialpedagog bidrar jag därför till att öka kompetensen när det gäller bedömning och betygsättning, en funktion som kanske inte alla tänker på som specialpedagogisk men som jag tycker är självklar. Det är i bedömningen det märks om det inte funkar, om det behövs insatser för skolan, undervisningen eller eleven.
Kollegialt lärande och samarbete i betygsättningstider
Sara Bruuns inlägg och alla trådar i sociala medier med frågor om olika elevfall speglar ett behov av att samarbeta kring betygsättningen. Ett sätt att förebygga tidsödande diskussioner om betygsättning för enskilda elever är att grunda resonemanget kring bedömningarna och elevprestationerna i läroplanens skrivelse:
Läraren ska vid betygsättningen:
- utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskrav som finns för varje kurs/ämne.
- beakta även sådana kunskaper som en elev har tillägnat sig på annat sätt än genom den aktuella undervisningen.
- utifrån de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs allsidigt utvärdera varje elevs kunskaper.
Jag tänker att det är bra att kunna referera till detta krav för att kunna resonera professionellt kring dilemman i betygsättning. Alltför ofta handlar frågeställningarna om huruvida en elev kan få A eller inte om inte alla prov är på A-nivå eller om en elev verkligen kan få godkänt betyg om eleven inte har gjort allt som ska göras. Frustrerande dilemman, och svåra avvägningar men jag ser en risk att man hamnar i medelvärdesfällan, det vill säga att man räkna ut något slags medelvärde utifrån uppgifter och prov. Risken är att man missar att ta hänsyn till all information om kunnande hur den än har visats.
Ett tips är också att diskutera kollegialt de betyg som verkar självklara. Varför är det självklart att denna elev ska ges detta betyg? Diskussionen kring det självklara kan också lyfta många viktiga insikter som vägleder. Om vi bara diskuterar de svåra fallen finns en risk att säkerheten inte ökar utan tvärtom cementeras osäkerheten.
Länktips för ökad bedömningssäkerhet
Det är bråda tider nu i skolan och då hinner man inte alltid läsa böcker om betygsättning. Här tipsar jag istället om några bloggar och artiklar som diskussionsunderlag för att öka säkerheten när det gäller intentionerna och förhållningssättet bakom betygsmodellen. Kanske kan ni dela upp artiklarna/bloggarna mellan er och redogöra dem för varandra?
Två av mina blogginlägg:
Specialpedagogiska skolmyndighetens artklar:
- Vad händer när lärare misstolkar reglerna för betygsättning?
- Elever med funktionsnedsättning riskerar att hamna i kläm (om det här med F-varningar!)
- Ger vi elever med funktionsnedsättning chans att nå högre betyg än E?
För dig som vill ägna lite mer tid åt att lära dig om bedömning och betygsättning:
- Webinarium om bedömning – SPSM & Skolverket (90 minuter)
- Bedömning och betygsättning – Karlstads universitet & Skolverket (räkna med minst 30 timmar)
- Kunskapsbedömning – Skolverkets stödmaterial (77 sidor)
specialpedagogen 