Dr Coghill från Dundee i Skottland redogjorde för forskning både i Skottland och USA. Siffrorna är skrämmande. Skilsmässofrekvensen i familjer med barn med ADHD är hög, risken för barn och ungdomar att hamna i kriminalitet är stor och bilolyckor framhölls som ett område där man börjar få grepp om att ADHD är en stor riskfaktor. Det är inte bara akademiskt som dessa barn och ungdomar upplever större utmaningar, även det sociala livet, arbetslivet och den mentala hälsan påverkas negativt. Det är på tiden att de svårigheter som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan leda till uppmärksammas på allvar som ett samhällsproblem. Förutom de uppenbara individuella problemen kostar detta samhället stora summor krasst ekonomiskt.

Dessbättre finns det också många positiva tecken. Projektet KIND på Karolinska Institutet bland andra projekt visar att KBT fungerar liksom handledning individuellt och i grupp bland annat i mindfulness. Mediciner mot ADHD ger bra resultat. KI vill nu utöka sin verksamhet för att stödja också närstående för att ytterligare förstärka stödet runt en person med ADHD.

Det slår mig att det egentligen inte behövs så stora åthävor för att göra skillnad för en person med NPF. De följdproblem som uppstår när stödet inte fungerar verkar så otroligt stora att det är svårt att tro att man kan undvika dem eller lindra dem med så pass enkla insatser.